Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 26 - Andras erfarenheter - Försök med höghållfasta bultar för stålbyggnader, av Arne W Finné - Tidningstekniska tendenser, av WS - Polytetrafluoreten på trä, gummi, plast, av SHl - Böcker - Fakta om atomvapen, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningarna utfördes över en tidrymd av tre år och
under varierande temperatur och
fuktighetsförhållanden.
Friktionskoefficienten för förbandet befanns vara
i hög grad beroende av fogytornas behandling
medan däremot det sätt bultarna arrangerades på eller
ordningsföljden vid förbandets åtdragning ej tycktes
påverka förbandets friktionsegenskaper.
De utförda utmattningsproven bekräftar vad man
redan tidigare observerat vid försök i USA och i
Tyskland, nämligen att utmattningsbrott i ett förband
med höghållfasta bultar ofta sker mellan bulthålen
i stället för genom bulthålen som vid nitning.
Försöksresultaten visar också att
utmattningshållfastheten för ett förband med höghållfasta bultar är
betydligt större än motsvarande förband i nitat
utförande. Höghållfasta bultar är följaktligen
synnerligen lämpade för dynamiskt belastade
konstruktioner.
Intressant är att notera att ett förband med
höghållfasta bultar har större styvhet än motsvarande
förband utfört med kälsvetsar. Användes
höghållfasta bultar som passbultar kombineras denna
styvhet med större säkerhet mot glidning, och
förbandet kan belastas långt över glidgränsen för
motsvarande förband med överstora hål.
Försök utfördes även med förband hopfogade mer
en kombination av svetsning och höghållfasta
bultar ävensom av nitning och bultar. Den totala
bärkraften befanns vara summan av de olika
förbindningselementens bärförmåga.
Vid försök med bultförband av kraftiga
dimensioner har man funnit god överensstämmelse vad
beträffar glidlasten och friktionskoefficientens storlek,
jämfört med de prov på relativt klena förband som
man i övrigt använde sig av vid undersökningen (O
Steinhardt & K Möhler i Deutscher Ausschuss für
Stahlbau Ber. 22, Köln 1959). Arne W Finné
Tidningstekniska tendenser
Det är att anta att fotosättning snart kommer i mer
allmänt bruk. De första maskinerna har redan
importerats till Sverige, och det får betraktas som
sannolikt att de kommer att följas av flera.
Klichéframställningen i klichémaskiner har
betydligt förbättrats. Universalklichémaskinen, vars pris
är något högre än en sättmaskins, är en mycket
betydande förbättring genom att den tillåter
formatförändringar och användning av olika raster och
skiftning från autotvpier till fototypier.
Autofoto-tvpier kan däremot inte framställas med den.
Drömmen om den snabba och lätta pressen blir
måhända aldrig verklighet. Pressarna blir
visserligen snabbare men också större. Alla möjliga
uppgifter hänges på dem, främst i avsikt att spara
personal. Då det gäller pressar, är det gamla
spörsmålet om en standardisering av rullbredden
alltjämt aktuellt; matriskrympningen, som är en sak
av stort intresse, kan möjligen underlätta denna
standardisering och därigenom också skapa
förutsättning att spara papper.
Färgtrycket ägnas ett stort intresse, framför allt
frågan om en förbättrad kvalitet på färgtrycket i
dagspress. Här har man bl. a. sökt sig fram till en
metod att trycka vissa färgsidor i tryckpapper och
sedan rulla upp papperet och fortsätta tryckningen
av de övriga sidorna i en vanlig press. Det är en
idé att komma en bit på väg, men den är ganska
dyrbar och kanske inte tillämplig för svenska
förhållanden (S Witt i föredrag vid
Tidningsutgivareföreningens vårmöte den 21 maj 1959; ref. i
Pressens Tidning 1 juni 1959). WS
Polytetrafluoreten på trä, gummi, plast
Tidigare har bara material, som tål
polytetrafluore-tens sintringstemperatur 370°C, kunnat beläggas med
denna plast. I USA tillverkas nu dispersioner av
polytetrafluoreten som kan sprutas på trä, gummi eller
plaster, då en av den härdar vid rumstemperatur och
en annan vid högst 150°C. Dispersionerna kan inte
strykas, eftersom pigmentet i dem då klumpar ihop
sig.
Dispersionerna sägs ha många potentiella
användningsområden. Inom industrin kan de sålunda
utnyttjas för beläggning t.ex. av formar,
strängsprut-ningsmatriser, lager och transportörer. Vidare kan
beläggningen användas t.ex. som skydd för
fönsterkarmar, för minskning av friktionen i gångjärn samt
i gejder för lådor och skjutdörrar och som
nötningsskydd på fotskrapor.
Det ena materialet (Emralon 310) uppges vara en
dispersion av polytetrafluoreten i ett bindemedel av
fenolplast. Det har flampunkten 8°C, tätheten 0,985
g/cm3 och 2 månaders lagringstid. Det kan härdas
genom upphettning 1 h till 150°C. Den erhållna
beläggningen har friktionskoefficienten 0,05—0,07, gott
korrosionsmotstånd; den tål upp till ca 180°C
kontinuerligt.
Den andra dispersionen (Emralon 320), som härdar
vid rumstemperatur, är avsedd för ändamål vid vilka
bränning inte kan utföras. Den uppges innehålla
pigment och’har ett harts som bindemedel. Den har 4.5°C
flampunkt, 0,948 g/cm3 täthet och
friktionskoefficien-len 0,05—0,07. För att den skall ge bästa
korrosionsskydd åt järn och stål rekommenderas fosfatering
av dessa material (Materials in Design Engineering
jan. 1959 s. 115—116). SHl
I.,
•••• •••
böcker
Fakta om atomvapen, redigerad av Torsten
Magnusson. Bonniers, Stockholm 1959. 84 s., 15
fig. 8,50 kr.
En för allmänheten avsedd information om
atomvapen har sammanställts av tio experter vid
Försvarets Forskningsanstalt, Statens Lantbruksförsök,
Veterinärhögskolans Kliniska Centrallaboratorium,
Institutionen för Medicinsk Fysik vid Karolinska
Institutet, Genetiska Institutet vid Stockholms
Högskola, Civilförsvarsstyrelsen och Försvarsstaben.
Boken innehåller uppsatser om atomvapens
konstruktion och verkan, radioaktiv strålning från
atomvapen, den globala spridningen av radioaktivt
stoft, det radioaktiva nedfallet i mark och
vegetation, radioaktiviteten och djuren, personskador vid
atomvapenexplosioner, radiostrontiums inverkan på
människan, arvsskador genom radioaktivitet,
atomvapens effekt på svenska städer och skydd mot
radioaktiv beläggning.
Framställningen är kortfattad och mycket
lättbegriplig men blir härigenom med nödvändighet
relativt ytlig. Boken synes dock ge det väsentliga om
atomvapnens verkningar på ett lidelsefritt och
strängt sakligt sätt. SHl
672 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
