Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 23 - Nya metoder - Högvakuum genom kylning, av SHl - Kemisk förnickling av kol, av U T—h - Akroleinderivat, av SHl - Hög temperatur med roterande ljusbåge, av SHl - Oxalatbeläggning vid dragning av rostfritt stål, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varvid en effekt på ca 50 kW fordras. För att
uppnå samma resultat med diffusionspumpar måste
man använda 1 470 kW, vilket betyder att 200
pumpar av den största tillgängliga typen skulle
behövas. Kryopumpen beräknas kosta 80 000 $ och
diffusionspumparna 800 000 $.
Den omnämnda vindtunneln är avsedd för
studium av strömmar med överljudshastighet i gaser
av lågt tryck. Som medium används kväve vars
trippelpunkt (64°K) är tillräckligt hög för snabb
kondensation till fast fas med helium av 20°K. När
kvävet kondenseras i tunnelns ena ända strömmar
gasen från dess andra ända över den modell som
provas. Betingelser motsvarande en fart med
mach-talet 20 på 90 km höjd erhålls (Chemical &
Engi-neering News 10 nov. 1958 s. 60—61). SHI
Kemisk förnickling av kol
Genom lämplig förbehandling kan praktiskt taget
alla fasta ämnen förnicklas genom kemisk
reduktion. Vissa delar av missiler tillverkas av kol och
grafit som måste skyddas mot oxidation genom
metallbeläggning, vanligen av volfram. Man har funnit
att tillräcklig vidhäftning bäst uppnås med ett
underlag av kemiskt utfälld nickel.
Efter rengöring med trikloretylen skrubbas kolytan
lätt med en linneduk och får inte beröras med
händerna. Sedan "aktiveras" ytan genom att man lindar
en ståltråd eller ett trådnät omkring föremålet. Vid
neddoppning i nickelbadet blir grafiten katod i ett
kortslutet element med stålet som anod, varför
nickel fälls ut på den förra.
Badet innehåller 60 g/1 nickelklorid, 95 g/1
natrium-citrat och 12 g/1 natriumhypofosfit. Vid dess
tillredning värms vattnet upp till ca 65°C varpå
kemikalierna löses i nämnd ordning. Lösningen upphettas
till kokning under utfällningsproceduren. Som
förstärkning tillsätts då och då 10 g/1 natriumhypofosfit
(H J West i Metal Finishing februari 1959 s. 64).
U T—h
Akroleinderivat
Sedan 1955 tillverkar man akrolein i stor skala i
USA (Tekn. T. 1956 s. 232). Då denna omättade
aldehyd CH„ : CHCHO är giftig, instabil och
eldfarlig, är den inte lätthanterlig. Ett sätt att kringgå
svårigheterna är framställning av ofarliga
akroleinderivat. Två sådana tillverkas nu i fullstor skala och
flera är under utveckling.
Glutaraldehyd OHC(CH2)3CHO är tillgänglig i
tank-vagnskvantiteter som 25 % vattenlösning. Den är
ett stabilt ämne med mild lukt och ljus färg. Ett
av dess största användningsområden är som
desinfektionsmedel. I en koncentration av 3—5 mg/1
dödar den sulfatreducerande bakterier. Dessa orsakar
röstning av rörledningarna vid nedpumpning av
vatten i oljekällor för utvinning av den sista oljan.
Glutaraldehyd kan också användas som
tvärbindande medel. Den reagerar t.ex. med
cellulosafibrerna i papper varvid dettas dimensionsstabilitet
förbättras. Den kan ge resistens mot skrynkling åt
textilier och resistens mot vatten åt
hydroxietylcellu-losa, använd som appretur eller glansmedel för
papper. Vidare kan glutaraldehyd utnyttjas som
utgångsmaterial vid tillverkning av hartser, färgämnen
och läkemedel. Den kan reduceras till /,5-pentandiol
eller oxideras till glutarsyra.
Hexantriol HO(CH2)4CH(OH)CH2OH, en stabil,
högkokande vätska, kan också erhållas i
tankvagns-kvantiteter. Den kan användas som fukthållande
medel i stället för glycerol t.ex. i animaliskt lim,
kasein, zein och andra vattenlösliga polymerer. Den
har tre OH-grupper liksom glycerol, men dess
vattenupptagning är bara ungefär hälften så stor.
Hexantriol har bringats att reagera med dibasiga
syror till alkydhartser för läcker. Den används
också vid framställning av polyestrar och polyetrar för
uretanskum och uretanelaster. Den ger härvid
härdade skumplaster med relativt goda elastiska
egenskaper och relativt god tryckhållfasthet.
3,9-divinylspirobimetadioxan tillverkas ännu bara i
experimentkvantiteter, men väntas få stor
kommersiell användning. Den är nämligen ett mycket
effektivt tvärbindningsmedel för polymerer innehållande
aktiva väteatomer, t.ex. polyglykoler, polyamider
och polyestrar. Genom kombination av
divinylspiro-bimetadioxan med pentaerytritol har man i
försöksskala framställt en klar, färglös plast som tål
relativt hög temperatur och har stor slagseghet (H J
Sanders i Industrial & Engineering Chemistry juni
1958 s. 854—860). SHI
Hög temperatur med roterande ljusbåge
Många kemiska reaktioner skulle kunna utföras i
kommersiell skala, om reaktanterna kunde
upphettas till 1 000—4 000°C. I en ljusbåge med hög
täthet kan man nå mer än 4 000°C, och den kan därför
väntas vara lämplig för ändamålet. Den har
emellertid hög temperatur bara i kärnan, och det är därför
svårt att ge en gas en jämn och hög temperatur med
en ljusbåge.
Nu uppges dock denna svårighet vara övervunnen
genom användning av en kontinuerligt roterande
ljusbåge. Denna alstras mellan en rörformig
elektrod och en i denna koncentriskt placerad massiv
stavelektrod; den sätts i snabb rotation av ett
magnetfält. Den gas som skall upphettas passerar genom
det ringformiga utrymmet mellan elektroderna.
Enligt uppgift kan man med denna anordning
upphetta en gas förvånande jämnt till 4 000°C även
vid mycket kort kontakttid. Den roterande ljusbågen
har visat sig vara betydligt stabilare än en vanlig.
I de flesta fall kan man använda elektroder av kol
eller grafit (Engineers’ Digest mars 1959 s. 106).
SHI
Oxalatbeläggning vid dragning
av rostfritt stål
En ny typ av oxalatbeläggning uppges trefaldiga
användbar hastighet vid dragning av rör av rostfritt
stål. Den kan utnyttjas även vid dragning av tråd,
dragpressning och kall strängpressning. Vid
nedsänkning av rostfritt stål i beläggningsbadet angrips
stålytan av fri svaveldioxid och vätejoner varvid
passiviteten bryts ned och något metall löses. Denna
aktivering ändrar löslighetsprodukten för andra
joner i badet.
Därför beläggs stålytan med manganoxalat,
man-gansulfid och litet järn(II)oxalat. Andra ämnen,
bland dem järn(II)oxalat, bildar en fällning.
Resultatet blir att stålytan får ett ganska hårt,
svamp-artat överdrag vid vilket smörjmedel häftar mycket
bra. Före doppningen i beläggningsbadet rengörs
och avskalas stålet i en alkalisk saltsmälta; efter
den spolas det med vatten och överdras med ett
vanligt smörjmedel.
Beläggningen hindrar metallisk kontakt mellan
stålet och matrisen vid dragningen samt håller kvar
smörjmedlet Härigenom minskas matrisens slitning
och arbetsstycket får bättre yta. Vidare lär
erforderlig dragkraft minskas med 20—25 %>.
Beläggningsbadets sammansättning uppges inte (Engineers’
Digest april 1959 s. 140). SHI
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 5 77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
