Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 19 - Petroleum som kemisk industriråvara, av Bengt G Rånby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ökades ntiJytet av bensin för den snabbt
ökande biltrafiken. Samtidigt erhölls
emellertid en gasfraktion, som genom Ellis metod
kunde överföras till alkohol och blandas i
bensinfraktionen; denna kunde därmed ytterligare
ökas.
Isopropylalkoholen blev dock dyr,
ursprungligen 6 $/gallon (10,50 kr/kg), ocli den fick
sin största betydelse som lösningsmedel och
som kemisk mellanprodukt, till en början för
framställning av aceton och senare även
gly-cerol och andra kemiska produkter.
Under 1920-talet utvecklades metoder för
separering av de lågkokande olefinerna (etylen,
propylen, butylener) från
petroleumkrackning-en genom fraktionerad destillation under tryck
ocli vid låg temperatur. Därmed blev etylen av
hög renhetsgrad tillgänglig i stora mängder
och blev redan omkring år 1925 den viktigaste
petrokemiska råvaran —- en position som
etylen fortfarande håller.
Etylen överfördes till alkohol över svavelsyra
på samma sätt som propylen och fick som
sådan och som mellanprodukt vidsträckt
användning. Ännu viktigare blev snart
oxideringen av etylen till etylenoxid, som till en början
gjordes över en additionsprodukt, etylenklor-
CHjOH
lljC = CH2 + H2ü + Cl« —>• + HCl
CHjCl
hydrin. Metoden beskrevs först av Gomberg1",
som också angav de bästa tekniska
reaktionsbetingelserna.
En gasblandning av etylen och klor leds ned
i vatten vid lo —50°C. Vid överskott av etylen
kan en koncentration av 6—8 %
etylenklor-hydrin uppnås, innan bireaktioner, t.ex.
bildning av etylendiklorid, börjar sänka utbytet. I
det följande steget får etylenklorhydrin i
vattenlösningen reagera med utspädd lut eller
kalkslam (släckt kalk)
CH2C1 CH2\
+ Na OH —> I >() + Na Cl + H20
CHjOH Clio/
Processen ger etylenoxid i 75—80 % utbyte,
räknat på satsad etylen2, 0111 den bildade
ety-lenoxiden avlägsnas snabbt från
reaktionsblandningen. I annat fall reagerar den vidare
med vatten till etylenglykol (HOH,CCH,OH), en
förening som också kan erhållas i högt utbyte
(ca 90 %), om processen genomförs i autoklav
vid 100—110° C.
Det var genom dessa två processer,
framställning av alkoholer eller etylenoxid och
etylenglykol, som den petrokemiska produktionen
blev en storindustri i USA redan på 1930-talet.
Utvecklingen gick snabbt, och etvlens och
pro-pylens stora användbarhet som kemiska
mellanprodukter belyses bäst av det stora antal
substanser, baserade på dessa två olefiner,
som salufördes av Carbide and Carbon
Chemicals Co. under denna tid (fig. 3). Där ingår
bl.a. ketoner, estrar, etrar och aminoalkoholer.
Under 1930-talet började motsvarande
butylen-derivat (av C4-olefiner med rak eller grenad
kolkedja) att framställas i teknisk skala och
Fig. Antal produkter från Carbide and Carbon
Chemicals Co. 1926—19.19 ur, -
etylen,–-propylen.
få användning både som lösningsmedel och
som kemiska mellanprodukter.
De petrokemiska processernas betydelse
framgick klart redan under begynnelseskedet. Dels
erhölls alkoholer, aminer etc., som tidigare
erhållits på annat sätt, t.ex. etylalkohol genom
jäsning, dels erhölls produkter, t.ex. etylenoxid
och dess derivat, vilka inte tidigare framställts
i teknisk skala.
Den petrokemiska industrins
utveckling efter 1940
Fram till andra världskrigets början var den
petrokemiska industrin begränsad till USA, och
dess produktion baserades praktiskt taget helt
på olefiner. Sedan 1940 har en rad nya
metoder utarbetats, nya basprodukter börjat
användas, och petrokemisk produktion har spritt
sig till industriländer utanför USA, bl.a.
Västeuropa, USSR och Japan. Här kan bara
huvuddragen av denna utveckling presenteras.
Krackningsmetoderna utvecklades stegvis
genom införandet av katalysatorer, t.ex.
kisel-syra-aluminiumoxid, alkylering, reformering,
som ger bl.a. större mängder aromatiska
kolväten, ocli nya konstruktionsmaterial, som kan
motstå högre kraekningstemperatur. Då erhölls
högre utbyten av olefiner samt dessutom
diole-finer och aromatiska föreningar i tekniskt
utvinnbara mängder. Även separationsmetoderna
förbättrades genom införandet av azeotrop och
extraktiv destillation (Tekn. T. 1946 s. 1307;
484 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
