Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 19 - Aktuella metoder för anrikning av uran 235, av Mårten Mårtensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 cm; diametern är i båda fallen 18,5 cm
(fig. 8). Den är omgiven av en säkerhetsmantel
1; mellanrummet mellan rotorn och manteln
är 4 mm och fyllt med vätgas; trycket är 10
torr. Rotorn är upphängd i de båda
rörforma-de axlarna 3, vilka samtidigt tjänar som utlopp
för arbetsgasen.
Genom att rotorns topp hålles vid en högre
temperatur än dess botten (topplocket
upphettas induktivt, bottenlocket kyles med en fast
kylslinga i dess omedelbara närhet) erhålles
som följd av den axiella temperaturgradienten
en termisk konvektion i rotorn, så att gasen
vid periferin rör sig nedåt och gasen i centrum
uppåt. Samtidigt sker på grund av
centrifugal-fältets inverkan ett utbyte i radiell led mellan
de båda strömmarna, vilket resulterar i att den
tunga isotopen anrikas i den perifera
strömmen och den lätta i den centrala.
Resultatet blir att den lätta isotopen anrikas
i rotorns topp och den tunga i dess botten ocli
att den separering, som orsakas av
gravitationsfältet mångfaldigas. Detta påminner om
effekten i en termodiffusionsskolonn, där likaledes
den av termodiffusionen orsakade primära
separationseffekten mångfaldigas genom
motströmscirkulation.
Tillförseln av färsk gas sker genom det fasta
(icke roterande) röret 4 vid den rotorhöjd
där koncentrationen i gasen är lika med
tillflödets. De anrikade och utarmade
fraktionerna avtappas genom de roterande rörformade
axlarna. Dessa måste vara elastiska, så att icke
rotorns vibrationer överförs till glidlagren 2
och 5. Samtidigt måste rörens inre diameter
vara tillräckligt stor för att medge avtappning
med erforderlig hastighet.
Dessa krav står i en konflikt, som accentueras
med växande periferihastighet. Av ekonomiska
skäl vill man göra denna så hög som möjligt.
Vid ZG 3, där den är 300 m/s, blir UF,-trycket
i rotorns centrum av storleksordningen 1 torr.
De rörformade axlarna måste då göras med 10
mm diameter, vilket medför att axlarnas
elasticitet blir otillräcklig.
Man har sökt lösa detta problem genom att
ersätta ett stycke av axeln med en elastisk bälg
(fig. 9). Rotorns tyngd uppbäres vid denna
konstruktion av det fasta gastilledningsröret;
detta är så klent att dess elasticitet är
tillräcklig-
Centrifugens motor (av asynkrontyp) arbetar
direkt på rotoraxeln (fig. 10). Motorrummet är
fyllt med vätgas av samma tryck, som råder i
mellanrummet mellan rotorn och
säkerhetsmanteln. För att olja från lagren inte skall
förorena uranhexafluoriden är ett ganska
komplicerat system av labyrinttätningar och
spärrkamrar nödvändigt. Den utarmade fraktionen
avtappas t.ex. genom avloppsröret 1 från den
gaskammare 2, i vilken den undre axeln
mynnar. Mellan denna kammare och undre
glid-lagren 3 och 4 ligger en labyrinttätning 5 och
en spärrkammare 6, som hålles under vakuum.
Spalten i labyrinttätningen får icke överstiga
0,01 mm av hänsyn till UF0-förluster.
Fig. 8. Schematisk
vertikalsektion av centrifugen
ZG 3; 1 säkerhetsmantel, 2
och 5 glidlager, 3
roterande och 4 fast, rörformad
axel. 6 induktiv
uppvärmning, 7 kylning.
Fig. 9. Detalj av
övre rotorlagret i
ZG3; 1 rotor, 2 rör
som tar upp
rotorns tyngd, 3 och
4 axelns båda delar,
5 elastisk
metall-bälg som förenar
axeldelarna.
Fig. 10.
Vertikalsektion av
centrif ugen ZG 3; 1
utlopp för
utarmad fraktion, 2
gaskammare, 3
och 4 glidlager,
5
labyrinttätning, 6 och 7
spärrkammare,
9
vakuumledningar till
spärrkamrarna, 10
gasinlopp, 11
utlopp för anrikad
fraktion.
492 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>