Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 12 - Värmeöverföring vid kokning, av Ulf Rengholt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cs, e och f experimentellt bestämda konstanter,
som enligt olika källor har följande värden:
Cs e †
Krom—alkohol .................. 0,027 0,33 1,7
Krom—bensen .................. 0,010 0,33 1,7
Vatten—rostfritt stål (ren yta) . .. 0,010 0,17 1,7
Vatten—rostfritt stål (oxiderad yta) 0,015 0,17 1,7
Värdet på Cs varierar med varje kombination
yta—vätska och kan i viss mån betraktas som
uttryck för ytråheten. Rohsenow har funnit ett
visst hastighetsberoende, åtminstone vid lägre
ytbelastningar. Definieras P/A i ekv. (4) som
P/A = (P/A)tot - (PA)konc (5)
där (P/A)tot är den vid kokning överförda
totalvärmemängden och (P/A)konv den som
skulle överföras genom konvektion utan
kokning, gäller ekv. (4) även för påtvingad
strömning.
Levy5 har från bubbeltillväxtsamband
deducerat följande enligt uppgift generella formel
P/A =
K • Cp • f>r2
03
öra • (»sat + 273) (Qc ~ ßd) BL
(6)
där Xv är mättad vätskas värmeledningsförmåga
och Bl en empirisk funktion av Qtf, fig. 8, som
dock inte tar hänsyn till ytråheten. Ekv. (6) är
ursprungligen framtagen för orörlig vätska av
mättnadstemperatur. Övergången till
underkyld kokning med linjär hastighet synes vara
något diskutabel, även om ekv. (6) stämmer
med flera experimentella data.
Några ryska forskare8 har sammanställt sina
undersökningar över vatten med fri strömning
vid horisontella ytor i
Oiicok = 3,26 • (p6ar)0’176 • (P/A)0’1 W/m* °C (7)
eller
Otkok = 25,6 • (P6ar)0’58 • e2’33 W/m2 °C (8)
log O
Fig. 6. Den påtvingade strömningens inverkan på
ytkokning; P/A ytbelastning, & temperaturdifferens,
w linjär vätskehastighet med ws > Wg > wv
Fig. 7. Ytojämnhetens inverkan på den för
ytkokning erforderliga temperaturdifferensen O vid
konstant värmeövergångstal; nickel—n—pentan.
1000
Fig. 8. Konstanten I/Bl i Levys ekv. (6).
Ekv. (7) och (8), den senare representerad i
fig. 9, uppges gälla för P/A > 8 000—10 000
W/m2. De innehåller ingen korrektionsterm för
ytråhet, vilket är en stor svaghet. Rörande den
maximala, eller den "kritiska" ytbelastningen,
anges för fri strömning och horisontell yta
ungefär 1,15-10° och 0,6-10° W/m2 för vatten,
resp. bensen (se även fig. 5).
Forster7 har nedlagt stort arbete på
kokområdet och kommit fram till värdefulla samband,
som dock är för utrymmeskrävande för att
behandlas här.
En korrekt jämförelse mellan de olika
formlerna fordrar ett härför avpassat
experimentellt underlag. I avsaknad av detta kan man
bara konstatera, att varje formel stämmer med
åtminstone en del i litteraturen givna data.
Volymkokning
Vid volymkokning, som inte skall behandlas
närmare, är vätskans medeltemperatur lika
med mättningstemperaturen, och tillfört värme
åtgår helt för ångbildning. Det uppstår därvid
en tvåfasströmning med av förångningsgraden
beroende hastighet, och ytkokningssambanden
gäller ej längre. I stort kan man säga, att fullt
utbildad volymkokning skiljer sig från
ytkokning genom att värmeöverföringen till stor del
är konvektiv. Punktkokning sker endast vid
relativt låg hastighet och undertryckes gradvis
TEKN ISK TI DSKRI FT 1959 288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
