Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 7 - Bioteknologi, av Gösta V Hultgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känslig apparat skall vara ömtålig. Om örat
utsättes för överbelastning skadas de nervösa
ändorganen i innerörat och förstörs så
småningom, och eftersom celler tillhörande
nervsystemet ej ersättes om de går förlorade, blir
följden en bestående hörselnedsättning, en
bullerskada uppkommer. Typiskt för en
bullerskada är att den alltid, oberoende av bullrets
frekvens, lokaliseras till området omkring 4 000
Hz, dvs. tonen C3, varför den också kallas
Cö-taggen. Det är den övre delen av talområdet,
där konsonanterna återfinnes, som drabbas,
vilket medför att förmågan att uppfatta tal
försämras. Nedsättningen blir lätt så höggradig
att den blir invalidiserande. När den hos äldre
personer normalt insättande
hörselnedsättning-en inom det högre frekvensområdet
tillkommer, accentueras bullerskadan ytterligare.
Ljudets styrka mätes i decibel över
ljudinten-sitetsnivån 10"12 W/m2. Nedre gränsen för
normal hörsel är 1 dB, och de högsta ljud, som
kan uthärdas, ligger omkring 130 dB.
Bullerskada kan uppstå genom kortvarig belastning
men förvärvas i regel genom långvarig vistelse
i bullrande miljö. Riskzonen börjar vid ungefär
90 dB, men den individuella känsligheten
varierar. Högfrekvent buller är farligare än
lågfrekvent.
Bullerskadan är en utbredd yrkesskada.
Bul-lerbekämpandet har blivit ett av
yrkeshygienens viktigaste områden.
Det elegantaste och effektivaste sättet att
undvika buller är att övergå från en bullrande
metod till en mera tvst. Nitning kan stundom
ersättas med svetsning, hamring med pressning
etc. Förutsättningar för en så lycklig lösning
föreligger dock mera sällan. I andra hand får
man nöja sig med allmänt verkande medel. Det
direkta ljudet kan minskas genom inbyggnad
eller annan isolering av bullerkällan. Det
fort-ledda ljudet kan i större eller mindre grad
behärskas genom isolering av maskinen från
underlaget. Ett flertal metoder står till buds
såsom klistring, uppställning på gummifötter och
sandlager samt användning av fjädrar och
stot-dämpare. Det indirekta ljudet i en lokal kan
nedsättas genom användning av ljuddämpande
material. Mycket kan vinnas genom att man
sammanför bullrande maskiner i gemensamma
lokaler för att därmed göra andra områden
tysta.
Där allmänna medel ej förslår återstår endast
individuella hörselskydd. De skyddar i regel
effektivt men delar andra individuella skydds
nackdelar. Det är svårt att få folk att använda
dem. Det bör också uppmärksammas att
hörselskydd kan medföra svårighet att uppfatta
akustiska signaler. Det kan vara lämpligt att
då övergå till visuella.
Onödigt buller konstateras ofta vid
bullermätningar. Buller från förslitna maskindelar
kan elimineras. Genom utbyte av olämplig
beklädnad på arbetsbänken kan slammer och
stötljud minskas eller avlägsnas. Vibrationer är
ofta lätta att dämpa. Fallande föremål kan
bringas att glida ljudlöst osv. Genom att spara
buller kan anmärkningsvärda resultat uppnås
med enkla och billiga medel.
Bullerfrågan liksom skyddsfrågor i övrigt bör
uppmärksammas redan på planeringsstadiet.
Då kan resultat uppnås, som senare kanske
vore ouppnåeliga eller skulle orsaka
oproportionerliga kostnader.
Arbetstyngd
Den totala ansträngningsgraden är svår att
fastställa rent objektivt. Den fysiska
belastningen beror av arbetets energetiska tyngd,
arbetsställningen och arbetstekniken.
Kroppens kraftkälla är musklerna. Med hjälp
av dem överföres kemisk energi i rörelseenergi.
Den intagna födan, huvudsakligen omvandlad
till blodsocker (glykogen), förbränns i
musklerna, varvid syre förbrukas. Vid extrema
kraftbehov kan en spjälkning av blodsockret
utan närvaro av syre ge en betydande
krafttillsats, men endast för en tid av några få
minuter. Klyvningsprodukter (mjölksyra)
blockerar sedan muskeln och en återhämtningspaus
blir nödvändig.
Arbetsbelastningen i industriellt arbete får ej
annat än rent momentant bli så stor att
syrefri spjälkning uppkommer.
Den energetiska omsättningen i kroppen
mätes i kilokalorier. En fullväxt man behöver i
vila omkring 60 kcal/h. Vid intensivt
muskelarbete kan energiförbrukningen stegras ända
till 1 200 kcal/h.
Att mäta arbetstyngden direkt i förbrukade
kalorier går inte under kortare arbetsperioder.
Man mäter i stället syreförbrukningen. En liter
syre motsvarar i runt tal 5 kcal. En yngre,
tränad manlig individ kan i genomsnitt maximalt
komma upp i en förbrukning av cä 4 1/min
syre. Ett så intensivt arbete är otänkbart under
en bel åttatimmarsdag. Under förutsättning att
större delen av kroppens muskelmassa deltar
i arbetet är 2 1/min det högsta värde, som bör
förekomma. Det måste för övrigt ofta
underskridas.
Om endast en del av musklerna är engagerade
sviker metoden. Man får då nöja sig med
uppskattningar. Belastas endast armarna reduceras
värdet med ungefär hälften. Högsta tillåtna
arbetstyngden blir då 1 1/min. Med stigande
ålder reduceras toppvärdet. Enstaka individer
kan nå betydligt över 4 1/min. Många ligger
avsevärt under. Självfallet blir placeringen i
arbetet mycket objektiv i energetiskt avseende
om både arbetskravet och individens
arbetsförmåga fastställts. Proceduren är dock
omständlig och fordrar speciell kompetens hos
undersökaren och dessutom också en
omfattande laboratorieutrustning.
Då kemisk energi överföres i rörelseenergi
erhålles värme som biprodukt. Vid muskelarbete
måste värmeöverskottet föras bort. Det sker
med hjälp av blodcirkulationen. Emedan
muskelfunktionen är direkt avhängig av
blodtillförseln, kommer varje ökat krav på
cirkulationsapparaten att inkräkta på prestationens
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
