Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 26 - Nybyggen - Dragon-projektet, av SHl - GAH - Marinplanens jaktubåtar, av Björn Olsen - Andras erfarenheter - Försök med höghållfasta bultar för stålbyggnader, av Arne W Finné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dragon-projektet
Det av Sexland och De Yttre Sex beslutade
gemensamma px-ojektet Dragon (Tekn. T. 1959 s. 356)
består av ett forsknings- och utvecklingsprogram för
en gaskyld högtemperaturreaktor samt konstruktion
och uppförande av en reaktor för praktisk
provning av forskningsresultaten. Dragon-reaktorn blir
på 10 MW värmeeffekt och beräknas vara färdig
tidigast 1962. Arbetena skall utföras i
Storbritannien där nolleffektsreaktorn Zenith för hög
temperatur är nästan färdigbyggd. Den kommer att ge
viktiga bidrag vid programmets genomförande.
Totalt uppskattas kostnaderna för fem års arbete
till 13,6 M£, varav Storbritannien betalar 3.6 M£ för
äganderätten till reaktorn. Av de återstående 10 M£,
som skall fördelas på de deltagande länderna, skall
Sverige betala 4,4 °/o. Arbetsgruppen i England
beräknas omfatta ca 100 vetenskapsmän och
ingenjörer varav omkring fem kan komma från Sverige.
En stor del av forskningsarbetet torde komma att
fördelas på kontrakt hos olika institutioner i de
deltagande länderna.
Flera varianter är tänkbara för en gaskyld
högtemperaturreaktor. Av dessa ämnar man börja med
en grafitmodererad reaktor med helium som
kylmedel. Bränslet skall bli en blandning av uran,
torium och grafit kapslad i grafit. Denna måste vara
tät för att kylmediet inte skall bli för starkt
förorenat av klyvningsprodukter. Grafit, som visat
lovande egenskaper, provas nu i en reaktor för
undersökning av strålningens inverkan. Vidare studerar
man metoder för tillverkning av grafitkapslar.
Man har parallellt härmed börjat studera
användning av berylliumoxid som moderator och kväve
som kylmedel. I vissa fall är nämligen
berylliumoxid en bättre moderator än grafit, men dess
beteende vid bestrålning är ännu otillräckligt känd,
och den är inte lika lättillgänglig som grafit. Kväve
är visserligen mycket lättare att anskaffa än helium,
men det är sämre som värmeöverföringsmedium,
och det kan reagera med konstruktionsmaterial vid
den höga temperatur som ifrågakommer.
Man har tänkt sig en temperatur av 800°C hos den
utgående gasen och högst 1 300°C hos bränslet. Det
är då tänkbart att materialen i reaktorkärnan,
konstruktionsmaterialen och kylmediet kan påverka
varandra. Dessa problem måste studeras
omsorgsfullt (Atom maj 1959 s. 5—6). SHl-G AH
Marinplanens jaktubåtar
Hos de jaktubåtar, fig. 1, som skall byggas enligt
Marinplan 1960, är skrovformen,
propellerarrangemanget samt motorerna sådana att de ger goda
tystfartsegenskaper. Deplacementet blir ca 400 t,
maskineriet konventionellt.
Ubåten bestyckas med torpeder, primärt för
bekämpning av ubåtar. Detta uttalande kan betyda,
att den i bruk varande 53,3 cm torpeden ersättes
med en nykonstruerad målsökande torped av
betydligt mindre kaliber. Vinsten vore en betydlig
viktbesparing och jaktubåten kunde då förses med
flera torpeder.
Ubåtens fart och andra data är tillsvidare okända
(Marin-Nytt 1959 h. 2—3). Björn Olsen
0 x andras erfarenheter
• •
• •
.v.
• • •
• • • •
Försök med höghållfasta bultar
för stålbyggnader
I Tyskland har höghållfasta bultar använts sedan
ungefär fem år tillbaka. Utvecklingen där har
kanske inte gått så snabbt som i USA, men de används
dock i stigande utsträckning.
I USA inriktade man sig från början på att snabbt
få fram enkla konstruktionsbestämmelser och
därför nöjde man sig med att sätta den tillåtna
bärförmågan för dessa bultar lika med bärförmågan
för nitar med motsvarande diameter, trots att man
redan på ett tidigt stadium kunde
laboratoriemässigt visa att de höghållfasta bultarna hade betydligt
större bärförmåga. Genom att sätta den tillåtna
bärförmågan så lågt kunde man klara sig med mycket
enkla anvisningar för montaget av sådana bultar,
vad beträffar t.ex. ytbehandlingen av fogytorna,
kontrollen av att bultarna erhållit rätt åtdragningskraft
etc.
Besultatet blev också att bultarna accepterades
oerhört snabbt och numera använder
amerikanarna miljontals sådana bultar årligen.
Tyskarna däremot angrep problemet med stor
grundlighet och strävade efter att bättre utnyttja
de höghållfasta bultarnas bärförmåga. År 1956
utkom de första tyska bestämmelserna (Tekn. T. 1956
s. 809) baserade bl.a. på ingående försök utförda
av Steinhardt och Möhler. Nu har fortsatta försök
inom detta område redovisats.
De bultar som användes vid försöken utgjordes
dels av vanliga höghållfasta bultar enligt tysk
standard, dels av bultar med den gängade delen
uppstukad för att minska materialåtgången i bulten. För
båda dess bulttyper använder man sig av en ny typ
av underlagsbrickor av stansat utförande med
betydligt mindre tjocklek än de svarvade brickor som
hittills använts. Vid jämförande prov med de nya’
’tunn-skaftiga" och de traditionella bultarna kunde man
ej konstatera någon skillnad i bärförmågan.
Vid provningarna för att bestämma eventuell
krypning (med åtföljande reducering av
förspännings-kraften) i höghållfasta bultförband fann man att
någon sådan inte kunde uppmätas, trots att mät-
TEKNISK TIDSKRIFT 1 959 671
Fig. 1.
Jaktubåten — en ny
länk i det
svenska marina
försvaret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
