Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 22 - Standardisering av metalliska material och formprodukter, av Halvard Liander och Julius Götzlinger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
övre sträckgränsen för de olika stålsorterna,
dvs. ett i medeltal 10 % högre värde för en
given stålsort.
Även vid bestämning av töjningen, vilken
vanligtvis användes som seghetskriterium, saknas
enhetlighet, beroende på att såväl mätlängden
som dess förhållande till provstavens diameter
varierar för i olika länder använda provstavar.
För att möjliggöra en jämförelse har
Montan-unionen utgivit Euro-normen 9—55. Den
innehåller en omräkningstabell för de
förlängningsvärden som erhållits med olika
drag-provstavar.
Många allvarliga fall av sprödbrott på
svetsade broar, fartyg och behållare har riktat
uppmärksamheten på betydelsen av en bestämning
av stålens slagseghet vid olika temperaturer. I
olika länder har utvecklats en rad
slagprov-stavar. De resultat man får med olika
provstavar kan dock ej riktigt jämföras med
varandra, vilket är en stor olägenhet. Enligt
nämnda Euro-normförslag för konstruktionsstål
tycks Montanunionen ha accepterat den av IIW
och ISO rekommenderade Charpy-staven med
V-skåra, vilken numera även användes i
Sverige. Därmed har förutsättningarna för en
enhetlig klassificering av stålen efter slagseghet
blivit väsentligt förbättrade.
Sammanfattningsvis kan för
konstruktionsstålen konstateras, att den internationella
standardiseringen, inte minst genom
Montanunio-nens insats, på senare tid har gjort betydande
framsteg. Det återstår dock säkerligen mycket
arbete, både internationellt och här i landet,
innan en gemensam standard för
konstruktionsstålen blir genomförd. Frågan är betydelsefull
ur flera synpunkter. Sverige är inte
självförsörjande när det gäller konstruktionsstål, utan
stora mängder plåt och stång måste årligen
importeras. Samtidigt exporteras färdigprodukter
innehållande konstruktionsstål.
Pressplåtstål
— effektiv intern standardisering
En riktigt genomförd intern standardisering
kan ge stora besparingar, tabell 1. Den gäller
pressplåtstål, varav tidigare inom Asea
användes 17 olika sorter. De kunde ersättas med 5.
De fyra första kallvalsade kvaliteterna följer
för övrigt en CECA-serie, dvs. Montanunionens
standard. Tillsammans med en standardisering
av plåtformaten erhölls en väsentlig
minskning av det erforderliga förrådet. Dessutom
blev kvaliteten jämnare, trots förenklad
provning och kontroll och
upphandlingskostnaderna lägre.
Tryckkärlsstål
— SIS-standard blev Insta-rekommendation
Den iniernordiska standardiseringen har på
metallområdet i allmänhet inte tagit den
omfattningen och inte gett de resultat man skulle
önska. Ett undantag utgör dock arbetet inom
INSTA-kommittén 20 för svetsade tryckkärl.
På hösten 1957 uppdrogs åt MNC att för svensk
räkning sköta sekretariatet för den
underkommitté inom Insta 20, som hade till uppgift att
utarbeta materialbestämmelser för svetsade
tryckkärl. Efter relativt kort tid, närmare
bestämt vid ett sammanträde i Helsingfors i
februari 1958 (Tekn. T. 1959 s. 305),
uppnåddes enighet om grundmaterialet och dess
provning. Därmed har man fått gemensamma
nordiska materialbestämmelser för tryckkärl av
olegerat och manganlegerat stål, för olegerade
och låglegerade tryckkärlsrör samt för
rostfria stål.
Den i detta fall uppnådda nordiska enigheten
är så mycket mer glädjande, som den
kompletta Insta-rekommendationen även omfattar
föreskrifter för beräkning, tillverkning och
provning av tryckkärl. Rekommendationen
kommer att ha stor betydelse för den nordiska
handeln inom området för tryckkärl,
ångpannor, tryckbehållare o.d., eftersom det är förutsatt
att ländernas arbetarskyddsmyndigheter, som
deltagit i arbetet, kommer att acceptera
Insta-rekommendationen. Därigenom har ett hinder
undanröjts, som varit minst lika effektivt som
tullarna.
Maskinstål
— SIS-standard som från början slagit fel
Kolstål för axlar, smide och maskindelar i
övrigt har tidigare i regel specificerats genom
ungefärlig uppgift om kolhalten. En strävan att
närmare precisera egenskaperna för dessa stål
har lett till, att på 1940-talet en SIS-standard
Tabell i. Aseas interna standard för pressplåtstål
Använd- Till 1955 Från 1956
nings- Asea- tillstånd Montan- Asea- tillstånd
område beteck- unionens beteck-
ning beteck- ning
ning
Krävande S 1159-5 glödgat och betat SEDD S 1149-1 normali-
dragpress- -6 glödgat och betat serat
ning S 1160 blankglödgat och
mjuk valsa t
S 1193-2 mjukglödgat
Normal S 1159-1 normaliserat EDD S 1159-1 normali-
dragpress- -2 mjukglödgat serat
ning -3 betat och mjukglödgat
-4 betat och mjukglödgat
Enklare S 1169-2 mjukglödgat D S 1169-2 blank-
dragpress- -3 glödgat glödgat
ning
Enklare S 1196-7 glödgat O S 1196-2 blank-
pressning, S 1259-1 normaliserat glödgat
falsning -2 mjukglödgat
etc. -3 glödgat
S 1269-1 normaliserat
Mycket S 1240 — S 1240-2 glödgat
enkel S 1269-2 mjukglödgat
pressning.
bockning
etc.
564 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
