Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 43 - Kemisk bindning av syre i vatten, av Max Zimmermann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
par bildar lokalelement med stål. Under de
betingelser, som råder i en ångpanna, reduceras
kopparföreningarna till största delen och går
i slammet varigenom risken för korrosion
minskas. Koppar angrips av syror och alkalier
(ammoniak), bara om ett oxidationsmedel
(syre) är närvarande.
Trots att hydrazin är en bas angriper den i
vattenlösning inte koppar ens vid närvaro av
syre. Förhållandena är ungefär desamma som
för stål. Man kan alltså upphäva det i vattnet
lösta syrets oxiderande verkan genom tillsats
av hydrazin i lämpligt överskott. Detta gäller
också, om vattnet innehåller alkali, t.ex.
ammoniak (tabell 3).
På senare tid har man ofta rekommenderat
organiska aminer för alkalisering av
matarvatten, ånga och kondensat (Tekn. T. 1957 s.
703; 1958 s. 1034). Hydrazin har emellertid lika
lämplig destillationsfaktor och skyddar koppar
bättre. Den är inte heller dyrare i användning
än aminerna. Naturligtvis blir betingelserna
ännu gynnsammare, om syret binds direkt med
hydrazin såsom fallet är i
ångpanneanläggningar.
Så har också visat sig vara fallet i praktiken.
Vid införande av efteravgasning med hydrazin
har sålunda kopparhalten i kondensat från
kondenseringskraftverk minskat. För
kondensatet från destillationsanläggningar, vanligen
med förångningskärl av koppar, ombord i
fartyg har kopparhalten minskats från 0,25—0,5
mg/1 till 0,03 mg/1 eller mindre.
Vid betning av en kondensor med 10 %
saltsyra gick enligt Freier betydligt mindre mängd
koppar i lösning vid tillsats av 20—50 mg/1
N2H4 än utan denna. Därvid fann man också att
syrabehållarens stålväggar förkopprades bara
när syran inte innehöll hydrazin.
Koppar påskyndar emellertid hydrazins
sönderfall, varför man måste vänta en relativt
stor hydrazinförbrukning i anläggningar med
kopparhaltiga konstruktionsmaterial, särskilt i
början när oxider skall reduceras. Man måste
också beakta att den vid hydrazins sönderfall
bildade ammoniaken kan korrodera kopparn
i ledningar eller kärl genom vilka
hydrazin-haltigt vatten inte flyter ständigt, t.ex.
manometerrör och ångrummet i en
varmvattenberedare.
Andra reaktioner
Om syre finns i överskott, är det tänkbart att
hydrazin kan oxideras till kväveoxider.
Experiment i en försökspanna vid 355°C och 180 at
övertryck har emellertid inte givit belägg för
att kväveoxider bildas. Driftförsök med en
Löffler-panna vid 130 at övertryck visade, även
vid längre tids övervakning, att hydrazin i alla
händelser inte ger mera kväveoxider än
ammoniak.
I ett verk har man emellertid påvisat
dikväve-oxid vid användning av hydrazin som
avgas-ningsmedel. Med anledning av resultat från
laboratorieförsök tror Hartman & Resch4 att N20
bildats genom hydrazins reaktion med koppar-
1160 TEKN ISK TIDSKRIFT 1958
Tabell 3. Hydrazins verkan såsom korrosionsskydd för koppar
Koppar i lösning efter
1 dygn 2 dygn 4 dygn 6 dygn 10 dygn
mg mg mg mg mg
100 ml vatten ................. 0 0 0,1 0,2 0,5
100 ml vatten försatt med
1 ml 25 °/o ammoniak ....... 2 3,8 7,2 12,5 25
1 ml morfolin .............. 0,07 0,1 0,18 0,30 0,70
1 ml cyklohexylamin ........ 0,30 0,50 0,71 0,98 1,70
1 ml hvdrazinhydrat ........ 0,03 0,03 0,03 0,03 0,03
1 ini 25 °/o ammoniak och 1 ml
hvdrazinhydrat ....... 0,04 0,04 0,05 0,06 0.08
oxider i stort överskott. Värmeväxlarnas stora
kopparytor anses ha levererat oxiderna. Detta
fenomen måste i så fall vara övergående då
kopparoxiderna säkerligen mycket snart
reducerats.
Austenitiska, rostfria stål är som bekant
känsliga för spänningskorrosion vid närvaro
av klorider ocli syre (Tekn. T. 1957 s. 881;
1958 s. 146, 636, 658). Försök liar visat att inga
sprickor uppstår, om syret avlägsnas genom
tillsats av hydrazin.
Hydrazins användning
Vanligen avgasas matarvatten med hydrazin
efter fysikalisk avgasning. Tillsatsen skall vara
så stor att liydrazinhalten blir 0,1—0,2 mg/1
i vattnet efter matarpumpen och i pannan.
Hydrazinen införs lämpligen med en liten
do-serpump och kombineras eventuellt med andra
kemikalietillsatser.
Används kondensat eller fullständigt avsaltat
vatten som matarvatten, kan detta avgasas helt
med hydrazin i ett kontaktfilter vid
rumstemperatur. Vattnet kan då gå kallt till
förvärma-ren varigenom värmet utnyttjas bättre. Den
alkalitet, som hydrazinen ger, räcker
fullständigt varför man inte behöver någon annan
tillsats.
Vid rena kondensationskraftverk kan
hydrazinen lämpligen införas i turbinens ångutlopp.
Härigenom motverkas kondensatets upptagning
av koppar och järn starkt. Avgasarens
ångförbrukning kan vidare minskas, då bara det
bildade kvävet skall avlägsnas.
För små ångpannor och lokomotiv kan det
räcka med en enda större hydrazintillsats som
ger ett överskott på 15—20 mg/1. Pannorna
har då också skydd mot korrosion vid
driftstopp.
En sådan större tillsats liar visat sig lämplig
även för värmepannor.
Större hydrazintillsatser behövs också i
allmänhet, om en anläggning skall skyddas mot
korrosion under längre tids driftstopp. En
ångpanna kan t.ex. konserveras genom tillsats
av 50—80 g/m3 N2H4. Härvid måste den
(eventuellt också överhettaren) fyllas fullständigt
med vatten. Fördelen med denna metod är att
man alltjämt kan sätta i gång pannan
omedelbart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
