Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 47 - Industrin och yrkesutbildningen, av Birger Öhman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Industrin och yrkesutbildningen
Överdirektör Birger Öhman, Stockholm
373.6
331.86
I dag betecknas yrkesutbildningen som
1950-talets stora folkväckelse. Denna utbildning
bärs fram av alla lager i vårt folk: av
lekmän och lärde, av politiker och
industrimän, av press och radio. Arbetsgivare och
arbetstagare har enats och slutit upp vid
samhällsorganens och skolfolkets sida i kampen
att snabbt öka våra yrkesutbildningsresurser
och även kvalitativt förbättra utbildningen.
När det gäller den kvantitativa utvecklingen
för vi i dag en hård kamp med tiden.
Riksdagen beslöt 1955 en fördubbling av
yrkesutbildningens elevplatsantal, en fördubbling som
skulle genomföras under en 15-årsperiod. Det
var en blygsam åtgärd för att skapa litet
bättre balans mellan rent teoretisk och praktisk
utbildning. Under i övrigt statiska
förhållanden skulle härigenom majoriteten av vår
ungdom få större möjligheter att erhålla den
utbildning, som den behövde och som den kunde
tillgodogöra sig.
Två till tre år efter det denna fördubbling
börjat skapas, kommer så de stora
ungdomskullarna från 1940-talets mitt. De har nu nått
yrkesskoleåldern och trängs framför skolans
portar. De betydligt ökade ungdomskullarna
gör, att trots stark ökning av antalet
elevplatser har procenten per årskull av dem, som
kan beredas yrkesutbildning, icke stigit så
mycket. Mycket större krafttag måste tas
under de närmaste åren.
Nu kommer som en ytterligare svårighet det
hårdare arbetsmarknadsläget. I höst går
många ungdomar utan möjlighet att få arbete.
Man har på ansvarigt håll enats om att det
bästa för denna ungdom är, om den kan få
utnyttja den arbetsfria tiden till ordentlig
yrkesutbildning. Detta kräver ytterst snabb
anskaffning av ett mycket stort antal lokaler,
maskiner och övriga materialier samt lärare.
Ett jättearbete har här lagts på Överstyrelsen
för Yrkesutbildning.
Under de senaste tre åren, då dessa tre stora
uppgifter eller svårigheter i tur och ordning
uppkommit, har emellertid glädjande nog allt
klarare framträtt ett kännetecken på all riktig
yrkesutbildning: den skapas genom ärlig
samverkan mellan alla parter. Och parterna är här
staten, kommunerna och näringslivet. Staten
tar direkt som huvudman endast ansvar för
en liten sektor av yrkesutbildningen — de
högre tekniska läroverken. Men staten ger
ekonomiska bidrag med tillhopa mycket
stora belopp till all kvalificerad yrkesutbildning.
Och staten har dessutom ställt överstyrelsen
för yrkesutbildning till förfogande som ett i
stora delar beslutande men i ännu större
delar rådgivande organ. Hela det rikt
facette-rade och mångskiftande fältet av
yrkesutbildning inom industri och hantverk, inom
handel och kontor, inom husligt arbete och
vårdnadsområdet har i Överstyrelsen för
Yrkesutbildning ett samlande organ.
Den andra parten — landstingen och
primär-kommunerna — är i den stora majoriteten av
fall huvudman för yrkesutbildningen. Den
alldeles övervägande delen av vår ungdom får
i dag sin yrkesutbildning i kommunala
yrkesutbildningsanstalter: landstingens centrala
verkstadsskolor med över 4 000 elever,
landstingens övriga centrala yrkesskolor, de
lokala kommunala yrkesskolorna av t. ex.
typerna kommunala tekniska skolor, kommunala
verkstadsskolor, handelsskolor, kontorskurser,
husmodersskolor, barnsköterskeskolor. Hur
många av våra ca 35 000 elevplatser i de
allmänna yrkesskolorna, som finns i de
kommunala skolorna, är svårt att säga. Antagligen är
det dock mer än 30 000.
Den tredje parten — näringslivet — har
också ökat sina insatser för yrkesutbildningen
högst avsevärt under senare år. På olika sätt
synes man vilja genomföra de allvarliga råd
och teser, som Arbetsmarknadens Yrkesråd
gav i sitt betänkande på hösten 1956 angående
yrkesutbildningen i industrien. Elevantalet i
inbyggda verkstadsskolor och företagsskolor
har ökat från några hundra våren 1955 till
över 6 000 våren 1958. Av dessa 6 000 fanns
ungefär 2 600 i företags- eller industriskolor.
Mellan industrin och yrkesutbildningen
föreligger ett gott samarbete. Industrimän sitter i
de högre tekniska läroverkens styrelser, val av
linjer vid de olika läroverken sker i nära
samråd med ortens och länets industri,
industriledare och industriingenjörer utnyttjas i mån
av tillgång som föreläsare och lärare,
laboratorier planeras i samråd med verksamma
industrimän, mer eller mindre regelbundna
studiebesök vid industrier ordnas för läroverkens
TEKN ISK TI DSKRI FT 1958 1241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
