Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 10 - Elektroniska hjälpmedel i verkstadsindustrin. Erfarenheter vid SKF, av Carl Axel Wannerskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mätas, utsättes givarna för en töjning som är
direkt proportionell mot den pålagda kraften.
Ett till givarna anslutet instrument för mätning
av den motståndsändring, som töjningen
orsakar, kan om så önskas graderas direkt i
viktsenheter.
Vågar, som konstrueras med en dylik
kraftmätare som viktkännande element, är mycket
lätta att anpassa till de inom industrin
förekommande vägningsproblemen. En våg med
trådtöjningsgivare blir mycket oöm, eftersom
inga rörliga delar ingår i det viktkännande
elementet. Tyvärr är det ej möjligt att få en våg
med trådtöjningsgivare krönt, ty den är i
princip en fjädervåg. Detta begränsar dess
användningsområde till intern vägning. Detta område
är dock inte det minst viktiga och vi har
därför all anledning att vänta oss en intensiv
utveckling av vågar av denna typ.
Rätt klistrad och försedd med
tillfredsställande skydd mot fuktighet och mekanisk åverkan
har trådtöjningsgivaren en hög livslängd. Man
kan utan svårighet tillverka kraftmätare med
en mätnoggrannhet av 0,1 %. Vågens totala
noggrannhet är dock även beroende av hur
kraftmätaren kan placeras. Några exempel får
visa vilka noggrannheter som kan uppnås i
praktiken.
En enklare form av våg kan åstadkommas
genom att trådtöjningsgivare klistras direkt på
någon lämplig del av den anordning som bär
upp vikten. Förfaringssättet kan t.ex. tillämpas
på fasta och mobila kranar i de fall där
väg-ningsnoggrannheten ej behöver vara bättre än
4—5 %.
Bland de av oss konstruerade ocli använda
vågarna finns två traversvågar som har varit i
drift i två resp. tre år. Trådtöjningsgivarna är
klistrade på insidan och utsidan av de båda
byglarna, fig. 3. Givarnas placering gör, att den
töjning som mätes är praktiskt taget oberoende
av 0111 kraftmätaren är symmetriskt belastad
eller ej. Vid installationen ser man dock
givetvis till att kraftmätaren blir så symmetriskt
belastad som möjligt. Kraftmätaren är med sin
bottenplatta fäst i traversen. Telferns
upp-hängningspunkt har flyttats från traversramen
till det längsgående cylindriska oket på
kraftmätaren. Vågen skall ge fullt utslag för ett tons
belastning. Telfern väger själv ett ton varför
kraftmätaren vid full last belastas med två
ton.
Tarering för telferns egen vikt sker genom
elektrisk utbalansering av det indikerande
instrumentet. För indikering av vikten användes
en självbalanserande brygga med servomotor.
Servomotorn driver ett visarsystem med två
visare, fig. 4. Den ena visaren anger
hundratalet kilo ocli den andra kilo. För full
belastning på vågen gör således kilo-visaren tio varv.
Detta system ger en hög
avläsningsnoggrann-het, vilken också är motiverad, ty vågen har
en vägningsnoggrannhet av ±0,1 %, dvs. ± 1
kg. Regelbunden kontroll av vågens kalibrering
visar att denna håller sig väl.
Vi har också utvecklat en plattformsvåg,
fig. 5 nedtill. Plattformen vilar på fyra
trvck-dosor med trådtöjningsgivare. Den kalibreras
genom att kända vikter placerats på
plattformen, fig. 5. För denna våg använder vi ett
indikerande system med en visare, fig. 6.
Servo-förstärkaren är en försökskonstruktion med
endast transistorer. Transistorerna ger i
förening med tryckt ledningsdragning en enkel
uppbyggnad av förstärkaren, fig. 7.
I vissa fall är det ej nödvändigt att använda
ett självbalanserande system för att indikera
belastningen på vågen. I ett manuellt
balanserat system, fig. 8, är kraftmätaren ansluten
till en Wheatstonebrygga, vars
balanserings-motstånd försetts med en skala, som är direkt
graderad i viktsenheter. En enkel förstärkare,
avslutad med ett litet vridspoleinstrument,
användes för att indikera obalans i bryggan. Så
länge vågen är obelastad är bryggan i balans
då motståndet är inställt på skalans nollpunkt.
När vågen belastas uppstår obalans, vilket
in-dikeras av vridspoleinstrumentet.
Balanserings-motståndet vrides nu tills bryggan åter är i
balans, varvid vikten kan avläsas på skalan. Har
man tillgång till en portabel brygga för statiska
mätningar med trådtöjningsgivare kan man vid
behov lätt arrangera en tillfällig våg enligt
denna princip.
Vi har också haft tillfälle att prova
självbalanserande elektroniska vågar på mobila
lyftverktyg. Här utsättes hela den elektroniska
utrustningen för mycket hårda mekaniska
påkänningar. I dessa fall är det många gånger svårt
att ordna en skyddad placering för såväl kraft-
Fig. 5.
Plattformsvåg, konstruktionsprincip och
kali-breringskurva;
• stigande, x
avtagande belastning.
Fig. 6.
Indikerande instrument till
plattformsvåg.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
