Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 1 - Naturskydd och kraftproduktion. Diskussion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande som möjligt. Dylikt arbete har skett i gott
samråd med naturskyddets och landskapsvårdens
målsmän. De modifikationer, som Walin efterlyste
är sedan länge realitet och praxis. Att man i ett
demokratiskt samhälle tyvärr i undantagsfall nödgas
flytta någon från hans hem kan inte framstå som
ett absolut hinder för just vattenkraftexploatering.
Hur många måste väl inte flytta vid omdaning av
samhällen och för vägbyggnader m.m. Stora värden
tillföres också bygd och befolkning i vägar, elektrisk
kraft, arbetsmöjligheter och direkt ekonomiskt
stöd genom regleringsavgifter o. d.
Direktör Tork Nilsson: l)e ljusbilder varmed
Walin illustrerade sitt föredrag såg alltför tråkiga ut.
Jag vill inte förneka att det finns tillfällen att ta
sådana bilder vid vissa regleringssjöar under vissa
tider på året, men det är endast under korta tider
som det ser ut så. Vid reglerade sjöar kommer man
att ha rikliga tillfällen att ta vackra bilder.
Walin angav att utbyggnadskostnaden för
vattenkraftsanläggningen vid Stalon skulle utgöra drygt
2 000 kr/kW. Anläggningskostnaden för Stalon är
105 Mkr och man får ut 100 000 kW.
Utbyggnadskostnaden blir således omkring 1 000 kr/kW.
Förteckningen som utarbetats av
naturvårdsorganisationerna över objekt som borde undantas från
exploatering, har ingalunda utsatts för förlöjligande
från vattenkraftintressenternas sida. Förteckningen
har gett höga siffror för den kraftproduktion som
enligt listan skulle undantas från exploatering
(17 000 MkWh/år) helt enkelt därför att den
upptar så många objekt.
Beträffande Lilla Lule älv liar det sagts att
utbyggandet bör uppskjutas tills vidare. Det kan man
göra men vill staten ta konsekvenserna och betala
vad det kostar?
Anläggningarna vid Lilla Lule älv hör till de
billigaste vi kan bygga i dag. Om vi i stället skulle
bygga en motsvarande anläggning någon annanstans
medför detta en merkostnad av ca 400 Mkr i rena
anläggningskostnader, och detta under förutsättning
att man överhuvudtaget kan driva upp tillräckligt
med vattenkraft att sätta i stället. Även
årskostnaderna kommer att bli högre.
Om man uppskjuter utbyggnaden av Lilla Lule
älv, vad får man då för de pengar man spar?
Verkningarna av utbyggnaderna i Lilla Lule älv blir
mycket måttliga. Först har man inverkan på
bebyggelsen och i detta fall är det endast fråga om att
totalt 15—20 gårdar måste läggas ned. Vill man
bygga i andra älvar blir det säkerligen fråga om
mycket större ingrepp. Detsamma gäller ifråga om
skogsbruk, fiske etc. Man har också talat om att vi
måste ta hänsyn till samerna och deras renskötsel.
Faktum är att av den totala renbetesarealen
beröres endast 0,7 % av detta utbyggnadsprojekt. Ifråga
om projektets inverkan på naturen anser jag att
man bör ge diskussionen vettiga proportioner. Det
är ingalunda så att man fördärvar hela älven, utan
regleringarna är mycket måttliga. Hela planen är
upplagd så att man koncentrerar ingreppet till en
enda vital punkt där man gör en anläggning med ett
stort vattenmagasin. Denna anläggning görs i
marker som är rena obygden. Nu bor inom området en
enda familj.
Om man jämför kostnaderna med vad man vinner
eller förlorar i ena eller andra fallet, kan det inte
råda någon tvekan om att man bör bygga ut Lilla
Lule älv.
överingenjör Jonas Norrby: Den som skall föra
vattenkraftintressenternas talan vid t. ex. vatten-
Fiy. 1. Utsikt
från
hembygdsgården Västra
Tåsjön över den
med 8 m
amplitud reglerade
Tåsjön, a den
4 maj, b 15 maj,
c 30 maj och
d 3 juli.
12 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
