Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 1 - Naturskydd och kraftproduktion. Förlsuter för landets växt- och djurliv, av G Einar Du Rietz - Naturskydd och kraftproduktion. Diskussion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biologiska komplikationer i reglerade
vattendrag gör sig påminta. Ju längre exploateringen
av våra skogar avlägsnar dessa från
urskogstillståndet, desto större har behovet av orörda
urskogsreservat för jämförande biologiska
forskningar visat sig vara för förståelsen av
våra kulturskogars biologiska och
praktiskt-ekonomiska problem. Analogierna är
uppenbara.
Diskussion
Civilingenjör Sven Sundius: Det finns vissa
vattendrag, sjöar och fall, vilka man enligt
naturskyddets mening helt bör skona eller åtminstone spara
så länge som möjligt. Inom samhällsplaneringen i
övrigt avsätter man vissa naturområden och
kulturmiljöer som reservat. På kort sikt kanske det
skulle vara mera givande rent ekonomiskt med en
omedelbar exploatering, men man tar här hänsyn
även till andra värden än de kortsiktigt ekonomiska.
Kultur är ej blott maskincivilisation och materiell
standard.
På samma sätt bör den återstående
vattenkraftutbyggnaden planeras översiktligt, varvid hänsyn även
bör tas till andra intressen än kilowattimmar.
Behandlingen inför vattendomstol är ej tillräcklig ty
enligt den ännu gällande, föråldrade vattenlagen
måste domstolen bedöma varje objekt för sig, och
någon riks- eller ens älvdalsplanering blir det här
aldrig fråga om. Statsmakterna (regering och
riksdag) måste ta initiativet till en sådan planering.
Naturskyddet har börjat detta arbete genom att
1954 göra en förteckning över vissa vattendrag,
sjöar och fall, vars skydd man borde överväga. Från
vattenkrafthåll har man ej tagit någon hänsyn till
denna förteckning utan tvärtom redan exploaterat
flera av de i främsta rummet placerade objekten.
Förteckningen revideras nu av professor Gunnar
Beskow, och detta arbete beräknas vara slutfört
omkring nyår 1959. Det är många intressen, som
kräver att bli beaktade: behovet av rekreationsområden
för allt större semesterskaror, fiskeintressen,
sa-mernas renskötsel, vetenskaplig forskning etc.
Vad skulle detta kosta? Lilla Lule älv skulle enligt
Vattenfallsstyrelsens exploateringsplan ge 4 000
MkWh/år. Att uppskjuta utbyggnaden av Lilla Lule
älv kostar enligt Vattenfallsstyrelsen 100 Mkr/år,
vilket kapitaliserat efter 4 °/o ränta motsvarar ett
belopp av 2 500 Mkr. Härvid förutsätter man, att
älvens kraft skulle ersättas med ångkraft! Detta
måste anses vara ett oansvarigt resonemang. Det
finns ju 45 000 MkWh/år att bygga ut förutom Lilla
Lule älv, och man bör ju i stället exploatera de
objekt, som står närmast i tur på lönsamhetslistan.
Vad vi får betala blir skillnaden mellan
Luleälvs-kraftens pris och priset för närmast dyrare
vattenkraftsalternativ. Man kan beräkna att denna
skillnad utslagen på totala kraftproduktionen skulle bli
0,01 öre/kWh.
Vi behöver atomkraft i stor skala redan i slutet av
1960-talet. Atomkraften kommer att medföra en hel
del allvarliga naturskyddsproblem, men dessa måste
lösas, antingen vi skonar några vattendrag eller ej.
Om vi undantar vissa vatten från exploatering så
betyder det blott, att vi måste tillgripa atomkraft
något år tidigare än eljest, och det medför ingen
nämnvärd skärpning av atomkraftproblemen.
Civilingenjör Erik Blomqvist: Bränsleutredningen
uttalade i sitt slutbetänkande 1956 att ett rationellt
tillgodogörande av atomkraft förutsätter samarbete
med vattenkraften och ett fullföljande av dennas
utbyggnad efter ett samordnat program. Den
återstående vattenkraftreserven räcker för huvudparten
av den väntade behovsökningen under erforderlig
utvecklingstid för atomkrafttekniken.
Produktionsmålet för vatten- och atomkraft kan och bör sättas
så högt, att dessa kraftkällors tillväxt balanserar
ökningen av det totala energibehovet. Vattenkraften
måste alltjämt utgöra den väsentliga basen för
elkraftproduktionens utveckling ända tills att
atomenergin blir ekonomiskt förmånlig. Detta kan inte
förutsättas inträffa tidigare än under 1970-talet och
man måste räkna med praktiskt taget fullständig
exploatering av den utbyggnadsvärda
vattenkraftreserven för att inte en sund, fortsatt elektrifiering
skall behöva hämmas och därmed förbrukningen
av importbränsle ytterligare ökas. Endast en
oförutsett snabb atomteknisk utveckling skulle kunna
medge att utbyggnadsvärda vattenfall i större
utsträckning lämnas outnyttjade med hänsyn till
naturskyddsintresset.
Engelsmännen räknar med att först när deras
första anläggning i megawattklassen, Hinkley Point,
kommer i drift 1961—1962 kan kraftproduktionen
där bli nätt och jämnt konkurrenskraftig med
konventionell ångkraft. Efter 1965 bör, sägs det,
atomkraften kunna konkurrera med relativt dyr kraft
och framemot 1970 med den billigaste
konventionella.
Amerikanarna tror inte att atomkraften kan tävla
med deras billiga kol och olja förrän in på
1970-talet. överhuvudtaget vet man tydligen fortfarande
tämligen litet i kostnadsfrågan. Med atomkraftens
stora kapitalkostnader kommer även små
variationer i räntefot och amorteringstid att ge relativt stora
utslag i kalkylerna, vilket försvårar alla
jämförelser, särskilt med svenska förhållanden, där
prisrelationen mellan vattenkraft, ångkraft och atomkraft
blir så starkt beroende av det sätt, på vilket de olika
energikällorna får samverka. I en ledande engelsk
tidskrift har man efter Genèvekonferensen funnit
att atomkraften inte på något sätt kommer att
ersätta vattenkraften under det närmaste kvartsseklet,
men att den därefter i stället kommer att bli den
perfekta partnern till den omfattande
vattenkraftutbyggnad, som då kommer att vara genomförd.
Den såsom utbyggnadsvärd betraktade kvantiteten
vattenkraft omfattar ingalunda någon fullständig
exploatering av alla fall för kraftutvinning och alla
sjöar för reglering. Bruttobeloppet är uppemot
dubbelt så stort som det man talar om såsom
utvinnbara Antalet sjöar i vårt land rör sig om 90 000
men blott ett fåtal, låt vara bland de större, blir
berörda. Att man med frenesi vill bevaka och
skydda just det aktuella projektet är väl förståeligt, men
man bör därför inte glömma att det mesta ännu ej
blivit eller ens kommer att bli berört. Genom
vattenkraftens utbyggnad skapas också nya, bestående
värden, som även ur natursynpunkt kan betraktas
såsom attraktiva.
Kraftverksutbyggnad utan sjöreglering i våra
vattendrag är en ekonomisk orimlighet. Den naturliga
vattenföringen är alltför låg under vintern; på sina
håll är vattenföringen 50 gånger större efter
snösmältningen. Utan tvivel kommer man till ännu
mera ogynnsamma ekonomiska resultat, om man
tänker sig utbyggnad utan reglering, än man gör
genom att byta ut vattenkraft mot ångkraft.
Mycket arbete och stora kostnader läggs ned på att
göra utbyggnaderna så tilltalande och så litet stö-
35 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
