Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 41 - Atomenergin i Storbritannien, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den avancerade gaskylda reaktorn
Med metalliskt naturligt uran i Magnox-kapslar
kan man troligen nå 450°G yttemperatur hos
bränsleelementen, med svagt anrikat uran som
dioxid i berylliumkapslar tror man sig kunna
gå till minst 600°C, men man är inte nöjd
därmed. I den avancerade, gaskylda reaktorn
hoppas man nå 1 000° C yttemperatur hos
bränsleelementen och 700°C i utgående gas.
En prototyp (HTGC) för denna reaktor
ämnar man bygga i Winfrith Heath. Den planeras
vara färdig 1959. Enligt en uppgift7 blir
moderatorn grafit och bränslet uran 235; enligt
en annan’ skall bränsleelementen bestå av en
keramisk blandning av grafit, urandioxid och
torium, kapslad i gastät keramik. Den
avancerade, gaskylda reaktorn bör vara lämplig
som regenerativ reaktor med uran 233 som
bränsle och torium som fertilt material. Den
väntas ge stort konversionsförhållande och hög
utbränning. Den tros möjligen bli färdig för
kommersiell utnyttjning under 1970-talet.
Den avancerade, gaskylda reaktorn har stora
utvecklingsmöjligheter, och man tror att den
kan ge elenergi till avsevärt lägre pris än
de första atomkraftverken. Strömpriset beror
emellertid på goda lösningar av ett antal
besvärliga tekniska problem, och det kan därför
kanske inte bli så lågt som man nu hoppas.
Därför har man vid AEA beslutat att också
studera två andra reaktortyper som kan väntas ge
lågt strömpris.
Natrium som kylmedel
En tänkbar lösning är den natriumkylda,
gra-fitmodererade reaktorn. Konstruktionsarbetet
på en sådan avslutades 1957, och man anser sig
därmed lia tagit ett stort steg mot den lägsta
tänkbara anläggningskostnaden för ett
atomkraftverk; man räknar med ca 75 £/kW. Det
synes inte vara någon svårighet att bygga stora
reaktorer av denna typ (för 400 MW eleffekt),
och en termisk verkningsgrad på ca 37 %
förefaller uppnåbar.
Konstruktionen blir emellertid ytterligt
komplicerad och bjuder på mycket svårlösta
materialproblem. Vidare nödvändiggör närvaron av
natrium i reaktorkärnan användning av
relativt höganrikat bränsle, varigenom
bränslekostnaden antagligen blir högre än som kan anses
ekonomiskt motiverat. Därför ämnar man inte
för närvarande fortsätta arbetet på denna
re-aktortvp.
Tungt vatten som moderator
En annan möjlighet, som man börjat studera
på senaste tid, är en gaskyld,
tungvattenmode-rerad reaktor. Den bör kunna byggas i stora
enheter, säg 500 MW eleffekt. På grund av
kostnaden för det tunga vattnet fordrar den
troligen större investering än den natriumkylda
reaktorn och möjligen något större investering
än den avancerade, gaskylda, grafitmodererade
reaktorn. Enligt en uppgift3 räknar man med
att ett verk med en gaskyld,
tungvattenmode-rerad reaktor kan byggas för 80 £/kW eleffekt
(ca 1 200 kr/kW) varav 10—15 £/kW behövs
för det tunga vattnet.
Reaktorn blir avsevärt mindre än en
motsvarande grafitmodererad, och den goda
neutronekonomin gör bränslekostnaden relativt låg.
Tungvattenmodereringen möjliggör vidare en
enkel konstruktion med tryckrör för kylgasen,
reaktorns underhåll blir relativt lätt, då inget
tryckkärl behövs, och problemet med
energiupplagring i grafiten (Wigner-energi) undviks.
Om de pågående studierna av den
tungvatten-modererade reaktorn ger lovande resultat,
kommer AEA troligen att ganska snart bygga en
prototyp.
Övriga atom reaktorer
I)e båda plutoniumproducerande reaktorerna
i Windscale har tills vidare stoppats. Den
förolyckade nr 1 (Tekn. T. 1957 s. 1140) kommer
inte att repareras; den andra tänkte man först
sätta i gång igen så snart det är utrett hur
Wigner-energin skall frigöras utan risk. De
rekommendationer som givits skulle emellertid
medföra en kostnad på minst 73 Mkr.,
huvudsakligen för instrument10. Då reaktorn nu liar
gjort tjänst i sju av de tio år för vilka den
byggts, har man beslutat att inte starta den
på nytt.
Plutonium framställs nu bara ur Calder
Hallreaktorernas bränsleelement. Man har beslutat
att göra sådana ändringar i de planerade
kraftverksreaktorerna att plutonium för kärnvapen
kan framställas ur de utbrända elementen.
Enligt uppgift" behövs bara små ändringar, och
de betraktas närmast som en beredskapsåtgärd.
Energiproduktionen kommer i alla händelser
inte att subventioneras, och reaktorerna skall
köras så att energiutbytet blir så stort som
möjligt. Som bekant kan bränsleelementen
bytas under drift varför denna inte störs, om
bränslet byts relativt ofta för ökning av
plutoniumutbytet.
Genom Windscale-olyckan som givit AEA:s
personal extra arbete, har färdigställandet av
den regenerativa, snabba reaktorn DFR i
Doun-reay fördröjts flera månader. Den skulle ha
gjorts kritisk den 1 april 1958, men blir nu
färdig först under 1959. Intresset för DFR lär
ha minskat sedan man funnit att tillgången på
uran är riklig4.
Materialprovningsreaktorn Dido kördes upp
till högsta neutronflöde i mars 1957. En ny stor
materialprovningsreaktor, Pluto, modererad
med tungt vatten och med anrikat uran som
bränsle, gjordes kritisk i oktober 1957 och har
körts vid full effekt, 10 MW. En tredje
materialprovningsreaktor, DMTR i Dounreay, är i
det närmaste färdig. Den blir praktiskt taget
identisk med Pluto.
En nolleffektsreaktor, Neptune, gjordes
kritisk i november 1957. Den är modererad med
vanligt vatten och har anrikat uran som
bränsle. Den har konstruerats så att många
olika slag av kärnor snabbt kan byggas ihop
och provas. Reaktorn är främst avsedd för stu-
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 jf065
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
