Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 42 - Svensk atomenergi hösten 1958, av Harry Brynielsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
onödiga säkerhetsåtgärder blir de onormalt
dyrbara, och det är först i en kommande
reaktorgeneration, när man kan dra full nytta av
erfarenheterna, som man överhuvudtaget
kommer fram till reaktorer som ur ekonomisk
synpunkt kan börja jämföras med andra
kraftkällor. Man bör emellertid samtidigt hålla i
minnet att det veterligen ännu icke finns
någon tungvattenreaktor för energiproduktion i
gång någonstans i världen och att svåra
problem kvarstår och överraskningar inte är
uteslutna.
I R3/Adam-reaktorn används tungt vatten som
såväl moderator som kylmedel. Ett annat
intressant kylmedel för tungvattenreaktorer är
emellertid gas, närmast koldioxid. I de
utredningar som nu i samarbete med industrin göres
för den kommande kraftverksreaktorn R4/
Eva, studeras även detta alternativ teoretiskt
och konstruktivt. I anslutning härtill kommer
reaktivitetsmätningar i RO-reaktorn i Studsvik
och värmeöverföringsexperiment i Sverige och
utlandet att utföras. Härvid kommer det för
bedömningen nödvändiga underlaget att på
vissa områden förbättras.
Det förefaller dock osannolikt att man
härigenom med säkerhet skall kunna avgöra
huruvida vattenkylning eller gaskylning är att anse
som det under alla förhållanden bästa
alternativet. Dessutom torde det knappast vara
klokt att utan praktiska erfarenheter direkt
bygga en stor gaskyld reaktor för exempelvis
100 MW eleffekt. Det vore därför angeläget
om man kunde få möjlighet att utprova
gas-kylningen i en mindre reaktoranläggning, så
att man säkrare kan bedöma detta systems
möjligheter.
Materialfrågor
Materialfrågorna utgör ett nyckelproblem för
arbeten med industriella reaktorer och ägnades
naturligtvis stor uppmärksamhet vid
Genève-konferensen. Det bekräftades, att uranoxid
har många fördelar i jämförelse med
uranmetall, främst på grund av att den kan tillåta
högre utbränning och är mer temperatur- och
korrosionsbeständig. Framställning av sintrade
uranoxidelement är en fråga som sedan några
år studeras vid AB Atomenergi. Samarbete har
ägt rum med Kohlswa, och vid årets
Genève-konferens framlades en del resultat från
undersökningarna. En väsentlig nackdel med
uranoxid är dock att den kritiska storleken på
reaktorn och därmed t.ex. behovet av tungt
vatten ökar väsentligt i jämförelse med metall.
Uranmetallen, som man på senare tid
betraktat med viss misstro, bedöms nu åter något
mer positivt i varje fall upp till temperaturer
på ca 200° C. Genom smärre legeringstillsatser
och genom rätt strukturbehandling torde det
vara möjligt att öka såväl metallens
korrosionsbeständighet som tänkbar utbränning. Om
dessa resultat bekräftas, kan det ha sin betydelse
i samband med det svenska
värmereaktorpro-grammet.
Som kapslingsmaterial används för
närvarande för gaskylda reaktorer magnesiumlegeringar
och för vattenkylda zirkoniumlegeringar, eller
vid anrikat bränsle förutom zirkonium även
rostfritt material. För gaskylda reaktorer, som
arbetar vid hög temperatur, kan beryllium
komma in som ett intressant framtidsmaterial,
ehuru dess teknologi ännu är relativt litet känd.
Valet av kombinationen sintrad uranoxid som
bränsle och Zircaloy 2 som kapslingsmaterial
för R3/Adam förefaller, efter de resultat som
framlagts, välgrundat. Tillverkningen av den
första bränsleladdningen till denna reaktor har
nu påbörjats hos AB Atomenergi som
beträffande pressning och sintring samarbetar med
Asea och Kohlswa. En förutsättning för
fortsatt svenskt utvecklingsarbete på
bränsleelementsidan är materialforskningsreaktorn R2,
enär vi hittills saknar större egen erfarenhet
av elementens beteende under strålning.
Då man behandlar reaktormaterialfrågorna,
bör man emellertid inte endast tänka på
bränsleelementen, kapslingen och de centrala
delarna av reaktorn. Väsentliga frågor gäller också
de vanliga konstruktionsmaterialen, som
används för trycktankar och andra
konstruktionselement i reaktorns yttre delar samt
värmeväxlare, pumpar etc. För vårt land, som har en
betydande industri för framställning av
kvalitetsstål och rostfritt stål, är givetvis dessa
frågor av central betydelse.
De resultat, som redovisades i Genève,
speciellt av strålningens inverkan på materialen,
motsvarade icke förväntningarna. Det beror
säkerligen till stor del på att det här är ett
område, där man behöver långa försökstider för
att komma fram till några slutsatser och där
tolkningen av resultaten är svår. Det är därför
även ur denna synpunkt angeläget att vi nu
får i gång reaktorn R2 i Studsvik, som
säkerligen kommer att kunna betyda mycket även
för den svenska järn- och stålindustrin.
Råvaruförsörjningen
Vid Genève-konferensen 1955 uppskattades
uraninnehållet i de då kända malmerna med
mer än 0,1 % uran inom den västliga världen
till 1—2 Mt. Motsvarande siffra vid årets
Ge-nève-konferens är 2—4 Mt. Ökningen beror på
den framgång man har haft inom
prospekte-ringsverksamheten på många håll i världen,
framförallt i USA.
De stora uranförekomsterna i Sverige
representeras som bekant av de mellansvenska
alun-skiffrarna, där emellertid uranhalten utgör
endast 0,02—0,03 %. Under de senaste åren har
framförallt genom de enskilda gruvföretagens
insatser prospekteringen efter rikare
uranmalmer ökats, och vissa intressanta indikationer
liar påträffats. Sedan 1955 har AB Atomenergi
erbjudit sig att inom ramen för det väntade
svenska behovet köpa dylika malmer eller
koncentrat därur till priser, motsvarande dem
som tillämpas i USA. En förutsättning är
givetvis att fyndigheterna har en sådan storlek att
TEKNISK TIDSKRIFT 1 958 237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
