Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 40 - Hänt inom tekniken - Konferens »Filmen i näringslivets tjänst» - Debatt: Sprödbrott, utmattning, korrosion, kluvenhet, av G G A Brising och N G Leide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
batterna visas ett trettiotal filmer ocli stillfilmer som
är representativa för de olika ämnesområdena och
som framställts i Sverige eller bearbetats för svenskt
bruk.
Upplysningar erhålles genom
Personaladministrativa Rådets filmserviceavdelning, Hantverkargatan
78, Stockholm K, tel. 22 56 00 eller 54 13 10.
debatt
Sprödbrott, utmattning, korrosion, kluvenhet
Enligt Leide (Tekn. T. 1958 s. 841) har man ännu
icke mycket mätresultat från trådtöjningsgivare. Kan
det möjligen hänga samman med att
undersökningsmetoden i fråga inte håller vad den lovar? I så fall
borde man väl tvärt mot förf:s förslag att öka
forskningen på detta område i stället stryka den för att
söka andra utvägar, där felkällorna och
vansklig-heterna är mindre.
Förf. lämnar på s. 843 en förteckning över 1954
inträffade sprödbrottshaverier. Den förefaller mig
oroande. För 50 år sedan var haverier av sådan art
visserligen kända, men efter vad jag kunnat finna
mycket sällsynta. Som förklaringar härtill må
framhållas:
konstruktionerna var i allmänhet tyngre, dvs. man
använde förhållandevis mera material och tillät inte
så höga påkänningar;
man kan förmoda att materialkvaliteterna inte var
så många, och man var van att lägga ned mycket
arbete och omsorg på materialet; plåtarna till de
första järnfartygen valsades enligt uppgift av
pud-deljärn, som var påfallande segt, hade tågigt brott
och ofta en förvånande korrosionsbeständighet, som
senare tiders material tyvärr inte alltid svarar upp
emot.
Numera sparar man vikt och utrymme genom att
i växande omfattning utnyttja materialens
hållfasthet. Man räknar genomsnittligt med minst 20 %>
högre materialansträngning än tidigare, dels som en
följd av att de metallurgiska processerna bättre
behärskas, och dels emedan moderna maskiner ger
ett jämnare och tillförlitligare resultat, än man förr
kunde göra anspråk på. Å andra sidan har man
upptäckt att material åldras och uppvisar
varierande hållfasthetssiffror t.o.m. inom de snäva
temperaturgränser inom vilka människan har sin tillvaro.
Vid ett tillfälle erhållna hållfasthetsegenskaper kan
sålunda senare under andra omständigheter ej
alltid innehållas.
Det hör till saken att vid stålframställning
användes av ekonomiska skäl skrot. Det var förr i tiden
inte så märkvärdigt att kontrollera detta. Stål
användes nu mera än förr och med mycket
varierande sammansättning. Återgångsskrotet får ganska
varierande egenskaper och den nödvändiga
kontrollen medför mera arbete och skärpta bestämmelser.
Det torde vara en rimlig förklaring till att för
skeppsbyggnadsändamål odugligt material till följd
av omständigheternas makt stundom slinker igenom
kontrollen och förorsakar eller är en kraftigt
bidragande orsak till de anförda sprödbrotten. Visserligen
är stål med normal kolhalt inte särskilt ömtåligt för
värme eller kyla, men små mängder främmande
ämnen, t.ex. svavel och fosfor, har en ogynnsam
inverkan ibland. Är det uteslutet att de i modern tid
kommit till flitigare användning, eftersom dessa
ämnen också har vissa goda och eftersträvade
verkningar? Därtill vet man väl ännu förhållandevis
litet om samverkan med andra legeringsämnen?
Förf. framhåller inledningsvis att järnverken måste
särskilja och hålla reda på ca 18 olika kvaliteter
fartygsstål. Man kan fråga sig om något står att
vinna genom standardisering, därigenom att
klassificeringssällskapen och eventuellt också andra enas
om vissa kvaliteter och om behövligt omarbeta sina
byggnadsbestämmelser i överensstämmelse härmed.
Det är också nödvändigt att eftersträva sådan
kontroll att för framställning av fartygsmaterial
olämpligt återgångsskrot med säkerhet avvisas, och ingen
som helst inblandning av skadligt och okänt
material tillåtes. Endast i det fallet har en
standardisering berättigande och utsikt att lyckas. Detta
utesluter inte att sålunda kasserat skrot är användbart
till framställning av järn med andra krav på
hållfasthet etc., så att dyrbart skrot ej förspilles blott
därför att det ej lämpar sig till
skeppsbyggnadsmaterial.
Fartygsskrovens fördärvbringande
egensvängningar har sannolikt stor skuld i åtskilliga av
skrov-brottshaverierna. Konstruktör och byggnadsvarv har
vissa möjligheter att påverka och minska
svängningarna. Att helt undvika dem är däremot svårt
och praktiskt taget ogörligt. Propellermaskineriet
spelar en betydande roll, och relativt små ändringar
av varvtal och fart erbjuder som regel ett enkelt och
säkert sätt att undvika förödande
interferensfenomen.
Del är klart att väderleken från en gång till en
annan undergår stora förändringar. Den intresserade
skaffar sig möjligast tillförlitliga uppfattning om
vad som är att vänta och ser även till eventuella
verkningar på fartygsskrovet. Svårigheterna är
betydande. Ar det tänkbart att med moderna resurser
upprätta utmattningskurvor för i fartygsskroven
ingående material?
konstruera en apparat, som kontinuerligt
registrerar antalet impulser, när fartyget rör sig i sjö?
konstruera en apparat, som kontinuerligt
registrerar impulsernas amplitud, när fartyget rör sig i sjö?
En efterkalkvl borde då göra det möjligt att
uppskattningsvis se efter hur mycket som återstår
av-hållfastheten innan utmattningsbrott inträder.
Den ene befälhavaren är rädd om sitt fartyg.
Därför undgår han åtskilliga missöden och löper mindre
risk i ett oundvikligt och svårt väder, medan den
andre befälhavaren, som aldrig gör svårigheter utan
går i alla väder och anser sig känna sitt fartyg som
en god sjöbåt, utan någon som helst föregående
varning plötsligt råkar i ett för honom och flertalet
andra oväntat, mer eller mindre totalt haveri,
därigenom att hans fartyg spricker, brister.
Det är av väsentlig och stor betydelse, att man
redan vid stålframställningen har uppmärksamheten
riktad på korrosionsegenskaperna med avsikt att
hindra korrosionsfrämjande ämnen att smyga sig
in i chargerna, ej minst återgångsskrotet.
Även konstruktörerna bör vid val av material
omsorgsfullt undvika konstruktioner, som ger
anledningar till potentialskillnader. Sådana framkallar
som regel korrosion, aldrig motsatsen. Har man
möjlighet att utbyta ett material mot ett annat, som
medför mindre spänningsskillnad, bör utbyte företas.
Förf. visar på fig. 3 hur korrosionen ätit upp
materialet just i övergångarna mellan svets- och
grundmaterial. Det är alldeles naturligt att så sker, och
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 jf065
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
