Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 2 - Nybyggen - Plast i atomreaktorer för laboratoriet, av SHl - Nya metoder - Svartförnickling, av U T—h - Kalciummetafosfat i konstgödsel, av SHl - Tvåbasiga syror genom dimerisering av omättade kolväten, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Reaktorkärnan.
i reaktorkärnan; bränslet sägs räcka i hundratals
år. Då polyeten har stor
värmeutvidgningskoeffi-cient, expanderar kärnan så mycket vid
uppvärmning att kedjereaktionen avstannar vid mer än 7°C
temperaturhöjning.
En av de många säkerhetsanordningarna består av
en smältsäkring av polystyren, placerad i
reaktorkärnans centrum. Polystyrenen innehåller uran i
högre koncentration än polyetenen och värms
därför upp snabbare än resten av kärnan. Den smälter
vid ca 100°C. Då den över en stång bär upp den
undre hälften av kärnan, faller denna ned en bit
varvid reaktorn blir underkritisk (Modern Plastics
juli 1958 s. 90—91). SHl
nya metoder
Svartförnickling
För att framställa dekorativa svarta ytbeläggningar
använder man ofta svartförnickling, som
åstadkommes genom att man på föremålet, kopplat som
katod, fäller ut en mörk produkt, bestående av nickel,
zink och svavel ur ett speciellt bad av nickelsulfat,
nickelammoniumsulfat, zinksulfat och
natriumroda-nid. Utfällningen blir mycket tunn och har dåligt
nötnings- och korrosionsmotstånd. Man har nu
utexperimenterat ett nytt bad, som enligt uppgift ger
ett ur alla synpunkter bättre svart ytskikt. Badet
består av 75 g/1 nickelklorid, 30 g/1 ammoniumklorid,
30 g/1 zinkklorid (vattenfritt), 15 g/1 natriumrodanid.
Det arbetar vid pH 5, rumstemperatur och 0,15
A/dm2 strömtäthet.
Nickelkloridhalten kan ökas, men då måste också
strömtätheten ökas. Vid 100 g/1 nickelklorid är
sålunda strömtätheten 0,3 A/dm2 och vid 150 g/1
0,5 A/dm2. Ammoniumkloridhalten kan varieras
mellan 7,5 och 45 g/1, zinkkloriden mellan 15 och 60
g/1 och natriumrodaniden mellan 15 och 30 g/1 utan
att utfällningen färg påverkas. Vid det gamla badet
måste halterna noga innehållas. Likaså är
pH-värdet icke kritiskt utan kan vara 3—5.
Minst 15 min utfällningstid fordras, men den kan
också utsträckas till 60 min då relativt goda
korrosions- och nötningsbeständiga skikt fås efter
impregnering med rostskyddsolja. En av de största
fördelarna med det nya svartförnicklingsbadet är
emellertid att det är mycket okänsligt för
förändring i sammansättning och utfällningsbetingelser
(Metal Finishing Journal nov. 1958 s. 436). U T—h
Kalciummetafosfat i konstgödsel
På senare tid har man experimenterat med
användning av kalciummetafosfat till granulerad
biandgödsel. Härvid har man stött på vissa svårigheter
som emellertid nu har undanröjts genom en ny
metod, bestående i hydrolys och ammoniering av
kal-ciummetafosfatet i stark svavelsyra. Den tillämpas
i en amerikansk anläggning för 20 t/h.
Granulerad gödsel framställs i tre blandare vilka
fungerar som hydrolysator, ammoniator och
granu-lator. De båda förstnämnda är av rostfritt stål,
granulatorn är av mjukt stål. Materialet passerar
kontinuerligt genom de tre blandarna i nämnd
ordning. Det lämnar granulatorn som en välling vilken
går till en direkteldad tork, varefter det kyls och
sållas. Den utgående produkten har 0,85—3,3 mm
kornstorlek; för fint material återförs till
granulatorn.
Kostar kalciummetafosfatet lika mycket som
trip-pelsuperfosfat, ger processen en produkt som nästan
kan konkurrera med 7-28-14-, 6-24-24- och
15-15-15-gödsel, framställd enligt andra metoder med
liknande granulering och fysikaliska egenskaper. Man
anser att kalciummetafosfatmetoden kan
förbättras ytterligare (Chemical & Engineering News 22
sept. 1958 s. 60—61). SHI
Tvåbasiga syror genom dimerisering
av omättade kolväten
Under 1958 sätter man i gång en amerikansk fabrik
för tillverkning av tvåbasiga syror ur butadien.
Den härvid använda processen är grundad på den
nyligen gjorda upptäckten att man kan göra
di-basiga syror genom dimerisering av omättade
kolväten. Som dimeriseringskatalysator används
natrium varvid polymerisation hindras genom
användning av låg reaktionstemperatur.
Fabrikationsprocessen har inte publicerats, men på
laboratoriet kan man förfara på följande sätt:
Ety-lenglykoldietyleter blandas med paraterfenyl
varefter natrium sätts till i form av dispersion i
fotogen. Natrium bildar härvid ett komplex med
ter-fenylen. Sedan blandningen kylts till —30°C leds
butadien in.
Man får härvid dinatriumoktadien som behandlas
med krossad torris. Då dinatriumoktadienen är
pyrofor, utförs reaktionen under kvävgas.
Koldioxiden (torrisen) adderas till natriumföreningen så att
natriumsalter av dikarbonsyror uppstår, överskott
på natrium förbrukas genom tillsats av vatten,
lösningen surgörs, och dimeren hydreras med platina
eller nickel som katalysator.
Därefter indunstas lösningen, och återstoden löses
i het toluen; den erhållna lösningen avfärgas med
kimrök och filtreras. När filtratet svalnar
kristalliserar sebacinsyra (dekandisyra). Andra syror med
tio kolatomer utvinns ur moderluten. Denna
produkt, som kallas isosebacinsyra, består av
2,5-di-etylhexandisyra och 2-etyloktandisyra.
TEKNISK TIDSKE.IFT 1959 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
