- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 88. 1958 /
1124

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 42 - Reglering av vattenturbiner, av Magnus Oledal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fig. 6. Schema
för
mekan-hydraulisk vat-rp\ tenturbinregu-lator.

Som tidigare anförts lämpar sig isodrom
reglering ej för parallelldrift av
växelströmsaggregat; för den stabila lastfördelningen mellan
aggregaten fordras ett visst varvfall från
tomgång till full belastning. Ett sådant men för
stort varvfall erhölls med den stela
återföringen. Ett reglerbart varvfall kan erhållas genom
en sekundär, "fast" återföring. En ändring av
radien r2 (fig. 6) ger åt oljedämparens
åter-föringsfjädrar en förskjutning eller åt
thoma-dämparens kon en vridning som åstadkommer
det önskade varvfallet. Benämningen på kvoten
mellan detta varvfall och det nominella
varvtalet, alltså det kvarstående relativa varvfallet,
har föreslagits bli "statik", <5, tidigare benämnt
permanent eller kvarstående
olikformighetsgrad, fig. 7.

Hur statiken verkar framgår av följande
exempel, fig. 8. Två anläggningar, A med stort
vattenmagasin och B utan, köres parallellt.
Naturligt är då, att man önskar att den
förstnämnda skall ta största delen av de
belastningsvariationer, som uppträder på nätet. Dess regulator
eller regulatorer ställs då in på liten statik 8
i förhållande till den andras. En
belastningsökning på nätet som orsakar ett varvfall från
nn till rin fördelas på de två anläggningarna.
Anläggning A tar såsom avsett största delen.

Hittills har talats bara om regleringsförlopp
orsakade av belastningsändringar. Man måste
givetvis också ha möjligheter att manuellt
ingripa i drifttillståndet. Härför är varje
regulator utrustad med en "varvställare" och en
"pådragsställare" jämte ett handpådrag som
vid större regulatorer är hydrauliskt, vid
mindre mekaniskt.

Med varvställaren, som oftast är elmotorman-

övrerad, påverkas styrverket så att
varvtalsinställningen ändras, statiklinjen förskjutes
vertikalt. Köres aggregatet infasat på ett nät
och parallellt med andra stationer och alltså
bundet till dess frekvens, blir verkan ej en
varvtalsändring utan i stället en ändring av
pådragsläget. För anläggning B (fig. 8) ändras
pådragsläget i ett sådant fall från ß2 till ß3.
Det förutsättes därvid att det minskade
krafttillskottet från B kompenseras genom en
ökning av pådraget i A eller någon annan station
på nätet.

Fig. 7. Statik
och
återförings-styrka.

1124 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 5 23:26:34 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1958/1150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free