Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 26 - Mekaniserat husbyggande i Sovjetunionen, av Evert Strokirk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyutbildningen av murare och träarbetare
har varit svår att åstadkomma, bl.a. därför att
i Sovjetunionen industriarbetare i den tunga
industrin utgör den privilegierade
arbetarklassen, och trots gynnsammare
arbetsförhållanden ligger i högre löneklass än
byggnadsarbetarna.
Påtagligt är emellertid, att i Ryssland den
kvinnliga arbetskraften är mycket vanligt
förekommande såväl på byggena som i än högre
grad inom byggnadsmaterialindustrierna.
Särskilt användes kvinnorna som maskinskötare.
Det gäller alltså, att söka sådana
byggnadsmetoder, som kräver förhållandevis ringa mängd
yrkeskraft och icke heller alltför
muskelkrä-vande arbete, varför starkt mekaniserat
byggande är önskvärt.
Vidare kan man icke ha alltför höga krav på
kvalitet på bostädernas ytutseende och
utrustning, varför även ur den synpunkten ett ännu
förhållandevis ofullständigt utformat
elementbyggeri är lämpligt. Slutligen ger det totalitära
styrelsesättet, enligt vilket praktiskt taget
allting är centraliserat och statsägt, helt
naturligt det enklaste och naturligaste underlaget
för en stark mekanisering av
bostadsproduktionen.
Organisation
I princip fungerar byggnadsväsendet i
Sovjetunionen så, att under byggnadsministeriet,
Ciosstroj, sorterar allt planerande,
projekterande, materialproduktion och byggande. Där
upprättas planer över byggnadsbehov, som då
omfattar bostäder och allt vad därtill direkt hör,
såsom barnkrubbor, butiks- och affärshus,
skolor och sjukhus, administrativa byggnader,
nöjes- och kulturbyggnader, industribyggnader
m.m., men även med kommunikationerna
förbundet byggande, såsom vägar, järnvägar och
vattenvägar.
De lokala organen får meddela sina behov
samt uppge vilka resurser de anser sig kunna
ha att genomföra önskemålen. Dock är det
Gosstroj som med kännedom om resurserna
beträffande arbetskraft och byggnadsmaterial
för bela landet graderar de olika behoven och
slutligen fastställer programmet för
byggandets lokala omfattning på olika platser, samt
upprättar tidsschema för byggandet, i regel för
femårsperioder.
Projekteringen sker efter mycket strikta
regler. Hittills har man i huvudsak bebyggt nya
områden i de stora städernas utkanter eller
nybyggt helt krigsskadade stadsdelar, och man
har ännu icke ansett sig ha möjligheter att
i större omfattning sanera gammal, ofta mycket
slumartad bebyggelse, hur nödvändigt man än
anser det vara. Man tror sig 0111 ett par år
kunna i större utsträckning ta itu med denna
uppgift, där man först måste skaffa bostad åt
dem som nu bebor de saneringsmogna
områdena, vilka exempelvis i Moskva utgöres av
oerhörda områden med en- ocli tvåvånings
träkåkar.
Fig. 2. Bostadshus från experimentstaden i Moskva. Längst bort sgns ett
av de mycket vanliga femvåningshusen utan hiss och med stora
rumshöjder, i förgrunden ett från Sverige inspirerat fyravåning sims och ett
åttavånings punkthus.
Hus- och lägenhetstyper
Projekteringen är mycket starkt bunden vid
ett fåtal enkla planlösningar med lägenheter
huvudsakligen omfattande en-, två- och
trerumslägenheter. I Moskva är fördelningen 10 c/c,
enrums-, 60 % tvårums- och 30 % tre- eller
fyrarumslägenheter, ehuru man har för avsikt
att så småningom bygga förhållandevis flera
större lägenheter, fig. 1 och 2.
Av ekonomiska skäl har man hittills byggt
femvåningshus (utan hiss). Först det allra
senaste året har man i Ryssland sänkt
rumshöjden från ca 3,2 m ned till vår höjd, 2,5 m;
vilket betyder att de som bor i femte våningen
har mer än dubbelt så höga trappor som vad
vi har i våra trevåningshus, och nära dubbelt
mot i våra fyravåningshus.
Tjockleken på husen är betydande, och torde
i regel vara 12—14 m, vilket också innebär att
3—4 lägenheter per trapplan är det vanliga. De
är då icke genomluftbara, fig. 3.
Ända till för ett par år sedan hängav man sig
gärna åt arkitektoniska utsvävningar i form av
Fig. 3. Typiska
bostadsplaner
med fyra
lägenheter per
tropp-plan.
664 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
