Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 18 - Minneselement i framtida datamaskiner, av Lars Arosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minneselement i framtida
datamaskiner
Civilingenjör Lars Arosenius, Stockholm
681.142
har visat sig ge mycket driftsäkra
komponenter, åtminstone i de fall där inte alltför stora
temperaturvariationer kan förekomma.
Emellertid är magnetiska komponenter relativt
långsamma. Man har därför bedrivit en intensiv
forskning för att öka snabbheten till det
område där framtidens datamaskiner väntas
arbeta (omkring 1 000 MHz).
Ett magnetiskt material kännetecknas av att
varje atom i materialet har ett magnetiskt
moment. De ferromagnetiska materialen har en
tendens att söka orientera alla sina moment i
en viss riktning.
Om i ett stycke av ett sådant material alla
momenten låg i samma riktning finge man ett
yttre magnetfält, fig. 1 t.v. Detta yttre
magnetfält har en viss energi. I naturen eftersträvas
alltid energiminimum, och de magnetiska
momenten kommer därför att söka ställa in sig så
att detta yttre fält elimineras, fig. 1 t.h.
Materialet indelas i områden, domäner, inom vilka
alla magnetiska moment har samma riktning.
I en skiljeyta mellan två domäner byter de
magnetiska momenten inte omedelbart
riktning. Molekylära krafter hindrar att avvikelsen
i riktning mellan två närliggande moment blir
för stor. Det finns alltså ett område mellan de
två domänerna där de magnetiska momenten
successivt kastar om. Detta område kallas
domänvägg, fig. 2.
Tabell 1. Godhetstal C för några olika typer av
minnen i datamaskiner. C = log kapacitet i
bitar/accesstid i sekunder
Hittills har datamaskiner i huvudsak uppbyggts
av komponenter som lånats från andra grenar
inom teletekniken. Rör, transistorer och dioder
förekommer sålunda i riklig mängd i alla
datamaskiner. Emellertid har man speciellt för
minnesfunktioner alltmer tagit speciella
komponenter till hjälp, tabell 1.
För att numeriskt jämföra olika minnestyper
kan man definiera ett godhetstal C som
tiologaritmen för kapaciteten i antal bitar
dividerad med accesstiden i sekunder. Eniac, som togs
i bruk 1946, hade ett minne uppbyggt av
elektronrör med en kapacitet av 20 ord om
vartdera 10 decimala siffror pius tecken, varvid C
var 6,11. Större kapacitet ehuru längre
accesstid gav trumminnet, som i tabell 1 får
representeras av Smil’s och IBM 650 :s trumma.
Införandet av fördröjningsledningsminnen höjde
C ytterligare till ca 8.
Katodstråleminnen har stor kapacitet och
snabbhet men dålig tillförlitlighet. I allt större
utsträckning används nu ferritkärneminnen.
Här når man nära C-värdet 12, vilket svarar
mot en accesstid av 1 ^s till 1 miljon bitar.
Den mänskliga hjärnan med sina
uppskattningsvis 500 miljoner celler och en accesstid
av någon millisekund, har ett godhetstal C av
denna storleksordning.
Magnetiska material
De magnetiska materialen, som gjorde sitt
intåg i datamaskintekniken med ferritkärnorna,
Fig. 1. Domänbildning i ett magnetiskt material; t.v.
enstaka domän med yttre fält, t.h. sinsemellan
mot-riktade domäner ger yttre fältet noll.
Maskin Minnestyp C
Eniac Elektronrör 6,11
Smil Trumminne 7,21
IBM 650 Trumminne 7,40
Seac Hg-minne 8,32
Edvac Hg-minne 8,32
Illiac Katodstråleminne 9,35
Besk 1 Katodstråleminne 9,45
Besk 2 Ferritminne 9,83
IBM 705 Ferritminne 9,85
Facit EDB Ferritminne 10,13
MIT L.L. Ferritminne 11,20
TEKN ISK TIDSKRI FT 1959 457
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
