Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 10 - Nya metoder - Elkraftförsörjning på fartyg, av RGn - Costa-bulben, av C Fo - Axelkopplingar av nylon, av SHl - Radiostyrd kompressorstation, av Magnus Smedberg - Kontinuerlig jobytare, av H Me
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1.
Axelkoppling av
nylon.
Fig. 1.
Strömning kring roder
och propeller,
upptill vid
konventionell propeller och roder,
nedtill vid roder
med Costa-bulb.
övrigt kan de köras växelvis. Vanligtvis finns
dessutom en särskild generator, som används när
fartyget ligger i hamn och har litet behov av elektrisk
kraft. Denna hamngenerator drivs då på
turbindrivna fartyg av en dieselmotor och på dieseldrivna
fartyg av en ångmaskin eller ångturbin.
Till sjöss, där man har den längsta drifttiden, får
man ha en hjälpgenerator kontinuerligt i drift,
vilket åtminstone på dieseldrivna fartyg ger stora
underhållskostnader. Ur driftsynpunkt vore det därför
gynnsamt om man inte behövde ha någon
hjälp-dieselmotor i drift. Detta kan t.ex. klaras om
hjälpkraften, som uppgår till några få procent av
huvudmotorns effekt, kan tas ut från en hjälpgenerator
som drivs direkt från propelleraxeln. För
motortankfartyget M/T "Butmah" om 33 500 tdw, som
1957 byggdes vid Kockums önskade den franske
beställaren en sådan axelgenerator och ställde en del
krav på utrustningen, t.ex. att den skall arbeta
tillfredsställande för alla varvtal mellan 90 och 115
r/m och att fartygets drift vid oförberett stopp på
huvudmotorn skall kunna uppehållas under den tid
det tar att starta hjälpdieselmotorn och koppla in
den på nätet. Naturligtvis fick kostnaden för
axelgeneratorn ej överstiga kostnaden för den
hjälpgenerator med dieselmotor den ersätter.
Asea, som levererade den elektriska utrustningen,
löste problemet genom att utföra axelgeneratorn
som asynkrongenerator med släpringar kopplade till
ett sekundärmotstånd. Systemet består i övrigt av
två synkrongeneratorer (fig. 1), den ena driven
separat från en hjälpdieselmotor och den andra
turbindriven ined ånga från en avgaspanna.
Asynkrongeneratorn är billig och behöver ej fasas in, vilket
underlättar parallelldriften. Vid ett plötsligt stopp
på huvudmaskineriet då alltså även axelgeneratorn
fäller bort öppnas dysorna till turbinen automatiskt
och turbogeneratorn övertar elförsörjningen.
Avgaspannan och den vattenrörpanna man låtit
ingå i detta system har så stor kapacitet att trots
att inget värme tillföres, turbogeneratorn kan
uppehålla driften 10—15 min. Denna tid anses
tillräcklig för att starta dieselaggregatet eller tända en
brännare under vattenrörpannan. (S Franzén i
Aseas Tidning 1958 h. 7 s. 90—94). RGn
Costa-bulben
Hittills har ca 600 fartyg försetts med Costa-bulb.
Den av Leo Costa uppfunna bulben är ett enkelt
men effektivt medel att återvinna energi ur
propellerströmmen. Den består av en strömlinjekropp,
som svetsas till rodret omedelbart akter om
propellern och i linje med axeln. Bulben eliminerar
navvirvlarna, förhindrar kontraktion och utjämnar
medströmmen, fig. 1.
Som en konsekvens av den jämnare strömningen
erhåller man mindre vibrationer från propellern
och bättre styrnings- och manöveregenskaper. Bul-
ben kan användas för alla fartygstyper och
storlekar men endast på fartyg med en propeller.
Vid modellförsök har man fått både förbättringar
och försämringar i propulsionsverkningsgraden, men
vid provturer erhålles som regel bättre resultat än i
modellskala. Den ökade verkningsgraden leder oftast
till en fartökning av 0,2—0,5 knop vid samma effekt
och bränsleförbrukning, eller till 5—12 %> mindre
bränsleförbrukning vid samma fart. De högre
siffrorna hänför sig emellertid till äldre
roderkonstruktioner, men även vid moderna strömlinjeformade
rodersektioner erhålles tillräcklig förbättring,
speciellt i bränsleekonomi, för att försvara
installationen.
Vid kontraroder utgör bulben en god förstärkning
i den svagaste sektionen. De höga effektvinsterna
ifrågasattes emellertid av en del auktoriteter (O
Greger i Shipbuilding and Shipping Record 15 jan. 1959
s. 73—76). C Fo
Axelkopplingar av nylon
Man tillverkar nu en typ av elastiska axelkopplingar
som består av kedjelänkar av nylon hopsatta med
stålpinnar. De lär i USA kosta 20 %> mindre än
liknande kedjor helt av stål samt uppges ha minst sex
gånger så stor nötningshållfasthet.
Nylonkedjan binder samman två kedjedrev,
fastsatta på var sin axelända (fig. 1 t.v.). Den kan
överföra upp till 40 hk vid högst 5 000 r/m och behöver
inte smörjas. Kedjelänkarna är formade så att
kopplingen får en slät ytteryta (fig. 1 t.h.) varför den inte
behöver förses med skydd. De passar till vanliga
kedjehjul vilka inte behöver vara av härdat stål som
vid användning av stålkedjor (Modern Plastics nov.
1958 s. 164—165). SHl
Radiostyrd kompressorstation
På den stora Transcontinental Pipe Linc, som från
sydväst transporterar gas till New York finns en
100 mm avgrening i Bogart för distribution till
staden Gainsville. ökad gaskonsumtion medförde
emellertid för stort tryckfall i Gainsville. I stället för
att anlägga en ny grövre ledning på den 50 km långa
sträckan byggde man ungefär halvvägs en
tryckstegringsanläggning. Den är helt obemannad och
inspekteras endast en gång per månad sommartid
och en gång per vecka vintertid.
Kompressoranläggningen startas och stoppas med signaler på
ultra-kortvåg. Stationen är givetvis utrustad med en serie
hjälpmaskiner, som efter ett visst bestämt program
öppnar och stänger ventiler, drar på kylvatten osv.
Anläggningens driftförhållanden rapporteras
automatiskt tillbaka via radioförbindelsen till
kontrollrummet i Gainsville (C H Vivian: Compressed Air
Magazine, dec. 1958 s. 16). Magnus Smedberg
Kontinuerlig jonbytare
Ett jonbytarsystem med kontinuerligt tillflöde,
tvättning och eluering av mättad jonbytare har
utarbetats i USA. Det används främst för utvinning av
uran. En sådan anläggning ingår i en ny fabrik för
bearbetning av 25 000 t/månad uranmalm i Riverton,
Wyo. I den utvinns 32 kg/dygn m3 jonbytare, vilket
är 25—50 %> mera än som erhålls med en vilande
jonbytarbädd. Vidare utvinns 94—96 °/o av uranet
i en malm hållande 0,25 %> UsOs. Man riskerar inte
blandning av tillflöde och elueringsvätska då
absorption och eluering sker i olika kolonner. På
grund av långt driven automatisering kan
anläggningen skötas av en man.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 <51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
