Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 42 - STF i oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Glinistedt, Skandinaviska Elverk, Gunnar Lindström,
Atomkraftkonsortiet, Carl-Erik Lind,
Hammarforsens Kraft AB, och Arvid Persson, Sydkraft. Innan
dessa släpptes fram orienterade Fredrik Dahlgren
om det på remiss utsända normförslaget för
roterande elektriska maskiner för landfordon (SEN
8108) och berättade L E Swahn om den i maj 1957
bildade Svenska Vattenkraftföreningens Stiftelse för
Tekniskt Utvecklingsarbete (Vast).
Först av kvällens huvudföredragshållare kom
Glinistedt, som redogjorde för de allmänna intrycken
från årets välorganiserade och omfattande
atom-kraftkonferens i Genève. Intresset har de senaste
åren koncentrerats på kraftreaktorer, eftersom de
rena värniereaktorerna ej kan konkurrera med
konventionella värmeanläggningar. I spetsen för
utvecklingen står USA och England, och dessa två länder
arbetar efter helt skilda vägar. I USA föreligger i
dag inget trängande behov av atomkraft och man
forskar därför på bred bas. I England däremot är
behovet redan dokumenterat och man arbetar där
koncentrerat på grafitlinjen. För Sveriges del ansåg
Glimstedt att atomkraften ej brådskar ur
elförsörjningssynpunkt, men att den svenska industrin måste
få tillfälle att arbeta på och lära känna problemen.
Lindström konstaterade att atomkraften redan
kommit in i ett industriellt skede och att man börjat få
begrepp om kostnadsnivåerna för
atomkraftstationer byggda enligt olika system. Tillverkare kan nu
lämna offerter med fasta priser och garantier.
Projekterings- och anläggningstiderna har blivit
kortare, och talaren nämnde som exempel att den
amerikanska stationen Vallecitos var i drift med full
effektproduklion redan 14 månader efter det beslut
hade fattats att stationen skulle byggas.
Lind redogjorde för de redovisade
drifterfarenheterna från atomkraftverken. Man har erhållit goda
utbränningar och god reglerbarhet, och som
exempel nämnde han att engelsmännen räknar med att
låta atomkraftstationerna delta i frekvensregleringen
vid störningar. Säkerhetskraven förefaller överallt
vara mycket högt ställda. Beträffande
långtidsstrål-ningen från atomkraftstationer och dess inverkan
på arvsanslagen redogjorde Lind för en vid
konferensen framlagd rapport, i vilken det genom
jämförelser med t.ex. bakgrundsstrålningen och
strålningen från en självlysande klocka gjordes
gällande, att farhågorna i detta avseende är betydligt
överdrivna.
Från Världskraftkonferensen i Montreal och de
atomkraftfrågor som där behandlats berättade
Persson. De huvudsakliga diskussionerna hade här rört
sig om atomkraftens kostnader och dess
inlemmande i ländernas kraftproduktion. Genom Sir C
Hin-tons närvaro riktades även intresset speciellt på
väte-kraften, men det tycks som om den senaste tiden
ej erbjudit några framsteg och att det därför ännu
är för tidigt att sia något om dess betydelse.
Den 17 oktober samlades 60 svagströminare på
SER:s kallelse för att höra om ljudvågor i vatten
i Sigfrid Wennerbergs, Foa, framställning. Han
började med att visa att informationsöverföring i
vatten över längre sträckor endast kan ske med
ljudvågor. I passiva hydroakustiska system för moderna
ubåtar är ljudkällan vanligen ett övervattensfartyg;
karaktären på dess ljudspektrum illustrerades med
en registrering på tonband. Genom en
kompensa-tionsmetod ger detta system förutom ljudkällans
karaktär även riktningen till den. Aktiva system
användes på ubåtsjagande övervattensfartyg och ger
både avstånd och riktning till målet. Av det aktiva
systemet finns flera civila tillämpningar, av vilka
den mest kända är ekolodet.
Kavitation är en för hydroakustiker betydelsefull
effekt: sändarstvrkan, och därmed räckvidden,
begränsas därav i det aktiva systemet, medan
propel-lerkavitation kraftigt bidrar till fartygsbuller och
därmed till räckvidden vid ett passivt system.
Ljudhastigheten, som är en funktion av
temperatur, salthalt och djup, har gradienter som visar stora
förändringar i tiden. Eftersom dessa gradienter
bestämmer den hydroakustiska vågutbredningen är det
av intresse att känna dem. Därför har på Foa byggts
en ljudhastighetsmätare, som innehåller en
akustisk fördröjningslinje och en fasmeter, och som
medger en mätning av ljudhastigheten med en
noggrannhet av 0,03 °/oo.
Som avslutning skisserade Wennerberg
hydro-akustikens utvecklingslinjer och poängterade atf
efter den kraftiga apparattekniska utvecklingen
under och efter andra världskriget har nu
vågutbredningsproblemen kommit i förgrunden.
Vid diskussionen väcktes ett antal frågor om t.ex.
ekolodning av Mälaren, planktons ljudalstrande
förmåga, gasblåsors inverkan på ljudhastigheten,
kavitation hos vattenturbiner och valfångst med
hydro-akustisk hjälp.
SVR:s oktobermöte den 13 ägnades de nya
byggnaderna för avdelning V på KTH och hade ordnats
av David Österberg.
Erling Reinius visade det nya
vattenbyggnadslaboratoriet som tillkommit genom en om- och
tillbyggnad av det gamla laboratoriet. Från detta kvarstår
två provningsrännor. Den längsta av dessa som är
60 m lång har försetts med en vågmaskin som ger
upp till 30 cm vågor. Bl.a. har grundläggningen av
Grundkallens fyr provats där.
Genom tillbyggnaden har man fått en stor lokal
där olika modeller av hamnar, vattendrag m.m. kan
provas. Genom rörsystemet under golvet som står
i förbindelse med hög- och lågreservoarer kan
vattnet tas upp i olika punkter. Vid visningen var en
modell av Luleälvens utlopp uppbyggd i skala 1 :80.
LKAB tänker lägga sin hamn längre ut. Till denna
skall gå en järnväg över älven som i största möjliga
utsträckning skall läggas på bank. Genom modellen
undersökes bl.a. bankens inflytande på erosion och
laxfiske. Tidigare har en modell av Kalmar sund
och en hamnmodell i Liberia undersökts.
Till laboratoriet hör ett köldrum där — 35°C kan
åstadkommas. Provningarna har hittills mest rört
fjälproblem.
Laboratorierna för bvggnadsstatik och brobyggnad
ligger i en byggnad som blev klar först våren 1958.
I byggnadsstatiklaboratoriet, som visades av Henrik
Nylander, finns utrymme för provtryckningar m.m.
i två våningar. Särskilda rum finns för långtidsprov,
fuktprov och spänningsoptiska undersökningar. Bl.a.
har genomstansning av bjälklagsplattor, aktuellt vid
pelarkonstruktioner som skydd mot för stor
nedböjning, och skalkonstruktioner undersökts.
I brobyggnadslaboratoriet, som besågs under
ciceronskap av Lars östlund, sker provningarna i
markplanet. För att hindra att vibrationer från
provningar går ut i byggnaden har fundament för
laboratoriets stora provningsmaskin gjorts mycket tung
och placerats på träsyllar. Om konstruktionen ej
visar sig vara bra har man möjlighet alt hänga
fundamentet på fjädrar. Bl.a. undersöks inverkan
av dynamiska tillskottet på broar. Därvid finns
möjlighet att efterlikna ett tågs rörelse över en bro där
loket ger större amplitud än vagnarna. Vidare är
provningar i gång eller planeras på förspända
konstruktioner, pelardäck, svetsade stålbalkar,
brobågar, snedvinkliga broar etc.
1140 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
