- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 88. 1958 /
1088

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 41 - Svetsegenspänningar i fartygs huvuddäck, av Rudolf Gunnert - Ditt barn — vetenskapsman? av GAH - Personvarnare för radarstrålning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fig. 5. Egenspänningar i grundmaterialet (punkt a
och g i fig. 3).

väl i längdled som i tvärled och både i ett
gammalt och ett nytt fartyg egenspänningarna
övervägande positiva. Av jämviktsskäl har då
omgivande närbelägna materialpartier negativa
spänningar i svetsens längdriktning.

Man må lägga märke till att den påpekade
effektiva spänningsminskningen i svetsarnas
toppytor under driften skett i ett
förhållandevis tunt skikt, där ett tryckspänningstillstånd
bildats. Detta har tydligen skett i hela
däcksplåtens yta att döma av punkterna a och g i
fig. 3, vilka låg långt utanför svetsarna.
Resultatet av mätning 1958 i inre partier på ett av
dessa ställen på "Rudolf Andersson" och
"Markland" (fig. 5) visar att även här
spänningarna blivit tryckspänningar i ett mycket
tunt ytskikt.

Anledningen till att tryckspänningar
överlagrats det ursprungliga spänningstillståndet i
plåtens yta, får betraktas som en ny ouppklarad
verkan av egenspänningar och driftspänningar.

Slutord

De utförda mätningarna har antytt, att av
driften uppstår ett allmänt tryckspänningstillstånd
i däcksplåtens yta, vilket förvandlar
dragspänningarna i svetsarnas toppytor till noll eller
små tryckspänningar. Samtidigt sker i
svetsarnas inre en ökning av dragspänningarna, vars
storlek beror på använd svetsmetod.

Minskningen av dragspänningarna och
åstadkommandet av tryckspänningar i plåtens yta
torde vara enbart till fördel, men en ökning av
dragspänningarna i det inre kan befordra
uppkomsten av sprickor eller sprödbrott, om en
skada samtidigt finns i godset.

Litteratur

1. Gunnert, R: Rcsidual welditig slresses. Stockholm 1955.

2. Gunnert, R: Metod för mätning av egenspänningar i
materialets inre. Svetsen 1956 h. 6.

3. Gunnert, R: Svetsegenspänningar i tryckkärl. Svetsen
1957 h. 2.

4. Gunnert, R, Adila, II & Heiling, L: Hur mycket skall
en svets purras för bästa resultat? Svetsen 1956 h. 5.

5. Gunnert, R: Egenspänningars inverkan på
sprödbrotts-känsligheten. Svetsen 1957 h. 4.

6. Forsman, O & Engberg, E: Purrning av svetsar. Svetsen
1955 h. 1.

7. Benson, L E, Hansen, M & Harris, M: Meddelanden
från 1IW. Svetsen 1952 h. 6.

Ditt barn — vetenskapsman! Hur mycket
naturvetenskapen än åstadkommit under detta sekel,
återstår mer att göra. Innan seklet är slut skall vi
ha utforskat vårt planetsystem. Vi bör ha lärt oss
att styra vädret och ta vara på havens oerhörda
rikedomar. Är 2000 är kancer och hjärtsjukdomar
nedkämpade. Vi skall ha lärt oss att framställa
material efter våra önskemål på syntetisk väg. Inom
grundvetenskapen skall atomens kärnstruktur vara
utforskad, och vi skall ha en klar blick av
universums historia sex eller sju miljarder år tillbaka.
Kan något annat yrke erbjuda sin utövare sådana
möjligheter att finna sådana överväldigande
sanningar och att göra så mycket gott?

Men — och detta kan ej sägas starkt nog — ingen
skall välja levnadsbana bara för att han hoppas att
lösa stora spännande problem lika litet som för att
finna ryktbarhet, ställning och pengar. Det finns
bara ett gott skäl för att välja vetenskapen som
livskall och det är att uppskatta det dagliga
detaljarbetet just för dessa detaljers egen skull. Om ett
barn intresserar sig för naturvetenskapen för dess
egen skull, så skall det finna alla dörrar öppna.

Man kan framställa vetenskapandet som en
värnplikt, som den insats som krävs för nationens
ekonomiska fortbestånd och för nationell frihet. Men
den vetenskapliga karriären är mer än en plikt, den
är en kallelse, en öppning mot oanade möjligheter.
Naturvetenskap är rolig, det är en intellektuell lek,
överlägsen alla spel, där man är alla andra
vetenskapsmäns medspelare mot naturen. Vetenskapen
är internationell och för in i ett brödraskap med
gemensamt språk och gemensamma intressen.

Men måste man ej vara geni för att vetenskapa?
Nej! Talang och fallenhet är ingenting annat än en
ovanlig koncentration av intresse på ett problem.
Sådant intresse för matematik, fysik eller kemi kan
spåras tidigt. Jag brukade som barn få gå till’ sängs
långt innan jag ville. I mörkret låg jag då och
adderade och multiplicerade. Jag fick ej alltid rätta svar
på de problem jag satte upp, men jag hade roligt.

Föräldrar skall spåra sådana intressen hos sina
barn. Kriterier är: nyfikenhet i vetenskapliga
frågor, intelligenta frågor och förmåga att finna nya
frågor ur de svar man får, intresse för problem, i
t.ex. matematik, och envishet som ej tillåter en att
lämna en fråga innan man förstår den fullständigt.
Brister i tankesnabbhet, minne och betyg betyder
föga, om blott det verkliga intresset finns.
Ett spirande intresse hos ett barn kan fostras
genom att man ser till att det får en omgivning som
stimulerar intresset. Jag hade turen att som barn
ta besöka en professor i matematik, en icke särskilt
framstående matematiker, men en man som gick
upp i och fann sitt högsta nöje i sin vetenskap. Han
verkade ha mer roligt än någon vuxen jag kände.
Jag beslöt att jag skulle få lika roligt som han.

Förståndiga föräldrar diskuterar vetenskap med
sina barn, ger dem lämpliga böcker att läsa och
låter dem träffa entusiastiska vetenskapare. Och
har Ditt barn en gång valt sin vetenskapliga bana,
se då till att han får den bästa och grundligaste
utbildning som står att få. Han kommer säkerligen
ej att få ett liv i mjölk och honung, men han får ut
mer av sitt liv av reellt värde än de flesta andra
(Edward Teller i Scientific American maj 1958
s. 140). G AH

Personvarnare för radarstrålning av skadlig
intensitet har utvecklats av ett flygbolag i USA.
Ledningsförmågan i ett glimrör växlar i takt med
radarsignalens pulsfrekvens, vilket utnyttjas för att ge
en signal i en lätt hörtelefon.

1088 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:54:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1958/1114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free