Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 46 - STF i november
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med stor diameter för överföring på stora avstånd.
Man kan nämligen här ej använda fri utbredning på
grund av dämpning, spridning m.m. i atmosfären.
Vågtråden är en form av ytvågledare, som består
av en ensam ledande tråd som transporterar ström
i ledaren och förskjutningsström utanför som
återledning.
I diskussionen tilldrog sig
standardiseringsfrågorna största intresset. Man diskuterade även
kontaktdon för kablar och vågledare.
På eftermiddagen den 10 november for nära
hundratalet medlemmar i SVR till Kallhäll för att se på
AB Sundh-Byggens arbetsplats för att senare på
kvällen samlas till en husbyggnadsafton på STF.
Första etappen i elementbygget i Kallhäll består av
ett projekt om 360 lägenheter i åtta våningar.
Bjälklag, innerväggar och fasader utförs som
betongelement. Fasadelementen gjuts mot refflad
gummimatta. Horisontalfogarna sammanfaller med
fönstrens undersida. Vertikalfogarna är förskjutna ca 30
cm i förhållande till de tvärgående mellanväggarna.
Bakom fasadelementen består väggen av mineralull
mellan reglar och gipsskivor.
Lennart Hultenberger berättade om bygget.
Murarna är avskaffade och arbetsstyrkan består av
20 »/o träarbetare och 80 % grovarbetare, vilka
senare sköter bl.a. paketgjutningarna. Arbetstiden för
att gjuta ett paket har nedbringats från 60 till 25 h
och bör kunna komma under 20 h.
Ingvar Karlén talade om egenskapsredovisning av
byggnadsmaterial. En sådan bör ånge tekniska
egenskaper, men ej omdömen, främst till fackmännen,
gärna över gränserna. En förberedande utredning
har utförts. Lars-Erik Nevander fortsätter.
Ingemar Höglund berättade om putsfri betong.
Vid skarven mellan betongelement uppstår vanligen
en förskjutning på 1 mm som måste utjämnas
genom spackling om ytan skall målas.
Christer Bring talade om undergolv. På platsen
gjutna lättbelonggolv har jämförts med
betonggolven och hade visat sig ha låg hållfasthet mot
böjning, avnötning och intryck. Bättre är golven av
sågspånsbetong. Dessa innehåller däremot mera fukt
och krymper lättare än lättbetonggolven.
Betonggolven får ofta dålig ljudisolering.
Värmebehaglig-heten är även sämre för betonggolven.
Paul Johannesson skildrade brandförsök med lätta
träytterväggar i flerfamiljshus utvändigt klädda
med träpanel. Vid proven insattes väggelement med
fönster i en provningsbyggnad uppförd i tre
våningar. I undre våningen inlades 40 kg brännbart
ämne per m2 golvyta. I ett prov där träväggen drogs
förbi bjälklagen brann hela väggen upp. I ett annat
prov insattes samma vägg mellan betongbjälklag
varvid den översta våningen klarade sig. Prov på en
trävägg utvändigt klädd med aluminium visade
gynnsammare resultat och hela väggen antändes
inte.
Europamarknaden tilldrar sig alltfort stort intresse
trots alla förhandlingsbakslag. Den 14 november var
det Föreningen för Bergsvetenskaps tur att bli
informerad. Gösta Sterky talade om järnhanteringens
plats i den gemensamma marknaden.
Problemen inom Sveriges järnhantering skiljer sig
i flera avseenden från dem i andra länder.
Produktionen är liten och de flesta verken små.
OEEC-län-derna beräknas 1960 få en stålproduktion av 107 Mt,
varav Sverige endast kommer att göra 3,2 Mt. Vi
har gott om malm men ont om bränsle och måste
avpassa processerna därefter; på kontinenten är
förhållandet ofta det motsatta. Skrotfallet i landet
räcker inte till, utan dyrt köpskrot måste
importeras.
Vi har mycket dyr arbetskraft men kanske därför
en högre produktivitet per arbetare och en hög
mekanisering; därför är det ekonomiska samarbetet
mellan de olika järnverken med en specialisering
och en uppdelning av marknaden mycket önskvärd,
så att man kan få större serier och bättre utnyttja
produktionsapparaten.
"Vilka krav har vi på våra konstruktionsritningars
utförande?", behandlades vid ett
diskussionssammanträde inom Mekanik den 11 november anordnat
av Mekaniks produktionskommitté. 130 medlemmar
deltog. På estraden satt ordföranden Bo Ehrner,
som företrädde företagsledaren, tillsammans med
konstruktionscheferna John Munck af Rosenschöld
och Erik Carlberg, arbetsledaren K E Karlsson,
verkstadschefen Olov Peterman samt kontrollchefen
Ingemund Frisinger.
Om de allmänna fordringarna på standardformat,
lättläst uppställning samt enkel och enhetlig
mått-sättning och ytjämnhetsanvisningar var man ense.
Däremot var meningarna mycket delade beträffande
hur pass utförliga uppgifter och anvisningar som
skulle anges på detaljritningen, sätten att ånge dem
samt skäligheten i konstruktörens
noggrannhetskrav.
Företagsledningen ville ha ekonomisk tillverkning
och därför fordrade han ett intimt samarbete mellan
konstruktion och tillverkning. Konstruktionssidan
hävdade att ritningen främst tjänar slutkontrollen
av den färdiga produkten. Toleranserna skall vara
väl genomtänkta såväl med hänsyn till funktionen
som till möjligheterna att tillverka detaljen och
kostnaderna härför.
Arbetsledaren och verkstadschefen önskade att
konstruktören alltid tänker på hur detaljen skall
tillverkas och på seriestorleken. Verkstadens
maskinella resurser, verktygs- och materialstandard,
tidigare för liknande detaljer använda metoder samt
varierande arbetsmåner beroende av ämnestyp
måste beaktas.
Kontrollchefen ansåg att kunskaperna om
kvalitetsfordringarna blev allt skralare på
tillverkningsavdelningarna och man måste ställa allt större krav
på informationer från konstruktören.
Formtoleranserna måste anges även om ritningsnormer för detta
än så länge saknas. Ytbehandlingsuppgifter bör inte
heller saknas. Måttsättningen skall utföras med
hänsyn till funktionskraven men också så att måtten
kan kontrolleras. En planläggning av kontrollen
fordrar att konstruktören anger tillåten felhalt på
produkterna.
Alla dessa speciella krav kan omöjligt
tillfredsställas enligt konstruktionschefen. Allt skall inte stå
på ritningen, något skall lämnas åt den egna
tankeverksamheten och verkstaden skall ges ett visst mått
av frihet.
Föreningen för Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik
hade den 17 november föredragssammanträde. Först
talade Sune Berndt om aerodynamiska problem på
gränsen till världsrymden. Som medelhöjden i hans
föredrag angavs till ca 150 km fanns inte mycket av
atmosfären kvar, men säkrare värden än de som
erhållits genom satellitförsök torde enligt
föredragshållaren kunna skaffas genom nya prov med
ballongsatelliter. De enstaka molekyler som rör sig på
dessa höjder förefaller den utomstående att mera ge
problem som motsvarar mekanikens stötfenomen än
strömningslärans sug- och tryckverkningar. Den
lärde föreläsaren bör dock veta bäst.
TEKN ISK TI DSKRI FT 1958 1239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
