Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 42 - Reglering av vattenturbiner, av Magnus Oledal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regulatorer — pendeln kopplades direkt till en
på turbinaxeln anbragd handbroms eller till
avloppsventilen på en av turbinen driven
kugghjulspump, fig. 2.
Med bromsregulator blev förstås
vattenekonomin inte så god, men man hade gott om
vatten på den tiden och så kunde man ju ställa
efter för hand. Vid kraftstationer där krav
föreligger att den passerande volymströmmen skall
hållas konstant förekommer det att moderna
anläggningar utrustas med elektriska
"bromsar", vattenmotstånd som in- och urkopplas
allt eftersom belastningen sjunker eller stiger.
Hydrauliska servosystem
Först omkring sekelskiftet började man övergå
till hydrauliskt servosystem och till att börja
med var det fallhöjden i den egna
anläggningen, tryckvattnet, som togs i anspråk för att
erhålla den erforderliga hjälpkraften till
regleringen. Pendeln fick påverka en styrventil,
som dirigerade tryckvattnet till ena eller andra
sidan av kolven i en arbetscylinder, vilken
anordning fick namnet servomotor, fig. 3.
Vid låga fallhöjder och stora turbiner blev
emellertid fallhöjdstrycket för lågt, man fick
ta pumpar till hjälp och härmed var grunden
lagd till den hydrauliska regulatorn av i dag.
Till att börja med använde man kolvpumpar
och vatten som tryckmedium, men övergick
snart till kugghjulspumpar och olja.
Kugghjuls-pumparna används ännu i mindre och
medelstora standardregulatorer, men undanträngs
efter hand av de mer snabbgående
skruvpumparna, som numera utan undantag installeras
på stora regulatorer, fig. 4.
En regulators storlek karakteriseras av det
servomotorarbete, dvs. produkten av kolvkraft
och slaglängd, som den kan prestera. Detta är
förutom av servoniotordimensionerna
beroende av oljetrycket, vilket vid mindre,
regulatorer brukar hållas vid 10—15 b kp/cm2),
vid större ökas till 20—25 b. För de minsta
förekommande turbinregulatorerna kan
servo-motorarbetet röra sig om 150—250 Nm («^15
—20 kpm) och för de största överstiga 1 000 000
Nm (100 000 kpm).
Turbinregulatorns uppgift
Vilken uppgift har då en
vattenturbinregula-tor? Som framgått av det föregående var dess
ursprungliga uppgift att hålla turbinens
varvtal vid ett konstant eller nära konstant värde.
Detta kan väl också sägas vara dess primära
uppgift även i våra dagar. Med tiden har
emellertid anspråken stigit och i viss mån
förändrats, så att en regulatoranläggning liar fått flera
uppgifter, bl.a. för lastfördelning mellan
parallellkopplade aggregat, för reglering av effekt
och vattenstånd och som säkerhetsanordning
vid uppträdande fel.
Uttrycket "konstant eller nära konstant" har
en särskild betydelse. Vid de första
regulatorerna med återföring höll regulatorn turbin-
varvtalet långt ifrån konstant, så länge
återföringen åstadkoms med en stel
länkförbindelse mellan pådrag och pendelmekanism.
Varvtalet blir på det sättet högre vid låg
belastning. Man fann då på att göra
länkförbindelsen eftergivande, så att återföringens verkan
successivt avtog under regleringsförloppet ocli
varvtalet vid dess slut hade återgått till
utgångsvärdet; regleringen blev vad man kallat
isodrom.
Denna typ av reglering fungerade utmärkt så
länge turbinerna var kopplade direkt till
arbetsmaskiner. Det var ej ovanligt att man på
1910- och 1920-talet i en pappersmassefabrik
hade 15—20 småturbiner, som drev var sin
slipstol eller annan maskin eller i ett järnverk
hade lika många kopplade till valsverk (vid
valsverk dock oftast med stel återföring) och
andra förekommande maskiner. En del av
dessa turbiner var försedda med regulatorer,
andra endast med handpådrag. Den isodroma
regleringen passade också bra vid
generatordrift, så länge man genererade likström eller
det reglerade aggregatet arbetade ensamt på
ett förbrukningsnät alltså vid "separatdrift".
Vid generering av växelström med flera aggre-
Fig. 2.
Kugg-hjulspump som [-varvtalsregle-rande-]
{+varvtalsregle-
rande+} broms.
Fig. 3.
Hydraulisk vattentur-binregulator
från år 1900
med vatten som
tryckmedium.
1122 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
