Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 44 - Magnetband-minne för datamaskinen Sara, av Kurt Widin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 4.
Schematisk bild av
bandytans
disposition; A
adressutrymme,
B
blockutrymme, i anslutning
till dessa
märk-pulser för att
utmärka
adress-början, blockbörjan och
blockslut.
Fig. 3. Representation av binärsiffror på band via
den modifierade telegrafmetoden; a magnetiskt flöde
längs bandytan, b utspänning från läshuvud.
ranteras till nästa informationsmängd på
bandet. Med andra ord bör bandet uppdelas i fasta
block, vart och ett rymmande en bestämd
mängd information, och med tomma
buffertutrymmen mellan blocken.
Hur stort bör då ett sådant block vara? Svaret
är, att bandet bör kunna stoppas efter varje
block, och därför bör blocklängden vara
lång i förhållande till den sammanlagda
stopp-och startsträckan, för att bandet skall kunna
utnyttjas effektivt. För Sarabands del har en
informationsmängd av 64 ord bedömts vara
lämplig.
För det andra, i avsaknad av en klockpuls,
med vars hjälp pulserna på bandet kan
lokaliseras, måste pulserna kunna lokalisera sig själva.
Detta åstadkommes genom att existensen av
någon puls logiskt får ersätta klockpulsens
funktion. Men detta innebär, att varje
sifferkombination, även en kombination av enbart nollor
eller enbart ettor, måste representeras av en
pulskombination innehållande minst en puls —
i själva verket minst två pulser, eftersom ju
någon kan förloras — för att överhuvud taget
indikera existensen av dessa sifferkombinationer.
Checksiffrorna är i detta fall till ovärderlig
hjälp, men situationen ställer också ett
generellt krav på den metod, varmed siffror
representeras av pulser på bandet. Tillsammans med
två ytterligare önskemål, som kan ställas på
denna representationsmetod, nämligen att
bandet alltid bör mättningsmagnetiseras — dels
för att erhålla maximal amplitud vid läsning,
dels för att erhålla automatisk radering vid
skrivning — och att varje binärsiffra bör
representeras med högst en puls, begränsas i själva
verket valet mellan samtliga kända
representationsmetoder till en enda, nämligen den
modifierade telegrafmetoden3’ *.
Detta innebär att en etta på bandet
representeras av en växling av magnetiseringsnivå, en
nolla av en bibehållen nivå, fig. 3. Vid läsning,
som i princip har en deriverande verkan, får
man för en etta en puls men för en nolla ingen
puls.
För att det skall vara möjligt att utföra
sök-operationen fristående från den övriga
maskinen, fordras en märkning av varje block, så att
detta kan identifieras antingen genom stegning
med utgångspunkt från ett redan lokaliserat
block eller genom direkt adressering. För
Saraband har det senare alternativet valts, främst
med tanke på tillförlitligheten, eftersom
lokalisering genom räkning av antalet förbistegade
block oundvikligt ger fel resultat, om någon
märkpuls förloras. I stället har varje block
entydigt bestämts genom att det förses med ett
adressnummer, fast inskrivet framför blocket.
I själva verket är två sådana adressnummer
inskrivna för varje block, ett skrivet avigt och
ett rätt, detta för att möjliggöra sökning i
bandets båda riktningar.
Det antal 64-ordsblock, som ryms på ett 360 m
band har i Saraband beräknats till 4 096.
Pulstätheten är härvid 120 pulser/cm. Eftersom
4 096 är lika med 212, fordras det 12 binärsiffror
för varje blocks adressnummer. Det vore
onödigt kostsamt att för dessa adresser använda
speciella kanaler, kompletterade med
ytterligare checkkanaler för att garantera
tillförlitlighet, och blockadresserna har därför placerats
i samma kanaler som övrig information, dvs.
som själva blocken. I gengäld har två kanaler
reserverats för att genom lämpliga
pulskombinationer i dessa markera belägenheten av
block, resp. blockadress, fig. 4. De fyra
pulskombinationer, som ges av dessa två kanaler,
tolkas härvid på följande sätt:
11 = början av blockadress
10 = början av block
01 = slut av block
00 = block eller blockadress
Blockslutspulsen är inlagd huvudsakligen som
kontroll av blocklängden, eftersom pulserna
inom blocket måste lokaliseras genom räkning
av antalet pulser.
Vad som nu återstår i fråga om bandets
disposition är i stort sett endast att räkna samman
antalet erforderliga kanaler. Förutsatt att en
sedecimal siffra behandlas parallellt vid
kommunikation med datamaskinen, åtgår för
denna kommunikation fyra kanaler. De nämnda
lokaliseringspulserna fordrar två kanaler, och
vi har tills vidare summa sex
informationsbärande kanaler. Hur många checkkanaler
fordras nu för att åstadkomma en
självkorrigerande kod med sex informationsbärande kanaler?
Utan att alls gå in på konstruktionen av
checksystemet, kan vi hämta svaret från
informationsteorin0- 7.
Förutsatt att fel uppträder samtidigt endast i
en kanal, är det antal korrigerbara kanaler m,
som kan korrigeras med hjälp av k
checkkanaler, givet av olikheten
m < 2k — k— 1
eller i tabellform:
k: 12 3 4
–-2* — k — 1: 0 1 4 11 –-
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 J ]fij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
