Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 43 - Universitetsutredningen om forskning, av GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningens omfattning och kostnader 1955. En
sådan kartläggning är ej lätt, framför allt
därför att det i så många fall särskilt inom
tekniken är svårt att dra gränser mellan
forskning och utvecklingsarbete, forskning och
provningsverksamhet samt forskning och
utredningsarbete. Utredningen har här medvetet
dragit sina gränser snävt, men hoppas trots
detta icke på att ha åstadkommit mera än en
bild som i stora drag anger riktiga
proportioner och storleksordningar. Denna
forsknings-inventering- kan inte användas för att göra
detaljjämförelser institutioner emellan och ej
heller — på grund av olikheter i definitioner
— läggas till grund för de jämförelser mellan
forskningsinsatser i olika länder, som eljest
vore roliga att göra.
Forskningsinventeringen gäller inte bara
universitet och högskolor utan även all forskning
som bedrivs vid fristående, statliga och privata
forskningsinstitut och inom industrin.
Försvarsforskning och atomforskning är medtagna
i den mån det rör sig om forskning enligt
utredningens stränga regler (huvudsakligen
grundforskning).
Personal
Vid slutet av 1955 var allt som allt 5 750
akademiker aktivt sysselsatta med
forskningsarbete; därav nära hälften (2 770 personer) inom
naturvetenskaplig och teknisk forskning, en
femtedel (1 223 personer) inom medicinsk
forskning och nära en tredjedel (1 757
personer) inom teologisk, juridisk,
samhällsvetenskaplig och övrig humanistisk forskning.
Ungefär var tionde yrkesverksam svensk
akademiker i åldern under 65 år var vid denna
tidpunkt aktivt verksam som forskare. Räknar
man med alla dem som i någon utsträckning
var sysselsatta med forskning, men som icke
kunde sägas ha forskningen som en av sina
huvuduppgifter (bl.a. präster, läkare och lärare
utanför universitetsstäderna, som på fritid
arbetar med doktors- eller
licentiatavhandlingar), kommer man upp till en siffra på ungefär
7 500 personer, varav närmare 450 utlänningar.
Kostnader
Då det gäller forskningens kostnader har
utredningen på olika sätt sökt renodla de rena
forskningsutgifterna och skilja dessa från
utgifter för t.ex. undervisning, administration,
ren driftkontroll eller utvecklingsarbete i
halvstor skala. Kostnader för lokaler
(avskrivningar, kostnader för uppvärmning etc.) är icke
medräknade. Det visade sig —- som man
kunnat vänta — att den naturvetenskapliga och
tekniska forskningen är den dyraste, nära
70 % av samtliga forskningsutgifter faller på
dessa forskningsområden, medan den
medicinska ocli den i vid mening humanistiska
forskningen står för vardera ungefär 15 % av
de sammanlagda forskningsutgifterna, fig. 1.
Undersökningen gällde även forskningens
finansieringskällor. Den naturvetenskapliga och
tekniska forskningen finansierades till ungefär
hälften genom privata medel (huvudsakligen
av industrin) och till den andra hälften genom
offentliga medel (dels anslagsmedel, dels de
affärsdrivande verkens driftmedel). För
såväl medicinsk som humanistisk forskning var
däremot de offentliga anslagen den helt
dominerande finansieringskällan. Anslag från
utlandet (Rockefeller Foundation, Ford
Foundation osv.) svarade endast för drygt en halv
procent av de samlade forskningsutgifterna
under 1955.
Utredningen har också beräknat de statliga
forskningsinsatsernas utveckling efter kriget.
Om statens driftanslag till rena
forskningsändamål 1955/56 var 100, så var den
budgetåret 1946/47 44, 1950/51 64 och 1958/59 169.
Forskningsanslagens andel av de egentliga
statsutgifterna på driftbudgeten har stigit
från 1,2 % år 1946/47 till 1,9 % år 1958/59.
De under senare år kraftigt ökade insatserna
för den mera målinriktade forskningen på
atomenergins område spelar här stor roll.
Statsanslagen till rena forskningsändamål
beräknar Universitetsutredningen till 215 Mkr.
budgetåret 1958/59. Om kommunerna, de
affärsdrivande verken, industrin och de privata
fonderna ökat sina forskningsinsatser sedan
1955 i samma takt som staten, skulle den totala
forskningsvolymen nu vara drygt 400 Mkr.
eller 0,7 % av bruttonationalprodukten.
Forskarutbildning och forskarkarriär
Det är universiteten och högskolorna som bär
ansvaret för forskarrekrytering och
forskarutbildning. Alla specialinstitut och
forskningslaboratorier, såväl privata som statliga, får
sina forskare i mer eller mindre färdigt skick
från de akademiska utbildningsanstalterna.
Skall man få duktigt folk till forskningen,
måste de nyutexaminerade unga akademikerna
erbjudas så goda villkor för en fortsatt
utbildning, under det de stannar kvar vid
universiteten och högskolorna, att denna bana blir ett
lockande alternativ till en lärar-,
ämbetsmanna-eller industribana.
Utbildningen för forskarbanan efter en första
examen måste bestå i deltagande i aktivt forsk-
Fig. 1. Medelsförbrukning inom svensk forskning inom olika
vetenskapsgrupper 1955 med fördelning på huvudsakliga finansieringskällor;
t.v. humanistisk, i mitten medicinsk, t.h. teknisk och naturvetenskaplig
forskning.
1146 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
