Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 7 - Bioteknologi, av Gösta V Hultgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storlek. I och med att värmeavgivningen
försvåras då temperaturen på arbetsplatsen höjes
sjunker verkningsgraden. I en arbetsmiljö där
temperaturen är + 30° C sjunker
arbetsresultaten till under hälften. Reglering av
temperaturen på arbetsplatsen är därför av betydelse.
Den lönar sig. Den optimala temperaturen blir
alltså beroende på arbetsbelastningens storlek.
Vid tungt arbete ligger den omkring 12° C.
För praktiskt bruk står några enkla metoder
för bestämning av arbetsbelastningen till
förfogande.
Pulsfrekvensen är ett mått på
cirkulationsvolymen, och den har visat sig stå i bestämd
relation till belastningsgraden. Pulsen räknas
under arbetet eller sekunderna strax efter dess
upphörande. Den ställer snabbt in sig efter
belastningsvariationerna, och pulsräkning
lämpar sig för studiet av kortvariga
arbetsprestationer. Pulsräkningen är en god mätare på
totala belastningen, således inte enbart
energiförbrukningen utan även på de ökade krav,
som uppstår på cirkulationsapparaten vid
värmepåverkan. Även kroppsställningen inverkar.
Kroppstemperaturen är också en god mätare
på belastningen. Den ökar regelbundet med
energiförbrukningen. Varje ansträngningsgrad
har sin normala "arbetstemperatur", som kan
nå upp till 39° C och mer. Den får inte
förväxlas med feber. Också
temperaturmätnings-metoden, som lämpligen kommer till
användning vid långvarigare arbetsprestationer, är
känslig för värmepåverkan.
Även svettningen utgör ett mått på energetisk
belastning och värmepåverkan. En liter svett
binder 600 kcal. Svettmängden fastställes
genom vägning före och efter arbetet.
E Hohwii Christensen har ställt upp ett
schema över arbetsgradering med hjälp av
syreupptagning, pulsfrekvens och kroppstemperatur
vilket är värdefullt och praktiskt användbart,
tabell 1.
Arbetsställning
Vid kontraktion av en muskel trycks blodet ut
ur den. Blodådrornas klaffar leder
blodströmmen mot hjärtat. Tillförseln av blod från
pulsådrorna blir samtidigt hämmad. När muskeln
åter slappas fylls den med nytt blod. Vid
rytmiskt (dynamiskt) arbete, då muskeln ömsom
knytes och slappas, pumpas stora mängder blod
genom den. Denna s.k. venpump har stor
betydelse för arbetsprestationen. Det är
blodförsörjningen, som är den begränsande faktorn
vid muskelarbete.
En under längre tid kontraherad muskel
kommer att lida brist på blod. Blodströmmen blir
t.o.m. mindre än i den vilande muskeln. Arbete
som medför långvariga muskelkontraktioner
utan rörelse i berörda ledgångar kallas
statiskt. Det medför snabb uttröttning av de
berörda musklerna. Ur mekanisk synpunkt sker
inte något nyttigt arbete. Statiskt arbete bör
av dessa orsaker nedbringas till det minsta
möjliga.
Den andra väsentliga faktorn att ta hänsyn
till vid bedömning av arbetsställningar är
hävstångsförhållandena vid muskelkraftens
utlösning. Momentarmarnas längd kan nämligen
ändras under kontraktionens förlopp.
Underarmens böjförmåga är t.ex. störst vid 90°
böj-ställning trots att muskelns styrka i och för
sig är störst vid rak arm, då böjmusklerna är
längst. Hävstångsförhållandena i skulderleden
är ogynnsamma, vilket förklarar det allmänt
kända förhållandet att arbete över skulderhöjd
är tröttande. Muskelspelet är emellertid ett
ytterst komplicerat kapitel, och detaljerna är
i stor utsträckning ännu outforskade.
Tyngdkraftens inverkan bör också
uppmärksammas. I rent upprättstående ställning är
verkan svagast emedan momentarmarna då är
kortast. Ju mer den enskilda kroppsdelen
avlägsnas från den genom kroppens tyngdpunkt
gående lodlinjen ju starkare verkar tyngdkraften.
Böjda eller sneda ställningar medför därför
ökad muskelaktivitet, ofta i form av statiskt
arbete.
Vid aktiv belastning såsom vid lyft gäller
också att momentarmen bör göras kort. Lasten
skall hållas intill kroppen.
Stående arbetsställning är överlägsen i fråga
om kraftutveckling, rörlighet ocli räckvidd.
Den medför emellertid alltid ett visst mått av
statiskt arbete, framför allt i nedre
extremiteterna. Ju rörligare arbetsförhållandena
gestaltas ju bättre blir blodcirkulationen i benen.
Kan stillastående ej undgås bör den arbetande
instrueras att då och då väga över
kroppstyngden ömsom på tårna och ömsom på hälarna för
att få i gång ett dynamiskt muskelspel. Ofta
kan också tillfällig avlastning ordnas med
hjälp av en hög pall eller sadel.
En särskild anledning att ägna stående
arbetsställning all uppmärksamhet är att ryggbesvär
i form av återkommande ryggskott och
ischiasattacker (rygginsufficiens) är en vanlig
åkomma, som medför förlust av ett stort antal
arbetsdagar. Rygginsufficiensen har varit föremål
för ivrigt studium. Man vet numera att den
orsakas av för tidigt åldrande av de mellan
ryggkotorna liggande broskdiskarna. Orsaken till
åldrande känner man emellertid inte.
Ryggförändringarna orsakas inte av arbetet i och för
sig. Kontorsfolk drabbas i samma utsträckning.
Däremot blir smärtorna mer besvärande för
folk i tungt arbete. Deras frånvarofrekvens blir
högre. Alla, som är behäftade med rvgginsuffi-
Tabell 1. Arbetsgradering för "standardarbetaren", dvs. en yngre,
frisk, vältränad manlig individ
Funktion Mycket Lätt Moderat Tungt Mycket Extremt
lätt tungt tungt tungt
Syreupptagning
1/min < 0,5 0,5—1,0 1,0—1,5 1,5—2,0 2,0—2,5 > 2,5
Pulsfrekvens
slag/min < (75) 75—100 100—125 125—150 150—175 > 175
[-Kroppstemperatur-]
{+Kropps-
temperatur+} °C 37,5 37,5—38 38—38,5 38,5—39 > 39,0
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
