Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 18 - Utankfartyg — utopi eller realitet. Projekt, av C Fo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Japanskt projekt
Ett japanskt projekt publicerades i samband
med Genève-konferensen 1958. Denna tanker
är på 30 000 tdw och avses att framföras med
22 knop med en axeleffekt av 44 000 hk.
Tryckskrovet är byggt för ett dykdjup av 100 m.
Längden är 180 m, diametern 24 m och
deplacementet 48 200 t. Formskrovet har ett
centerlinje-skott och tankern har sammanlagt 30
lastoljetankar och 10 ballasttankar.
Plåttjockleken är 12—14 mm i ytterskrovet
och 34—38 mm i tryckskrovet. Det senare har
en diameter av 13 m och reaktorrummet är ca
15 m långt. Maskinrummet är utformat som en
liggande 8 och består av två cylindrar med
11,5 m diameter och ca 22 m längd.
Kondensorerna måste byggas för 10 at ö övertryck på
vattensidan.
Detta japanska projekt framstår som ett
vackert exempel på japanernas kunnande. Strax
innan projektet blev känt, hade man vid
Kockums Mekaniska Verkstads AB i Malmö avslutat
en studie över ett utankfartyg. Detta arbete är
icke så omfattande som det japanska, men det
är intressant att jämföra slutresultaten.
Kockums projekt
Kockums projekt har en central tryckfast
cylinder, omgiven av ett tunt formskrov.
Dessutom finns det en mindre, tryckfast cylinder
med inredning för fartygets manövrering samt
för besättningen. Nedtill ligger ytterligare två
tryckfasta cylindrar, som innehåller
regler-tank och pumprum. Lasten föres i 11
lastoljetankar, varav 5 ligger i den centrala tryckfasta
cylindern, som i sin aktra del dessutom har
två reaktorrum och maskinrum, fig. 1. Det
finns en del likheter med det japanska
projektet och en del olikheter.
Jämförelse mellan de japanska
och svenska projekten
I följande tabell jämförs storlek, lastförmåga,
effekt och fart med det japanska projektet:
Kockums [-Mitsubishi-] {+Mitsu- bishi+}
Deplacement på lastvj ittenlinje t 46 000 48 200
Deplacement i u-läge ....... t 50 000 54 500
Dödvikt ............ ........ t 32 000 30 000
Längd ............. 153 180
Största diameter ... 25,5 24
Maskinstyrka ....... ...... hk 60 000 44 000
Fart i u-läge........ .... knop 28,5 22
Dykdjup ........... 150 100
Kockums utanker är något kortare och avsedd
för högre fart.
Utom i fart och effekt ligger skillnaden
mellan Kockums utkast och det japanska projektet
främst i relationen mellan lastförmåga och
to-taldeplacement. Medan Kockums har relationen
32 000/50 000 eller 64 är motsvarande
siffror för det japanska projektet 30 000/54 500
eller endast 55 %. Detta innebär att egenvik-
ten hos det japanska fartyget är avsevärt högre.
Exklusive vatten i ballasttankarna väger den
japanska tankern 18 200 t utan last medan den
svenska uppskattas till 14 000 t:
Kockums Mitsubishi
t t
8 000 6 600
Maskineri med reaktorer . .. 4 000 4 500
Utrustning och förråd...... 2 000 7 100?
Summa 14 000 18 200
Last (olja) ................ 32 000 30 000
Summa 46 000 48 200
Vatten i ballasttankar ...... 4 000 6 300
Summa (u-läge) 50 000 54 500
Siffran 7 100 t i det japanska projektet
förefaller vara onödigt hög. Å andra sidan är kanske
maskinvikten i det svenska projektet låg. Den
grundar sig på följande: två reaktorer om
1 400 t, två turbinmaskinerier om 275 t, övrigt
650 t. Att Kockums skrov är tyngre beror på
att dykdjupet är 150 m jämfört med 100 m för
den japanska tankern.
Det kanske förefaller egendomligt att de två
förslagen har så många gemensamma drag.
Detta beror emellertid på att konstruktören är
bunden av vissa grundläggande regler, när han
ger sig i kast med en dylik farkost.
Grunder för konstruktionen
av en utankbåt
Varje fartyg måste väga lika mycket som det
undanträngda vattnet både i över- och
under-vattensläge. Ubåten antas i övervattensläge ha
en volym vt över vattenytan. Båtens vikt
motsvaras i detta läge av volymen V. Vid dykning
fylles ballasttankarna; de antas ha volymen v,
och v3. Ubåtens vikt ökar då till V + y2 + v3
och volymen blir V + Härav följer villkoret
Vt = v2+ v3.
När en utanker går lastad föres olja i alla
lasttankar. Både den av ett tryckfast skrov
omgivna volymen vt och den av ett icke tryckfast
skrov omgivna volymen ys är således fyllda
med olja. Under resa i ballast fylles däremot
volymen v5 med vatten, medan volymen är
helt tom. Antas oljans täthet vara q g/cm3 och
vattnets 1,0 g/cm3 fås sambandet
q • vi + Q ’ v5 = 1,0 • vs
eller
v* _ g
v5 1 —Q
Är oljans täthet 0,8 fås t.ex. vjv5 = 0,25, vilket
betyder att den tryckfasta volymen skall vara
en fjärdedel av den icke tryckfasta.
Både oljans och vattnets täthet kan variera
något. Vidare ändras ubåtens vikt genom
förbrukning av proviant och färskvatten under
resan. Dessa viktändringar kompenseras genom
att man i särskilda tryckfasta regleringstankar
tar in eller släpper ut vatten, så att fartygets
466 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
