Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 1 - Naturskydd och kraftproduktion. De statlgia kraftintressena och naturvården, av Erik Grafström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Relativt väl grundade förhoppningar finns
vidare bl.a. i England att man omkring 1965
skall ha kommit därhän, att atomkraften kan
konkurrera med konventionell värmekraft på
områden som ej med hänsyn till lokaliseringen
får särskilt låga bränsletransportkostnader.
Därefter följande reaktorgenerationer skulle
sedan successivt ge en kraftkostnad, som mer
och mer skulle understiga kraftkostnaden från
den konventionella värmekraften, överfört på
svenska förhållanden kan denna tankegång
tänkas innebära att atomkraften vid 1970-talets
början skulle kunna konkurrera med den
dyrare delen av den vattenkraft, som då återstår
att utbygga.
Det kommer i så fall att inträda en period,
kanske från 1960-talets sista år och under
första hälften av 1970-talet, då man ur
ekonomisk synpunkt skulle ha valfrihet att för en
viss del av nytillskottet i kraftproduktion
antingen utbygga vattenkraft eller atomkraft. Med
skäl kan ju från naturskyddshåll hävdas, att
man bör utföra planerings- och
förberedelsearbetet så, att denna chans icke försättes.
Kraftintressenterna delar den uppfattningen.
Eftersom atomkraftproduktion i väsentliga
delar kräver en ny teknik såväl i fråga om
tillverkningen av apparatur som i fråga om
driften, behövs en successiv omställning och ett
successivt inväxande i denna nya teknik.
Förberedelserna måste därför sättas in på ett
betydligt tidigare stadium än om fråga vore att
från en viss tidpunkt gå in för konventionell
värmekraftalstring i större omfattning. Det
fordras också en insats från det allmännas sida
för att finansiera det allmänna
utvecklingsarbetet.
Det svenska atomenergiprogrammet
Kraftindustrin bygger gemensamt med AB
Atomenergi en första försöksanläggning R3/
Adam. Den hoppas vi få färdig vid årsskiftet
1960/61 och den skall ge alla berörda parter
värdefulla erfarenheter för det fortsatta
arbetet. Ur kvantitativ kraftförsörjningssynpunkt
betyder den intet. Såväl enskild kraftindustri
som statlig är inställd på att till omkring 1965
ha i drift var sin större anläggning. Även dessa
är att beteckna som steg på vägen mot stora
kommersiella reaktorstationer, som, om vi
lyckas väl, skall ge oss en möjlighet att mot
slutet av 1960-talet ta det slutliga steget till
fullstora och som vi hoppas ekonomiskt
försvarliga stationer. Vi hoppas beträffande detta
slutliga steg ha valfrihet mellan importerade
reaktorer och i vårt land konstruerade.
Skulle vi kunna forcera detta program? Jag
tror man får säga, att redan detta program
kommer att kräva en forcering av våra
insatser, som vi bör vara glada om vi klarar. Det
fordrar stora finansiella insatser. Jag vill
erinra om att atombolaget nu har en årsbudget,
som närmar sig 150 Mkr/år, varav alltjämt
endast en mindre del avser konkreta
reaktorobjekt. Kraftföretagen och tillverkande indu-
strier bedriver jämsides ett omfattande
utvecklingsarbete. Vi har inte liksom de stora
atomländerna en genom de militära behoven redan
omställd produktionsapparat att falla tillbaka
på i det ögonblick vi vill övergå till ett brett
upplagt civilt atomenergiprogram. Vårt
program betraktas alltjämt som mycket ambitiöst
för ett land av vår storlek. Att utvecklingen av
den "svenska linjen" förutsätter ett forcerat
arbete är fullt klart.
Detsamma torde gälla befintliga planer
avseende import av utländska reaktorer. Den
enskilda kraftindustrins planer på att 1965 ha
en första importerad reaktortyp i drift
innehåller säkerligen inga onödiga tidsmarginaler,
om man vid sitt val även vill ta hänsyn till
drifterfarenheterna från de utländska
reaktorer, som nu färdigställs. Under 1960-talets
första hälft kan vi räkna med att få alltmer
erfarenheter från de reaktorer, som successivt
kommer i drift på olika håll i världen. Samtidigt
får vi erfarenheter av byggandet av våra egna
stationer och driften av dessa. Allt detta bör
möjliggöra för oss att omkring 1968—1970
komma fram med den nästa generationen av
reaktorstationer.
Det är vår förhoppning att vi då skall ha
kommit så långt, att införandet av atomkraften
jämsides med vattenkraften inte skall behöva
leda till någon språngartad höjning av
kraftprisen.
Samspelet mellan olika kraftkällor
Denna arbetshypotes beträffande atomkraftens
införande i vårt produktionssystem skulle
innebära att vi fram till säg omkring 1968/70
liksom hittills baserade vår utbyggnad på
vattenkraft med de kompletteringar i form av
värmekraft, som redan nu ingår i vårt system,
fig. 1.
Fortsätter belastningsökningen efter samma
exponentiella linjer, som gällt för förgången
tid. skulle då bortåt 60 000 MkWh vara
utbyggda. De totala tillgångarna i vattenkraft
uppskattas till 80 000 MkWh. Under den följande
femårsperioden kan vi behöva bygga ut
ytterligare bortåt 24 000 MkWh. Det är ur alla
möjliga synpunkter orealistiskt att tänka sig, att
dessa byggs ut enbart i vattenkraft eller enbart
i atomkraft. Vi kan endast gissa hur
fördelningen blir. Skulle fördelningen bli 50/50,
vilket i varje fall är sannolikare än 0/100 eller
100/0, skulle det innebära att vid periodens
slut över 70 000 MkWh vattenkraft vore
utbyggda.
Hela detta resonemang vilar på mycket
osäkra förutsättningar, varav den främsta utgör
antagandet om belastningsökningen. Å andra
sidan är man tvungen för en argumentering av
ungefär detta slag, om man vill få en grund
för en diskussion om vilka åtgöranden, som
i dag kan göras på vattenkraftsidan med
hänsyn till att vi kan vänta oss att mot slutet av
1960-talet på allvar ta atomkraft i anspråk för
elförsörjningen.
8 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
