Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 42 - Är arbetsvärderingen ett cirkelbevis? av Erland Lind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
männa definition ingenting 0111 hur summan
skall bildas och inte heller vilken enhet och
måttstock man har för arbetskrav. Slutligen
definierar man arbetsvärdering som en
systematisk metod för att sinsemellan jämföra
enskilda arbetsuppgifter, deluppgifter eller
kombinationer av arbetsuppgifter med avseende
på arbetssvårigheten.
System för arbetsvärdering
Huvudtyper
Man har byggt upp en mängd olika system för
arbetsvärdering. Dessa brukar — såsom anges
i snart sagt varje introduktion i ämnet —
indelas i fyra huvudtyper: rangordningsystem,
klassificeringssystem, faktorjämförelsesystem
och poängsystem. I varje system förutsätter
man både vid konstruktionen och
tillämpningen, att man har tillgång till noggranna och
fullständiga arbetsbeskrivningar. De fyra
typerna skiljer sig i fråga om hur
arbetssvårigheten analyseras och jämföres. Då det gäller
analysmetoderna skiljer man mellan
faktorvärdering och helhetsvärdering och i fråga om
jämförelsemetoderna mellan direkt och
indirekt värdering, fig. 1.
Vid faktorvärdering eller analytisk värdering
skaffar man sig en uppfattning om
arbetssvårigheten genom att dela upp denna i enskilda
arbetskrav. Dessa anses sedan kunna återföras
på olika typer av krav, värderingsfaktorer.
Faktorvärdering förekommer vid
faktorjämförelsesystem och poängsystem. Vid
helhetsvärdering eller icke-analytisk värdering försöker
man få en totaluppfattning om
arbetssvårigheten utan att först dela upp denna i
enskilda arbetskrav. Helhetsvärdering
förekommer vid rangordningssystem och
klassificeringssystem.
Direkt värdering innebär, att
arbetssvårigheten värderas genom att olika arbetsuppgifter,
deluppgifter, befattningar etc. jämföres direkt
med varandra med eller utan uppdelning på
värderingsfaktorer. Direkt värdering
förekommer vid rangordningsystem och
faktorjämförelsesystem. Vid indirekt värdering görs
motsvarande jämförelse på indirekt väg via en i
förväg bestämd värderingsnorm. I
klassificeringssystemen sker jämförelsen genom att varje
befattning etc. via en helhetsvärdering
hänföres till någon av vissa på förhand definierade
arbetssvårighetsklasser. I poängsystemen sker
den indirekta värderingen genom att varje
befattning etc. hänföres till en viss
värderings-grad under varje faktor via en jämförelse med
de beskrivningar, som finns för de olika
graderna.
Av de fyra huvudtyperna är poängsystemen
vanligast och mest genomarbetade.
Diskussionen längre fram om vad man egentligen mäter
vid arbetsvärdering har vidare för enkelhetens
skull enbart exemplifierats med hjälp av
poängsystem. Av dessa båda skäl görs här en mera
detaljerad genomgång endast av hur denna
huvudtyp är uppbyggd.
Poängsystem
De viktigaste i Sverige konstruerade systemen
för analytisk arbetsvärdering tillhör typen
poängsystem. Inom industrins arbetarområde
finns sådana bl.a. inom Allmänna Gruppen2,
Järnbruksförbundet3, Pappersbruksförbundet4,
Pappersmasseförbundet4 ocli
Verkstadsföreningen5. Ett poängsystem är uppbyggt efter
följande mall.
Samtliga de krav, som ställs i
arbetsuppgifterna eller deluppgifterna i t.ex. ett
arbetstempo, en arbetsoperation, en befattning eller en
be-fattningstvp, återförs på vissa av varandra
tämligen oberoende typer av krav,
värderingsfaktorer eller faktorer. Bland sådana ofta använda
faktorer kan nämnas "fackkunskaper", "praktisk
färdighet", "fysisk arbetsinsats", "psykisk
arbetsinsats" och "arbetsförhållanden". Exemplet
är hämtat från Allmänna Gruppens system för
arbetsvärdering. Ofta har dessa faktorer delats
upp ytterligare i av varandra tämligen
oberoende faktorer. Man talar då om
huvudfaktorer och delfaktorer. I Allmänna Gruppens
system är t.ex. huvudfaktorn "fysisk arbetsinsats"
uppdelad i de tre delfaktorerna "arbetstyngd",
"temperatur och luftfuktighet" samt "synkrav".
Varje faktor är definierad genom en
beskrivning.
För varje värderingsfaktor har man byggt upp
en skala med successivt stigande storlek på de
betraktade kraven. Skalan kallas i
arbetsvärderingsterminologin för värderingsskala.
Vidare liar man delat upp varje
värderingsskala i ett antal intervall med successivt
stigande krav. Dessa intervall kallas
värderingsgrader eller grader. I det nyss nämnda
exemplet är t.ex. faktorn "arbetstyngd" indelad i
graderna: a) lätt arbete, b) lätt till medeltungt
arbete, c) medeltungt arbete, d) tungt arbete
och e) mycket tungt arbete. Varje grad är
försedd med en definition. Denna är antingen en
generell beskrivning av de krav, som ställs
inom graden, eller — mer sällan — en samling
exempel på arbetsuppgifter, befattningar etc.,
vilka förekommer ofta och vid vilka kraven
inom den aktuella faktorn kan anses motsvara
den betraktade graden. Ibland är
graddefinitionen en kombination av en allmänt hållen
beskrivning ocli en samling exempel på
befattningar. Inom faktorn "arbetstyngd" i det
betraktade exemplet är de båda lägsta graderna
beskrivna på följande sätt.
a) Lätt arbete: Arbete med lätta arbetsstycken,
verktyg eller regleringsdon. Ej påfrestande
arbetsställning, ej ensidig belastning. Passningsarbete,
skrivarbete.
b) Lätt till medeltungt arbete: Arbeten med lätta till
medeltunga arbetsstycken, verktyg eller
regleringsdon. Arbeten, som innebär långvarigt stillastående
eller ständiga förflyttningar eller arbete med lätta
arbetsstycken, verktyg eller regleringsdon (jfr grad
a), som måste utföras i en påfrestande
arbetsställning t.ex. nedböjd eller med ensidig belastning av
hand- och underarmsmuskler.
Varje grad inom varje faktor är måttsatt med
poängtal, som uttrycker gradens mätetal i en
sorts enhet för arbetskrav eller arbetssvårig-
1116 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
