Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 7 - Nybyggen - Transportband för tätjordsfyllning i jorddamm, av AB - Nya metoder - Glykol genom hydrolys av etylenoxid, av SHl - Solsegel för rymdfart, av GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Transportband för tätjord vid bygget av
Trinity-dammen i Kalifornien.
jorddamm (165 m), kommer att kosta 46 M$ och
ingår i Central Valley-projektet. I dammen ingår
förutom tätkärnan vittringsmaterial till filter, 2,9
milj. m3, spillmaterial från guldmuddringar som
stödfyllning, 10,2 milj. m3, samt i "tårna" 2,1 milj.
m3 sprängsten (Construction Methods nov. 1958
s. 84). AB
nya metoder
Glykol genom hydrolys av etylenoxid
Mer än hälften av den etylenoxid som produceras
i USA används för framställning av glykol,
vanligen i en 10—15 % vattenlösning. Svavelsyra
används som katalysator för reaktionen
C2H40 + H20 —► C2H1(OH)2
Produkten blir emellertid förorenad med
svavelsyra varigenom reningen försvåras och
korrosionsproblem uppstår.
Man kan också hydrolysera vid hög temperatur
och högt tryck utan katalysator.
Reaktionsblandningen kan dock lätt explodera och utbytet blir
lågt på grund av kolning. Vid en ny amerikansk
metod används en jonbytare som katalysator.
Denna kan lätt filtreras från den flytande
reaktionsblandningen. Korrosionen blir liten, produkten
förorenas inte med syra, katalysatorn kan användas
upprepade gånger, och processen kan göras
kontinuerlig.
Jonbytarkatalysatorn beter sig som en starkt
dis-socierad, mycket svårlöslig syra. De reagerande
ämnena måste diffundera till jonbytaren, och
ytreaktionen sker i närvaro av vätejoner. Vid metodens
utprovning använde man en stark katjonbytare
(Tekn. T. 1953 s. 487), Amberlite IR-120, som
överfördes till syraformen genom behandling med 10
vikt-% svavelsyra, dvs. dubbla teoretiska mängden.
Utbytet av etylenglykol avtar med växande
etylen-oxid-vattenförhållande beroende på att bildningen
av di- och trietylenglykol växer. Vid upp till 20 mol
reagerad C2H40 per 100 mol H20 blev utbytet vid
20—50°C ca 84 % (ungefär lika stort som med
svavelsyra), vid 80°C blev det 6—8 % lägre. En
kontinuerlig process med fluidiserad bädd gav vid
100°C avsevärt mindre utbyte än den satsvisa
processen, särskilt vid högre
etylenoxid-vattenförhål-lande.
Den kontinuerliga processen kan genomföras vid
låg temperatur och lågt tryck. Produkten är
praktiskt taget neutral och kan lätt renas. Inga
additionsföreningar bildas med katalysatorn som
därför kan användas i hög koncentration. Den
fluidi-serade bädden har stor produktionsförmåga och ger
mycket jämn fördelning av värmet i reaktionskärlet.
Med en 280 1 jonbytarbädd kan man vid 100°C
överföra drygt 22 000 t/år etylenoxid till glykoler.
Utbytet av etylenglykol blir större vid ca 50°C, men
man behöver då 1 700 1 bäddvolym för lika stor
produktion (D F Othmer & M S Thakar i Industrial
& Engineering Chemistry sept. 1958 s. 1235—1243).
SHI
Solsegel för rymdfart
I sitt sökande efter lämpliga drivmedel skyr de
amerikanska forskarna inga idéer, hur fantastiska de
än kan synas. Senast meddelas att en grupp
vetenskapsmän vid Los Alamos-laboratoriet i New Mexico
projekterat ett solsegel som utnyttjar
strålnings-trycket från solen, centrifugalkraften i satellitbanan
samt solens dragningskraft för navigering inom
solsystemet, fig. 1.
Strålningstrycket uppges vara ca 1 mg/m2,
tillräckligt för framdrivning av föremål i rymden där ingen
friktion finns. Ett segel med 50 m diameter skulle
väga ca 12 kg och bestå av en utomordentligt tunn
folie som sträcks ut genom rotation eller
uppblås-ning av stabiliserande kanaler med skumplast.
Det hopvecklade seglet jämte ca 12 kg
instrumentutrustning och radiomaterial skulle kunna sändas
upp med en raket av typ "Vanguard". Då satelliten
kommit in i sin bana runt jorden skulle seglet
vecklas ut och hastigheten jämte banradien ökas genom
segling. Hastigheten ökar så småningom till det
värde som behövs för att helt frigöra farkosten från
jordens dragningskraft. För återfärd läggs far-
Fig. 1.
Manövrering av satellit
med solsegel.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
