Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 1 - Naturskydd och kraftproduktion. De omistliga värdena, av Gösta Walin - Naturskydd och kraftproduktion. De statlgia kraftintressena och naturvården, av Erik Grafström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atomkraften och naturskyddet
Vad sen angår atomkraften är det lika
uppenbart som i fråga om vattenkraften att man
genom en riksplanering bör bestämma var
kraftstationerna skall ligga. Inom föreningen har vi
ej sådan erfarenhet att jag kan närmare ånge
vår ståndpunkt till olika alternativ. Skall
kraftverken läggas i berg eller få ligga öppet? Skall
de läggas vid en sjö eller ett vattendrag inne
i landet eller bör de läggas vid kusten?
Kanske kommer erfarenheten att visa att
atomkraftverken kan läggas nära samhällena
utan större riskzoner. Måhända kan det
högaktiva avfallet nyttiggöras — t.ex. vid en
gemensam europeisk anläggning — utan att det
bereder några bekymmer. Kanske kan det
lågaktiva avloppsvattnet släppas ut i vattendrag
och behöver måhända ej gå till havet. Vi
begär endast att få tillfälle att framföra våra
synpunkter, att få ta del av överväganden och
bedöma risker och få tillfälle att anvisa
alternativ. Att försiktighet bör iakttas innan
erfarenhet vunnits, är uppenbart. Kanske det
därför, såsom det hävdats från fiskehåll, är
nödvändigt att lägga atomkraftverken vid kusten
för att avloppsvattnet skall få tillräcklig
utspädning och ej alltför stora överraskningar
skall tillkomma.
De informationer som vi lyckats få tyder på
att problemen kan bemästras. Som vi under
alla förhållanden får atomkraftverk, får vi,
antingen vi vill eller inte, söka inlemma dem i
samhället utan att i onödan förstöra värden
utan vilka det icke är värt att leva.
De statliga
kraftintressena
och naturvården
Generaldirektör Erik Grafström, Stockholm
627.8 : 502.7
Under tiden fram till den senaste
Genèvekon-ferensen talades det mycket om särskilt
lovande, helt överlägsna reaktortyper. Därvid var
det genomgående fråga om reaktortyper, som
ännu ingen byggt eller ens ordentligt studerat.
Det konstaterades vid Genèvekonferensen, att
nu finns det inte så många sådana kvar. Detta
var kanske ett drag i tillnyktringen.
Litet av samma drag har under gångna år
präglat den svenska debatten om vattenkraft,
konventionell värmekraft, atomkraft och
naturvård. Man har vetat så litet om atomkraft och
därför kunnat dra desto större växlar på dess
förmodade framtida företräden i olika
hänseenden. Även här är vi kanske nu mogna för
en nyktrare bedömning. Även om det ännu är
kolossalt mycket som vi inte vet, så kan en
debatt föras inom en mer begränsad ram än tidi-
gare. En del extremvärden kan elimineras. Kan
man återigen nå en högre grad av enighet
rörande de ekonomisk-tekniska utgångspunkter,
från vilka en diskussion om kraftproduktion
och naturskydd bör föras, är redan mycket
vunnet.
Frivilliga överenskommelser
eller domar
Icke direkt engagerade parter ger ofta uttryck
för tanken, att parterna bevakar sina
positioner alltför väl, man strider efter hela linjen
och det finns ingen vilja att ge. Mycket skulle
vinnas om man, som det sägs, satte sig ner vid
bordet med ömsesidig önskan att komma
överens i de stora linjerna i en fråga, som ju i båda
sina huvudaspekter har stor betydelse för vårt
folk.
Till det kan mycket sägas. I
naturvårdsorganisationernas regi bedrivs för närvarande en
utredning i syfte att ur naturvårdssynpunkt
söka erhålla en prioritering i grupper av ett
antal av de sjöar, forsar och vattendrag, som
i naturskyddsorganisationernas förteckning av
1956 angavs som känsliga för exploatering.
Naturvårdare och kraftintressenter har enats om
utredningens uppläggning. Den finansieras
genom bidrag från Vattenfallsstyrelsen, Svenska
Vattenkraftföreningen samt i mindre
utsträckning genom direkt statsbidrag. Den pågående
utredningen är ett resultat av överläggningar,
som under förre landshövdingen Bo
Hammarskjölds ledning förs mellan parterna inom
ramen för den s.k. naturvårdsdelegationen.
Det är kanske det hittills betydelsefullaste
resultatet av försöken att föra naturskyddare
och kraftintressenter samman till en mer
konkret diskussion av önskemål och
värderingar.
Men det vore lättsinnigt att hävda, att vi här
utan vidare skulle finna en kungsväg öppen
till en utåt deklarerad gemensam syn på hela
frågekomplexet. På kraftsidan finner vi dels
ett stort statligt företag, dels ett antal enskilda
företag. Man kanske ibland tycker att om en
del vattenkraft skall undantas från utbyggnad,
vore det lättast och lämpligast att gå på sådant,
som ägs av det statliga företaget. Jag kan
givetvis inte dela ett så förenklat betraktelsesätt.
Dessutom ligger det ju så till att exempelvis en
sjöreglering eller en underlåten sjöreglering får
sin inverkan på alla strömfall nedanför
regleringen, och i de flesta älvar har både Vattenfall
och enskilda företag intressen. Ett enskilt
företag, som har sina intressen koncentrerade till
ett vattenområde, kan svårligen tänkas
frivilligt vara med om att avstå från sina
möjligheter att domstolsvägen erhålla tillstånd att
utbygga sin vattenkraft. Endast om vi hade ett
socialiserat kraftförsörjningssystem skulle
denna sida av frågekomplexet bli problemfri.
Och hur är läget på den andra sidan? Vi har
flera centrala naturvårdsorganisationer. Och vi
har alla lokala naturskyddsintressenter,
antingen de är att hänföra till organiserade lokala
5 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
