Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 26 - Forskning och utvecklingsarbete inom industrin, av Halvard Liander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och även i produktion och drift förekommer
många uppgifter, som måste hänföras till
utvecklingsarbete. Men det säger sig självt, att
gränserna blir flytande och att det är mycket
svårt att klart och entydigt deklarera de
kostnader ett företag lägger ned på
utvecklingsarbete.
Företagens forskningsbudget
Det är inte heller många svenska företag, som
lämnar uppgifter härom. Till undantagen hör
Bofors, som i sina årsberättelser uppger
kostnaderna för forskning och utvecklingsarbete.
De rör sig om 4 % på försäljningsvärdet. I
denna siffra ingår då utgifter för
konstruktionskontor, laboratorier och skjutfält samt
provtillverkning och skjutkostnader men med
avdrag för debiteringar av utvecklingsarbete
på kundorter, service för driften och
naturligtvis normal kontroll. Det är alltså att märka,
att Bofors tar med endast de kostnader man
lägger ned på eget utvecklingsarbete. Detta är
visst inte regel på andra håll, och särskilt i
de amerikanska företagens uppgifter om
forskningskostnaderna ingår statliga uppdrag med
väsentliga andelar.
Vi har ofta vid Asea ställts inför frågan hur
mycket vi lägger ned på forskning och
utvecklingsarbete, och olika uppgifter har lämnats i
olika sammanhang. Vi har nu gjort ett
allvarligt försök till beräkning av denna post på vår
utgiftssida, men trots att uppdraget ligger på
kompetenta händer, kan jag i dag inte lämna
annat än en approximativ siffra med många
frågetecken. Efter ungefär samma grunder som
Bofors — vi skjuter dock inte bort några peng-
ar — har vi kommit till omkring 5 % av
försäljningsvärdet på produkter tillverkade i egna
verkstäder — 21 Mkr. av ca 400 Mkr. under
föregående år. Ännu bättre skulle det kanske
vara att som i Mekanförbundets översikt räkna
utvecklingskostnaderna på förädlingsvärdet —
i synnerhet om man vill jämföra företag inom
olika branscher.
Även om det kan sägas, att de anförda
exemplen inte är helt representativa, visar de dock
att de siffror jag inledningsvis citerade för
svensk industri måste vara grovt missvisande.
Svensk industri lägger ned betydande
ansträngningar på att hänga med i utvecklingen.
Kostnaderna för utvecklingsarbetet stiger i
betydligt snabbare takt än
produktionsvolymen. Det sammanhänger naturligtvis i första
hand med den allmänt stegrade
utvecklingstakten i världen. Men en skenbar ökning
föreligger också. Med ökande rationalisering och
automatisering i våra verkstäder och fabriker
blir det allt svårare att genomföra experiment
i driften — något som förr i tiden var
mycket vanligt. Uppgifterna överföres till
laboratorier och experimentanläggningar, och
kostnaderna kommer på så sätt mera till synes.
Det sagda kan belysas med ett diagram över
hur Aseas laboratorier i Västerås vuxit ifråga
om personal och golvyta, fig. 5. En
fördubbling sker på i genomsnitt 8 år.
Egen forskning eller licensköp
Det är berättigat att fråga om en sådan
utveckling är vettig. Skall svenska företag med
begränsade resurser lägga ned så stora pengar
på egen forskning? Kan vi inte hellre köpa
licenser från utlandet, där industriföretagen
är av en helt annan storleksordning och har
råd att hålla sig med stora och välutrustade
laboratorier. Det har ofta visat sig gå att från
exempelvis USA få licenser på ganska
moderata villkor.
Nu finns det väl knappast något svenskt
företag, som mäktar driva utvecklingsarbete och
ligga i frontlinjen på hela sitt
verksamhetsområde. Man får koncentrera resurserna till
vissa avsnitt, som man bedömer ligga väl till
med hänsyn till personal och andra resurser
och marknadens krav. Sedan får man söka
fylla ut hålen genom att förvärva vetande från
annat håll.
Å andra sidan kan ett företag inte leva vidare
enbart på köpta licenser. För att rätt kunna
utnyttja de patent och den erfarenhet man
förvärvar måste man ha en viss egen
försöksverksamhet. Förhållandena i USA och andra stora
länder, som vi vanligen tar licens ifrån, är i
regel så annorlunda, att vi inte utan vidare kan
överföra erfarenheterna därifrån på vår egen
industri
Det blir alltså inte fråga om ett antingen —
eller. Vi skall inte tro oss kapabla att reda oss
helt på egen hand, men vi kan inte heller göra
oss helt beroende av andra. Var vi skall lägga
oss mellan ytterligheterna blir en omdömesfrå-
TEKNISK TIDSKRIFT 1 959 659
Fig. 4. Halvstor
anläggning för
framställning av
tungt vatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
