Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 28 - Nya metoder - Anordning för stötvågsbelastning, av Lars O Larsson - Plasmaraketmotor för 40 kW, av Björn Bergqvist - Motståndssvetsade tubfästen i värmeväxlare, av SHl - Transportör för pulver, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
övrerade snabböppnande ventiler. Byggandet
uppges ha krävt 30 t stål och 300 t betong.
Anläggningen konstruerades ursprungligen för
provning av balkar och ramar. Det uppges emellertid att
den skall modifieras så att även bågar skall kunna
provas. Dynamiska undersökningar av jordarter,
konstruktionsförband, skivor etc. anses också
möjliga (J B Allgood & W A Shaw i Military Engineer
jan.—febr. 1959 s. 46—47). Lars O Larsson
Plasmaraketmotor för 40 kW
General Electric har haft en 3 kW
plasmaraketmotor med 5 p dragkraft i gång allt sedan oktober
1958 (Tekn. T. 1959 s. 191). Vid National and Space
Administration (Nasa) lägger man nu sista handen
vid ett laboratorium vari man skall starta
långtidsprov med en 40 kW raketmotor med 50 p
dragkraft i juni 1959.
I Nasa:s motor utgör volfram det material som
skall joniseras. Ett annat företag, Bocketdyne, har
utfört en teoretisk undersökning rörande en
plasmaraketmotor under ca 2 år och planerar nu ett
begränsat experimentellt program. Många andra firmor
och statliga institutioner har antingen sedan länge
visat ett aktivt intresse för studier av
plasmadrift-system eller håller nu på att börja med sådana.
Man anser sig ha bevisat att principen är
fysikaliskt rimlig. Nu gäller det det ingenjörstekniska
utförandet, men denna etapp kommer att kräva mer
pengar än de flesta privata företag kan avsätta för
detta forskningsområde. Man anser dock att
forskning och utveckling kan leda till tillverkning av
lätta, långtidsgående raketer så tidigt som 1964 eller
1965, om man får tillräckligt ekonomiskt understöd.
De första plasmaraketerna kan lämpligen användas
för attitydstabilisering och kretsbanejustering för
jordsatelliter. Särskilt intresse tilldrar sig
möjligheten att använda sådana raketer för att ge 24
timmars-satelliten en stabil bana (Aviation Week
1 juni 1959 s. 33). Björn Bergqvist
Motståndssvetsade tubfästen i värmeväxlare
I dag måste tubvärmeväxlare kunna arbeta
effektivare, vid högre temperatur och under längre tid
än tillförne. Härigenom ställs stora fordringar på
tubfästenas hållbarhet och täthet.
Smältsvetstek-niken har visserligen gjort stora framsteg, men i
många fall medför de vid smältsvetsning uppstående
metallurgiska förändringarna i materialet en
minskning av dettas seghet och utmattningshållfasthet.
Dessutom kan smältsvetsning av tubfästena ge så stora
inre spänningar att sprickor eller distorsion uppstår.
Man har emellertid nu gjort motståndssvetsade
tubfästen som enligt uppgift har stor hållfasthet, är
läckningsfria samt tål stora och snabba
temperaturväxlingar. Detta gäller också svetsar av tryck- eller
rekristallisationstvp i rostfria stål, Inconel och
andra nickellegeringar. Vid utarbetningen av metoden
provades flera sätt att utforma tubfästet (fig. 1). Av
dessa möjligheter visade sig bara de båda nedersta
ge fullt tillfredsställande fogar.
Vid svetsning mot skarpkantat hål (fig. 1 nederst
t.v.) erhålls en kontakt mellan arbetsstyckena i
vilken resistansen är relativt stor, och kanten plattas
till genom svetselektrodens tryck. Bästa resultat
erhålls, om ett lågt svetstryck följs av ett högre tryck
för deformering av kanten. Oxidfilmen trängs undan
i svetsen varigenom materialet kan rekristallisera i
den utan hinder. Svetsen liknar en trycksvets.
Tubens godstjocklek minskas något vid svetsstället,
och den förskjuts en smula i axiell led.
De båda senare ölägenheterna kan emellertid
undvikas genom fasning av hålet i tubplåten. Härigenom
blir nämligen tubens godstjocklek praktiskt taget
oförändrad, och dess förskjutning blir bara en
tredjedel av den som uppstår vid svetsning mot
skarpkantat hål. Oxidfilmerna stannar kvar i
svetsen i form av fina partiklar. Svetsen blir närmast
en rekristallisationssvets (J J Mueller i Metal
Pro-gress dec. 1958 s. 106—107». SHl
Transportör för pulver
Vid lösning av problemet att transportera ett pulver
kontinuerligt in i en zon med förhöjt tryck har man
utnyttjat stjärnventiler, skruvar, slutna
bandtransportörer m.m. Härtill har nu fogats en transportör,
Fig. 1. Provade
ut f öringsformer
av
motståndssvetsade tubfästen.
Fig. 1.
Transportör föi-pulver.
TEKNISK TIDSKRIFT 712 7 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
