Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 24 - Gängförbindningar vid skarvborrning, av Karl-Fredrik Lautmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gängförbindningar
vid skarvborrning
Civilingenjör Karl-Fredrik Lautmann, Sandviken
622.233.052
Långhålsborrning med hammarborrmaskiner
och hårdmetallförsedda skarvborrutrustningar
har under de senaste fem åren slagit igenom i
Sverige och kommit till allt större användning
vid gruvor och anläggningsarbeten. Helt nya
användningsområden har härigenom
tillkommit för skarvborrning med
hammarborrmaskiner, och denna typ av borrning konkurrerar
numera på många områden, där tidigare
dia-mantbergborrning varit allenarådande. Det
förekommer flera olika typer av
gängförbindningar för skarvborrutrustningar, och i det
följande lämnas en redogörelse för de
vanligaste typerna.
Utveckling
Införandet av hårdmetallskär vid
bergborrning under mitten av 1940-talet skapade en helt
nv förutsättning för att i hårda bergarter
utföra skarvborrning av långa hål med
hammarborrmaskiner. Borrning av hål med upp till
10—15 m kuhde nu borras med en enda borr-
krona utan tidsödande upptagning av
utrustningen för byte av borrkrona. Längre hål
kunde borras med endast ett fåtal byten.
På grund av de stora fördelar och nya
möjligheter som långhålsborrning erbjöd, nedlades
stora ansträngningar och kostnader såväl av
tillverkare som av förbrukare för att utveckla
en ändamålsenlig skarvborrutrustning. En av
svårigheterna var att få fram en lämplig
skarv-förbindning som var lätt att ta loss och sätta
ihop och dessutom slitstark och brottsäker.
I Amerika utvecklades sågtandgängan, som
tidigare använts för bl.a. bytbara borrkronor.
I Sverige började Atlas Copco och Sandvikens
Jernverk att under slutet av 1940-talet
experimentera fram en ny skarvförbindning. Över
otaliga försök med olika typer av
bajonettfattningar, förbindningar med fjädrar, och
slutligen olika gängtvper, kom man fram till
"rep-gängan".
Gängtyper
Sågtandgängan och repgängan har kommit till
mer allmän internationell användning, fig. 1.
Dessutom förekommer en hel del gängtyper
med endast mindre spridning av vilka kan
nämnas den koniska sågtandgängan. Den
senare skiljer sig från övriga typer främst
genom att den är konisk och att överföringen av
slagenergin sker via skarvhylsan. Vid
sågtandgängan och repgängan överförs slagenergin
direkt från den ena stången till den andra och
hylsan tjänstgör endast som sammanhållande
element. Gemensamt för alla typer av
skarv-stångsförbindningar är att man så gott som
uteslutande använder gängade skarvhylsor för
sammankoppling av skarvstängerna.
Borrkronorna har vanligen samma gänga som
skarvstängerna, men de kan även vara
försedda med en annan gänga som då i regel
utgöres av en rundgänga med betydligt mindre
gängstigning. I det första fallet kan gängan på
borrkronan antingen vara invändig, varvid
skarvstången bottnar i borrkronan, eller
utvändig, varvid borrkronan förbindes till
skarvstången med hjälp av en skarvhylsa. Om borr-
TEKNISK TIDSKRIFT 1 959 623
Fig. 1.
Gängtyper för
skarv-stänger, t.v.
rep-gänga, i mitten
sågtandgänga,
t.h. konisk
sågtandgänga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
