Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 45 - Nya metoder - Perklorylering — ett enhetsförfarande, av SHl - Andras erfarenheter - Lackfilmers förlust av mjukningsmedel, av SHl - Fria radikaler i arbete, av SHl - Försök med silikonbelagda flaskor, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
amidsalter kan bli värdefulla oxidationsmedel för
högenergetiska bränslen och sprängämnen.
Silver-perkloramid är t.ex. torr ett mycket starkt
sprängämne men kan utan risk hanteras i vått tillstånd.
Värdefull är även perklorylfluorids förmåga att i
ett steg fluorera aktiva metylengrupper, för vilka
denna reaktion är specifik. Vid syntes av läkemedel
bör man därför kunna använda perklorylfluorid i
stället för den mycket giftiga monofluorättiksyran.
Slutligen kan perklorylfluoriden utnyttjas som ett
starkt och reglerbart oxidationsmedel vid många
välkända reaktioner. Under lämpliga betingelser
oxiderar den selektivt heteroatomer i organiska
föreningar.
Ännu tillverkas perklorylfluorid endast i halvstor
skala och kostar 25 $/lb, men man hoppas att
kunna bygga en fabrik för kommersiell produktion
varvid priset sägs bli "betydligt under 3 $/lb"
(Chemical & Engineering News 24 febr. 1958 s. 52). SHl
andras erfarenheter
Lackfilmers förlust av mjukningsmedel
Prov har visat att polyvinylacetatfilmer inte
förlorar mjukningsmedel, om detta tillförs vid
vinylacetatets polymerisation. Försätts den färdiga
polyme-ren med ett mjukningsmedel avdunstar detta
däremot relativt snabbt. Orsaken härtill är att man i
förra fallet erhåller ett sampolymerisat i vilket
mjukningsmedlet är kemiskt bundet, medan det i
senare fallet är blandat med en homopolymer.
Vid en amerikansk undersökning har man som
mjukningsmedel för homopolymeren använt
dibu-tylftalat och för sampolymerisatet dibutylfumarat.
Båda estrarna var tillverkade av butanol
innehållande radioaktivt kol ("C). Efter 900 h accelererat
prov hade en lackfilm av sampolymerisatet kvar
95 °/o av den ursprungliga radioaktiviteten, och efter
sex månaders exponering utomhus kunde ingen som
helst minskning av radioaktiviteten iakttas.
En lackfilm av homopolymerisatet hade däremot
efter 500 h accelererat prov bara 4 °/o av den
ursprungliga radioaktiviteten; efter 100 h var 12 °/o
kvar; förlusten av mjukningsmedel är alltså snabb.
Resultatet anses visa att sampolymerisatet är stabilt.
Många tillverkare av polyvinylacetatlacker
betvivlar dock att lackfilmen behöver innehålla
mjukningsmedel sedan den bildats. Du Pont påpekar t.ex.
att provpaneler målade med homopolymerlack är
oförändrade efter sex års exponering utomhus
(Chemical & Engineering News 5 maj 1958 s. 45).
SHl
Fria radikaler i arbete
Man har nu i viss mån lyckats tämja fria radikaler
så att de kan utnyttjas vid synteser. Man kan
sålunda med katalysatorer eller lösningsmedel reglera
reaktioner som går över fria radikaler (homolytiska
reaktioner), framställa difunktionella föreningar av
monofunktionella, göra långa kedjemolekyler i ett
steg över additiv dimerisering och överföra
1,6-heptadiener till nya föreningar med sexringar.
En svårighet vid utnyttjandet av homolytiska
reaktioner för syntes av organiska ämnen är att de inte
kan användas lika allmänt som jonreaktioner
(he-terolytiska reaktioner). Det har emellertid visat sig
att man kan fånga in fria radikaler med
katalysatorer, t.ex. kopparsalter, varefter de allmänt ger
substitutionsreaktioner med nästan kvantitativt
utbyte.
När fria radikaler inte är helt fria ger de inte som
vanligt dimeriseringsreaktioner som när dikumen
bildas vid sönderdelning av acetylperoxid i kumen.
I stället ersätter den fria radikalen väte eller en
atomgrupp i det påverkade ämnet, dvs. en
substitution sker. Nödvändigt härför är att väteatomen är
aktiverad genom t.ex. en dubbelbindning en
keto-grupp, kväve, syre eller en aromatisk ring i
a-ställning, dvs. bunden vid en intilliggande kolatom.
Mycket reaktiva hydroxidradikaler, erhållna av ett
järn (II) salt och väteperoxid, kan användas vid
framställning av difunktionella föreningar av
monofunktionella. Vid 0°C angriper hydroxidradikalerna
snabbt kol-vätebindningar och ger organiska
radikaler vilka sedan dimeriseras. På detta sätt kan man
erhålla t.ex. bernstenssyra av ättiksyra,
tetrametyl-tetrametylenglykol av tertiär butanol och
tetrametyl-adipinsyra av trimetylättiksyra.
Dimerisering av fria radikaler i närvaro av diener
är ett sätt att framställa difunktionella föreningar
med långa kolkedjor. På denna väg kan man
erhålla t.ex. omättade glykoler och dikarbonsyror. Vid
en reaktion genereras hydroxidradikaler i
vatten-haltig tertiär butanol innehållande butadien.
Ringbildning med fria radikaler i närvaro av en
katalysator är en för /,6-heptadiener unik reaktion.
Den ger heterocykliska och karbocykliska
föreningar med sexringar. Då diallylderivat lätt kan
framställas, kan metoden få vidsträckt användning. Man
kan använda t.ex. bensoylperoxid för att initiera fria
radikaler och koka den under återloppskylare
tillsammans med det reagerande ämnet i ett lämpligt
lösningsmedel (Chemical & Engineering News 21
april 1958 s. 44). SHl
Försök med silikonbelagda flaskor
Genom beläggning av flaskor med en tunn
silikon-film kan glasets hållfasthet skenbart ökas genom
att glasytan skyddas. Vidare medför silikonens
hy-drofoba egenskaper vissa fördelar men också
nackdelar (Tekn. T. 1956 s. 220). Man kan bl.a. inte
klistra etiketter med vanligt klister, och svårigheter
uppstår vid syningen av flaskorna efter sköljningen
genom att ett kondensat, bestående av fina
droppar, bildas på glasytan.
Vid några svenska glasbruk har under flera år
försök gjorts med silikonbehandling av flaskor.
Härvid har nya ölflaskors förmåga att motstå
hydrostatisk tryck ökats 10 %> genom silikonbelägg
ningen. Flaskor, som vid ett bryggeri gått 25
distri-butionsturer, visade däremot 40 °/o
hållfasthetsminskning vare sig de varit silikonbehandlade eller
ej. Orsaken är att silikonfilmen tvättats bort vid de
första sköljningarna.
Vid försök med mjölkflaskor har det visat sig
att silikonfilmen är ganska väl bibehållen efter
sköljningen. Emellertid uppstår ett kondensat av
fina droppar, vilket omöjliggör en effektiv syning
av flaskorna. Därför anser man att
silikonbehandling inte kan användas för mjölkflaskor. Vid
bryggerierna uppstår inte samma svårighet därför att
man där i regel använder starkare sodalut vid
rengöringen varigenom glasytan blir mindre hydrofob.
Trots att silikonbehandling av flaskor vid glas-
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 J ]fij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
