Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 22 - Medvind för standardiseringen, av Olle Sturén - Standardisering av metalliska material och formprodukter, av Halvard Liander och Julius Götzlinger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våra svenska standard med en engelsk
översättning av standardens rubrik. Det vore inte
heller ett lämpligt utnyttjande av våra
begränsade resurser att arbeta på samma sätt som
England eller Tyskland, men vårt tekniska
kunnande och vårt beroende av utrikeshandeln
motiverar dock att vi intresserar oss för vissa
speciella frågor. Därvid bör vi tänka på
översättningar av de svenska standard som berörs,
men kanske i minst lika hög grad genom
direkta kontakter sträva efter att få våra
intressen tillgodosedda när utländska standard
utarbetas.
Även tillkomsten av Europamarknaden har
kastat ljus över standardiseringsarbetets
betydelse för en fri handel. De sex länder som
tillhör Europamarknaden fick förra året sina
regeringars uppdrag att skapa ett
samarbetsorgan för standardiseringsfrågor. Detta
konstituerades i Paris i december 1958 (Tekn. T.
1959 s. 217), och det torde redan nu stå klart
att, systematiskt använd, standardiseringen i
fråga om en hel del varor kan få mycket stor
betydelse för marknadens såväl inre som yttre
uppbyggnad.
Från svensk sida följer man därför det
standardiseringsarbete som bedrivs inom
Europamarknaden och försöker med tanke på vårt
lands förhoppning om ökad frihandel
stimulera Sexstatsgruppen till att söka finna
lösningen till samordningsproblemen på vidare
internationell bas — OEEC eller ISO. Vårt mål
måste vara att motverka blockbildningar som
kan försvåra globala överenskommelser.
Standardisering av metalliska
material och formprodukter
Direktör Halvard Liander och överingenjör Julius Götzlinger, Västerås
I en verkstadsprodukt ingår metalliska material
och formprodukter med 20—70 % av
tillverkningskostnaden. De utgör den utan jämförelse
viktigaste råvaran, ocli vi har all anledning att
på bästa och mest ekonomiska sätt söka
utnyttja deras egenskaper. Konstruktören vill ha
väldefinierade material med tillförlitliga
egenskaper. I verkstaden behöver man material som
ej vållar svårigheter i tillverkningen. Kunden
fordrar en funktionsduglig och hållbar produkt.
Standardiseringen spelar här en viktig roll
genom att mindre effektiva varianter gallras ut
och jämnare och mera tillförlitliga material
erbjuds. Den ger möjlighet till snabbare
leverans, mindre kapitalinvestering i lager och
kortare omloppstid. Men man måste ha
entydiga och helst enhetliga
materialspecifikationer och kunna stödja sig på en effektiv
provning och kontroll av de aktuella egenskaperna.
Vi behöver normer för kvalitet, dimension och
provning och därutöver allmänna leverans- och
kontrollbestämmelser.
I första hand har vi att lita till de svenska
normbladen, utarbetade av MNC
(Metallnorm-centralen) och utgivna av Sveriges
Standardiseringskommission, men vår omfattande
utrikeshandel gör att hänsyn måste tas också till
andra länders standardbestämmelser. Tyvärr
stämmer dessa inte alltid överens med våra
eller sinsemellan. Arbetet på en internationell
standardisering pågår i ett flertal kommittéer
389.6 : 669
inom ISO, men resultaten kommer fram alltför
långsamt.
Förhållandena är annorlunda inom
Montan-unionen, som står inför den tvingande
nödvändigheten att samordna de sex ingående
staternas normer och där man sörjer för att de
gemensamma bestämmelserna, Euro-normerna
(Tekn. T. 1958 s. 1198) — till en början för
stål — också tillämpas därigenom att
prissättningen följer standardiseringen.
Euro-normerna blir alltså mycket effektiva, och de kommer
nu fram i rask takt.
I vad mån utgivningen av Euro-normer kan
försvåra verksamheten inom ISO återstår att
se. Vi kan själva hjälpa till genom att låta
MNC aktivt delta i det internationella
standardiseringsarbetet. MNC måste också söka hålla
kontakt med standardiseringsorganen inom
sexstatsgruppen (Tekn. T. 1959 s. 217). Den
in-ternordiska standardiseringen, som kommer
till uttryck i Insta-rekommendationer (Tekn. T.
1959 s. 305) kan måhända bidra till att vår röst
blir bättre hörd.
Konstruktionsstål
— Euro-norm på väg
Utvecklingen och som följd härav också
standardiseringen av konstruktionsstålen har från
början huvudsakligen påverkats av
framställningsprocessen och senare av kravet på svets-
Halvard Liander
Julius Götzlinger
562 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
