Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 46 - Hänt inom tekniken - SEN-normer - STF i november
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEN-normer. Svenska Elektriska Kommissionen
(SEK) har utsänt förslag till rekommendationer för
täcktråd, SEN R 24 09 03, 04, 05. Remisstiden utgår
den 14 februari 1959. Intresserade kan erhålla
förslagen från Svenska Teknologföreningen.
STF i november
Allmänt möte
På John Faerdens initiativ hade STF den 26
november inbjudit Svenska Naturskyddsföreningen till
en diskussion om naturskydd och kraftproduktion.
Mötet, där alla gamla och några få nya argument
framfördes och bemöttes, slutade måhända i en
mer försonlig och positiv anda än vad man tidigare
förnummit vid liknande meningsutbyten.
Gösta Walin, justitieråd och
Naturskyddsföreningens ordförande, började dock i sedvanlig hård stil
och talade om rovdrift på skönhetsvärden, det
svenska landskapets helförstöring och samernas
hotande undergång. Strängare lagstiftning,
behandling av de stora regionplanerna på regeringsnivå
och ej endast internt inom Vattenfall samt ett
forcerat arbete på att ersätta vattenkraft med
atomkraft rekommenderades av Walin.
Erik Grafström sökte definiera ett gemensamt
utgångsläge för debatten. Utgångspunkterna skulle
vara: inga restriktioner för elkraftens nyttjande
annat än priset, vilket bör sättas så att det täcker
självkostnaderna och ger en skälig ränta på
kapitalet, vidare godtagande av efterfrågeprognoserna
som ger lågtidstrenden 6—7 %> ökning per år, en
ekonomisk syn på atomkraften och även på
balansen mellan ångkraft och vattenkraft samt slutligen
att eventuella undantag ej kan gälla hela älvsystem
utan endast enstaka projekt samt möjligen
älvgrenar.
En följande analys av förutsättningarna förde
Grafström till slutsatserna: redan nu undantas —
och så kan fortsättningsvis ske — vissa objekt som
naturskyddet alldeles särskilt vill värna. Dessa
undantag skulle bli absoluta. Vidare kan man
diskutera att undanta vissa delar av våra outbyggda
vatten från utbyggnad till mitten av 1960-talet då vi
måste planera för 1970-talets utbyggnad och då vi
vet mer om atomkraftens möjligheter.
Så släppte Hans Åkerblad, som satt ordförande,
lös diskussionen. Sven Sundius började. Skillnaden
mellan att bygga ut Lilla Lule älv och andra objekt,
bland de 45 000 MkWh som återstår att utnyttja,
blir ca 0,01 öre/kWh.
Erik Blomqvist belyste ytterligare hur litet man
ännu vet om atomkraftens ekonomi. Att tala om
totalförstöring av de svenska vattendragen är
nonsens. Man måste också komma ihåg att
vattenbyggnaden i Sverige skapar nya skönhetsvärden. Här
kompletterades Blomqvist utomordentligt av Hans
Norrby som visade en serie bilder från
vattenregleringar och kraftverk.
Töre Nilsson påpekade att utbyggnaden av Lilla
Lule älv, så som den planeras, kostar 700 Mkr.
Billigaste alternativ kostar 400 Mkr mer med ty
åtföljande proportionellt högre driftkostnad.
Einar du Rietz, uppsalaprofet i växtbiologi kom
med ett av kvällens intressantaste inlägg. Han talade
om vetenskapens och mänsklighetens förlust då
unika, oersättliga och icke tillräckligt studerade
växt- och djursamhällen går under genom
regleringar i svenska vattendrag.
Sedan talades mycket om erosion, om
befolkningens entusiasm under byggandet och försvinnande
efteråt, om uppoffringen av några hundra miljoner
kronor jämfört med naturskönhet, rekreation och
försvar, om Vattenfalls löften och dess
ordhållighet och om samernas rätt.
Sammanträden
Studsvik, besöktes den 5 november av ca 50
medlemmar i Tekniska Fysikers Förening. Efter en
visning av anläggningarna talade Roland Kiessling om
materialprovningsreaktorn R2:s roll i det svenska
atomprogrammet. Atomkraftkonstruktören behöver
veta mera om strålningens inverkan på bränslet och
på konstruktionsmaterialen. Förändringar av de
senares hållfasthetsegenskaper inträffar vid doser på
ca 1020 n/cm2. För att uppnå en observerbar
strål-skada på rimlig tid behöver man ett neutronflöde
på ca 1014 n/cm2 s. Detta kommer att för första
gången i Sverige realiseras i
materialprovningsreaktorn R2 i Studsvik som när den körs igång kommer
att ha det intensivaste neutronflödet i Europa.
Strålningsskadornas yttringar är starkt
temperaturberoende och över 200°C är strålningens inverkan
betydligt reducerad. Betydelsen av dessa fenomen
illustreras av att den i grafiten lagrade
strålningsenergin (Wigner-energi) hade ett avgörande inflytande
på Windscale-olyckans förlopp.
Den händige industrimannen tillverkar själv sin
reaktiva energi var mottot för SER den 7 november
då Harry Gustavsson från Vattenfall och Anders
Björgerd från Sydkraft gav tekniska och
ekonomiska synpunkter på produktion och transport av
reaktiv energi.
I närheten av produktionskällan för aktiv effekt är
det naturligt och även ekonomiskt att ta den
reaktiva effekten från en samtidig reaktiv produktion i
kraftstationsgeneratorerna. Så snart den reaktiva
effekten överförs på ledningsnätet måste man
emellertid undersöka om inte en produktion på platsen
i synkronkondensatorer eller i
kondensatorbatte-rier ställer sig förmånligare.
En mängd tekniska synpunkter kan läggas på valet
mellan synkronkondensatorer och
kondensatorbat-terier sade A Björgerd. Särskilt medför
installerandet av shuntbatterier en del problem med högre
övertonshalt och svåra kopplingsförlopp på det
anslutna nätet.
Diskussionen rörde bl.a. vilka krav som kan
ställas på övertonshalten i vår förbrukningsspänning.
Vid SER:s ordinarie sammanträde fredagen den
21 november talade Bengt Josephson om
transmissionsledningar för mikrovåg.
Koaxialkablar används vanligen upp till 10 000
MHz, sedan blir dämpningen för hög. De saknar i
princip gränsfrekvens och deras bredbandighet är
en stor fördel. En ny ledningstyp, planledningen,
består av ett ledande band samt ett eller två
jord-plan med lämpligt dielektriskt material som
isolering. Transmissionsegenskaperna är jämförbara med
koaxialkablars. Planledningens fördelar är
påtagliga: man sparar vikt, utrymme och kostnad.
När det gäller att överföra höga effekter är
rör-vågledarna oöverträffade. Under 3 000 MHz är
sådana skrymmande men över denna frekvens blir
dimensionerna hanterliga. För vågledare med
rektangulärt tvärsnitt är transmissionsförmågan ca 0,2
MW/cm2.
För millimetervågor används cirkulära vågledare
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 J ]fij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
