Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 7 - Bioteknologi, av Gösta V Hultgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ciens bör räknas till de betingat arbetsföra och
placeras med försiktighet och omsorg.
Att stå på ett hårt golv är mer tröttande än att
slå pä en trätrall eller annat relativt mjukt
underlag. Förklaringen anses vara att ett lätt
sviktande underlag ger upphov till varierande
muskelspänningar, som ökar genomblödningen
i benen.
Sittande arbetsställning bör eftersträvas
därför att den är mindre energikrävande.
Sittplatsen skall vara stadig. Trissor, hjul, vridbara
sitsar o.d. skall användas endast i de fall då de
är motiverade, t.ex. för att öka räckvidden.
Sitsen skall vara horisontell, plan eller möjligen
svagt skålad och tillräckligt stor så att två
tredjedelar av låren får stöd. En tunn dyna
är lämplig. Sittställningen får inte vara låst
utan skall kunna växlas omkring en naturlig
medelställning. Knäna skall ha god plats.
Ryggstödet skall vara inställbart och placeras i
korsryggen för att ge bäckenet stöd.
För att den statiska belastningen av
skulder-och överarmsmuskulaturen skall minskas bör,
om rörelseschemat så medger, inställbara
armstöd appliceras på stolen eller arbetsbordet.
Höjden mellan arbetsnivån, sitsen och fotnivån
skall regleras, varvid man utgår från den nivå,
som är mest fixerad och därför svår att
påverka. Det är vanligen arbetsnivån. Man bör
observera att denna nivå inte alltid motsvaras
av arbetsbordets höjd. Sedan sitsen blivit
inställd får inte fotnivån, så som ofta sker,
glömmas bort. Hela fotsulan skall stöda mot
underlaget.
Sitsens höjd skall vara 2—3 cm lägre än
knäveckshöjden med sko på foten och knäleden i
rät vinkel. Låret får då lagom stöd utan att
mjukdelarna utsätts för ett tryck, som kan
hindra benens blodförsörjning. Når inte foten
ned till golvet måste fotstöd anlitas. Det skall
vara stort, helst 60 x 100 cm, plant,
horisontellt eller svagt lutande mot den sittande. Det
bör i vissa fall nå bakom de främre stolbenen
för att fötterna vid behov skall kunna ta spjärn
där.
Om arbetet medger är det lämpligt att man
gör sittplatsen bekväm med stöd för bela
ryggen. För att nå den avsedda avspänningen
fordras att manöverorganen göres lätt tillgängliga.
Arbetsteknik
Arbetstekniken är avhängig av arbetsplatsens
utformning. Hänsyn måste tas till
kroppsmåtten. Ofta räcker det inte att gå efter
medelvärden, utan sitsar, fotstöd etc. måste göras
omställbara för olika individer. Underbenets längd
är t.ex. hos kvinnor i medeltal 4 cm kortare
än hos män.
De mest använda manöverorganen bör
placeras centralt för att man skall få så korta
rörelsesträckor som möjligt. Även dimensioneringen
av kontroll- och manöverorgan är en viktig
sak. Då de placeras i periferin måste man
respektera måtten för extremiteternas räckvidd.
Det syndas mycket mot så enkla regler.
Rörelseföljden i repetitivt arbete bör vara
enkel, logisk och utan knyckar. Rörelserna bör
vara avrundade, rytmiska, ej onödigt spända.
Båda händerna bör vara sysselsatta samtidigt.
Samtidiga rörelser i sidled bör, för att ej oroa
balansen, vara riktade åt motsatt håll.
Rörelseföljdens start och slutstationer bör ligga
nära varandra. Så få muskelgrupper som
möjligt bör engageras. Här är emellertid en
reservation på sin plats. Muskelmassan skall stå i
lämplig proportion till belastningen.
Varje onödig valsituation bör undvikas
emedan väljandet är en psykisk funktion, som är
tröttande och dessutom tidskrävande. All
osäkerhet bör elimineras.
Ofta finner man att extra anordningar
förrycker rörelseföljden. Inte sällan är det fråga
om skyddsanordningar, som tillkommit sedan
arbetsplatsen utformades. Ett exempel är
ex-centerpressar där en tvåhandsutlösning kan
förrycka hela rörelseschemat. De stora extra
rörelserna i skulderlederna när händerna dras
tillbaka till knapparna för utlösningen,
belastar i onödan dessa känsliga ledgångar.
Grindskydd eller linskydd kan utformas så att
rörelsemönstret ej stores. Det ideala är att själva
verktyget konstrueras så att fingrar och händer
aldrig kan komma in i riskzonen. Skyddet bör
planeras redan vid konstruktionen av
maskinen.
Arbetstakt
Arbetstakten är en faktor, som förtjänar
uppmärksamhet. Vid långsamt tempo är
verkningsgraden låg. Man skulle kunna säga att
tom-gångsförlusterna då är relativt stora.
Verkningsgraden ökar vid stegring av tempot till
dess optimala förhållanden nåtts för att sedan
åter sjunka när belastningen blir för hög.
Individuella variationer spelar dessutom in.
Extremiteterna har t.ex. vid pendelartade rörelser
sina av längd och vikt betingade
svängningstal, som ger dem en naturlig rytm. När denna
rytm håller är energiförbrukningen minst.
Trötthet
Bakom trötthet kan högst olika psykiska och
fysiska tillstånd dölja sig. Frågan är
komplicerad och till stora delar outredd. Här skall
endast några praktiska synpunkter beröras.
Trötthet, som är en subjektiv förnimmelse,
kan vara rent psykiskt betingad och är då ej
sällan känslomässigt betonad. Orsaken kan
vara olust inför en uppgift, som förefaller
övermäktig, eller kanske bristande trivsel på
arbetsplatsen. Intresselöst och monotont arbete
anses predisponera för trötthetsreaktioner.
Ar-betsledaren bör inte stå främmande för sådana
synpunkter.
Särskilt i fråga om fysiskt arbete är
tröttheten att betrakta som en varningssignal, som
varslar om nedsatt funktionsduglighet hos
organismen. Det kan röra sig om brist på
förbränningsmaterial, anhopning av förbrännings-
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
