Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 7 - Nya metoder - Solsegel för rymdfart, av GAH - Akrylnitril ur acetaldehyd och cyanväte, av SHl - Perättiksyra och Epoxide-201, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Flytschema för tillverkning av akrylnitril ur acetaldehyd; a kärl
med omrörare, b munstycke, c reaktionsugn, d brännkammare, e inlopp
för kall fosforsyra, f kylare, g ledning med filter, h kolonn, i
återledning för fosforsyra, k gasledning, l venturitvätt, m tvättorn, n pump,
o torn för uttvättning av akrylnitril, p värmeväxlare, q avdrivare, r
mellankärl.
kosten på andra bogen så att hastigheten minskar
och jorden åter kan infånga instrumentutrustningen
i en satellitbana (Missiles and Rockets 29 dec. 1958
s. 32). G AH
Akrylnitril ur acetaldehyd och cyanväte
Efter andra världskriget har förbrukningen av
akrylnitril, framför allt till akrylfibrer, hastigt vuxit. I
USA framställs akrylnitril ur etylen eller acetylen
och cyanväte i förra fallet över etylenoxid och
ety-lencyanhydrin, i senare fallet genom direkt addition
av cyanväte till acetylen. Vägen över etylenoxid blir
dyrare än över acetylen trots att etylen, åtminstone
i USA, är mycket billigare än acetylen. Numera
framställer man emellertid acetaldehyd ur etylen;
dess pris är bara 50—60 °/o av etylenoxidens.
i Västtyskland har man nu en metod för
tillverkning av akrylnitril ur acetaldehyd och
cyanväte som tillämpas i en halvstor anläggning för
30 t/inånad akrylnitril och uppges ge 90 och 92 °/o
utbyte, räknat på acetaldehyd resp. cyanväte.
Anläggningen blir ej billigare än för den gängse
metoden med acetylen som utgångsmaterial men
råvarukostnaderna blir 20—25 °/o lägre på grund
av-större utbyte och lägre pris på acetyldehyd ur
etylen än på acetylen.
Cyanväte adderas till acetaldehyd varvid
mjölk-svranitril bildas
Fig. 1.
Flytschema för
tillverkning av
Epoxide-201.
CH3CHO + HCN—► CH3CH (Ott) CN + 16,9 kcal
Reaktionen går snabbt i alkalisk miljö; ett pH på
7—7,5 är tillräckligt för teknisk drift. Vid satsvis
tillverkning, som tillämpas i den halvstora anlägg-
ningen, försätts cyanväte under kylning ined 20 °/o
natronlut till pH 7—7,5 varefter en ekvivalent
mängd acetaldehyd tillförs sakta under stark
omröring och kylning. Den erhållna mjölksyranitrilen
har 97—98 °/o renhetsgrad. Den stabiliseras genom
tillsats av 0,2—0,5 °/o fosforsyra och kan utan
rening användas för tillverkning av akrylnitril genom
vattenavspaltning.
Denna process utförs i en ugn vid 600—700°C i
närvaro av fosforsyra (fig. 1). Härvid övergår två
tredjedelar av mjölksyranitrilen till akrylnitril,
medan en tredjedel faller sönder till cyanväte och
acetaldehyd. Den heta gasströmmen från ugnen kyls
med cirkulerande 30-procentig fosforsyra varvid
fosforsyran i gaserna kondenseras tillsammans med
avspjälkat vatten till 30-procentig syra som
koncentreras till 85 %>.
Mjölksyranitril återvinns i ett tvättorn ur den kalla
gasens acetaldehyd och cyanväte. Som tvättvätska
används cirkulerande mjölksyranitril. Gasen, som
nu är fri från acetaldehyd och cyanväte, tvättas med
vatten av 20°C, som tar upp akrylnitrilen; den
släpps sedan ut. Tvättvattnet, hållande 2—3 %>
akrylnitril, går genom en värmeväxlare till en
avdrivare vilken ger rå akrylnitril.
Denna befrias från små mängder acetaldehyd,
cyanväte, mjölksyranitril och högkokande, mättade
nitriler genom destillation i två kolonner. Från den
första fås acetaldehyd och cyanväte som destillat
och mjölksyranitril som rest, från den andra ren
akrylnitril som destillat och högkokande nitriler
som rest (K Sennewald & K-H Steil i
Chemie-Ingenieur-Technik juli 1958 s. 440—446). SHl
Perättiksyra och Epoxide —201
I USA började man 1958 tillverkning i kommersiell
skala av perättiksyra genom luftoxidation av
acetaldehyd varvid reaktionen inte tillåts gå till
ättiksyra; temperaturen hålls under 15°C. Som produkt
får man en lösning av perättiksyra och acetaldehyd
vilka separeras. Perättiksyran fås slutligen som en
lösning i ett inert lösningsmedel. Samtidigt skall
inan ta upp kommersiell tillverkning av några
derivat av perättiksyra av vilka de mest lovande anses
vara ?,2-diisobutylenoxid, Epoxide-201, styrenoxid,
vinylcyklohexendioxid och -monoxid.
Epoxide-201, som är
3,4-epoxi-6-metylcyklohexyl-inetyl-3,4-epoxi-6-metylcyklohexankarboxylat, tillverkas redan i halvstor skala. Man väntar att den
skall få användning huvudsakligen som råvara för
epoxiplaster. Den ger nämligen sådana som har 50
—100°C högre formbeständighetstemperatur än
gängse epoxiplaster. Dessutom är Epoxide-201 en
god stabilisator för polyvinylklorid mot ljus. Den
minskar PVC-foliers missfärgning, särskilt vid
användning utomhus. Samtidigt verkar den som
mjuk-ningsmedel.
Vid framställning av Epoxide-201 bringas
perättiksyra, löst i ett inert lösningsmedel, att reagera med
en cyklisk diolefin, kallad dien-201, varvid syre
adderas till den senares båda dubbelbindningar
h, o
/ xic-0-c
ch3 h3c
dien —201
+ 2CH3COOOH
H2 O
od Tc—O—C
O + 2CH3COOH
\/ch3 h3c
Epoxide-201
Dien-201 framställs av butadien och krolonaldehyd
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
