Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 41 - Svetsegenspänningar i fartygs huvuddäck, av Rudolf Gunnert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningar. Efter dockningen har spänningarna
blivit något mer positiva.
Tydligen har egenspänningarna i svetsarnas
toppytor minskat under driften. Detta är ju
ganska naturligt, eftersom de ursprungligen
var av samma storleksordning som
sträckgränsen hos materialet, som därför plastiskt
formändrades vid den tillkommande driftbelast-
kunnat mätas med tillfredsställande
noggrannhet.
Mätningarna visar en helt annan
spänningsbild i ett gammalt fartyg. Från att vara noll
eller tryckspänningar i ytan stiger såväl
längs-spänningar som tvärspänningar mycket snabbt
i ett skikt av ett fåtal millimeters tjocklek.
Efter att ha nått ett maximum avtar sedan
spänningarna, och kurvorna löper för de
fler-strängade svetsarna i viss mån parallellt med
kurvorna för ett nytt fartyg. Spänningarna i
dessa svetsar är dock större efter uppnått
maximum i ett gammalt än i ett nytt.
Längsspän-ningarna sjunker snabbare än linjärt.
Meltsvetsen visar samma karaktär hos
längs-spänningarna som flersträngssvetsarna, men
tvärspänningarna är dels mycket små även i
ytan på ett nytt fartyg, dels stiger de under
driften till ett mycket högt maximum vid halva
plåttjockleken, där flersträngssvetsarna får ett
minimum. På grund av meltsvetsens struktur
är det svårare att få säkra mätvärden i den än
i flersträngssvetsarna.
Under materialets yta är i samtliga svetsar så-
Fortyget i docko ör 1958
Fig. 3. Mätområde och uppmätta egenspänningar.
ningen. Av jämviktsskäl bör då
egenspänningarna i djupare belägna partier ha blivit mer
positiva.
Detta besannas av de mätningar i svetsarnas
inre, som gjordes på "Kronoholm" och "Rudolf
Andersson". Visserligen mättes inte då på
samma fartyg som nytt och gammalt, men de
erhållna mätresultaten passar så väl in bland de
på "Markland" erhållna, att man med ganska
god säkerhet kan säga, att
egenspänningstill-ståndet är enahanda på samtliga fartyg av
denna typ. Därför har mätresultat från
"Markland", "Kronoholm" och "Rudolf Andersson"
sammanförts i diagramform.
De angivna spänningarna i svetsarnas
toppytor, fig. 4, härrör från "Markland" och de
övriga från "Kronoholm" och "Rudolf
Andersson". Plåttjockleken är 22—25 mm.
Mätresultaten ligger tämligen väl orienterade kring de
ritade kurvorna och linjerna, ehuru även
felmätningar tydligen gjorts i en del nivåer.
Om man betraktar linjerna och kurvorna i
fig. 4, synes det för det första, att
längsspän-ningarna avtar rätlinigt inåt svetsgodset i ett
nytt fartyg. Detta är till en början även fallet
med tvärspänningarna, som dock vid halva
plåttjockleken når ett minimum, noll eller små
tryckspänningar, för att sedan sannolikt
återigen stiga enligt de streckade kurvorna.
Spänningar på större djup än ca 20 mm har inte
0 2 lf 6 8 10 12 lit 16 16 20 22 mm O 2 it 6 t 10 12 It >6 IS 20 22 2’tmm
. +
0/up fnjn ivelsens roppyto
Fig. 4. Svetsegenspänningar; t.v. i svetsarnas
längdled, t.h. i deras tvärled; uppifrån och ned resultat
från punkt b, f, e och d (fig. 3); o fartyg under
byggnad ("Markland" 1952, "Kronoholm" 1958), + äldre
fartyg ("Markland" och "Rudolf Andersson" 1958).
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 jf065
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
