Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 28 - Elektronik- eller starkströmsapparater i industriutrustningar, av Per Kain - Nya metoder - Stolpnumrering vid flyginspektion, av R Gn - Anordning för stötvågsbelastning, av Lars O Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När elektronikapparaterna utförs i form av
insticksenheter blir byte eller inspektion av en
apparat enkel, liksom komponentbyte. Detta
är synnerligen viktigt, eftersom
elektronikapparaterna tills vidare fordrar ganska mycket
service. Vid förstärkarna måste man ofta
företa ombalansering t.ex. för nollpunktsdrift eller
t.ex. vid byte av en komponent, vilket är en
nackdel. Anläggningen bör helst utformas så,
att man inte blir beroende av balanseringen.
Om detta kan ordnas, inskränker sig servicen
till byte av apparat eller komponent.
Vid sådan service uppstår det ofta problem
med valet mellan att byta ut hela
insticksenheten eller endast del därav, t.ex. ett
elektronrör eller annan komponent. I det förra fallet
krävs nästan ingen svagströmsutbildning hos
servicepersonalen, medan i det senare fallet
någon utbildning torde vara nödvändig. Det
förra fallet innebär en reservhållning av hela
insticksenheten, medan det i det senare fallet
räcker med några reservkomponenter
gemensamma för hela anläggningen. Man bör här
väga enkelheten i servicen mot dyrare
reservhållning. Enkelheten medför som nämnts
mindre behov av svagströmsutbildad personal.
Driftsäkerheten och behovet
av svagströmstekniker
Kravet på driftsäkerhet är mycket olika inom
olika slag av industrier. Vid t.ex. en
pappersmaskin, där kontinuerlig drift pågår praktiskt
taget året runt, och där varje driftstopp kostar
mycket stora pengar, är driftsäkerhetskravet
stort. Motsatsen är ett industrilaboratorium,
där prov kanske pågår endast sporadiskt, och
det däremellan finns gott om tid för service
och reparation av apparaterna. Vid
projektering av en anläggning måste man naturligtvis
ta hänsyn till dessa skiftande
driftsäkerhetskrav, varvid problemet "elektronik eller inte"
får olika lösningar just till stor del beroende
på dessa krav.
Det som bestämmer driftsäkerheten hos en
utrustning, är främst driftsäkerheten hos de
använda komponenterna och deras antal. Inom
försvaret och inom kommunikationsväsendet
har mycket omfattande prov gjorts på
elektronikkomponenternas och
elektronikapparaternas tillförlitlighet (Tekn. T. 1959 s. 509).
Resultaten av dessa prov kan till viss del
användas vid bedömning av
industrielektronikens tillförlitlighet. Dock bör en viss
försiktighet iakttas, då miljön vid dessa prov inte
alltid har varit sådan som råder inom
industrin. Dessutom bör man komma ihåg, att
industrin representerar ett otal miljöer, varför
en bedömning bör göras för varje särskilt fall.
Driftsäkerheten bestämmes också av det
anläggningstekniska utförandet och
anläggningens komplicitetsgrad. Här spelar de relaterade
anläggningstekniska synpunkterna en stor roll.
Driftsäkerheten är slutligen i hög grad
beroende på service- och betjäningspersonalens
duglighet. Tillgången till utbildad (vid elektro-
nikutrustningar, svagströmsutbildad) personal
påverkar driftavbrottsfrekvensen på ett
synnerligen påtagligt sätt. Driftsäkerhetskravet är
även mycket stort för en utrustning, som
driftpersonalen inte alls eller mycket litet känner
till. Så är fallet vid elektronikutrustningarna
inom industrin, där det ofta endast finns
stark-strömsutbildad driftpersonal. I sådana fall
borde följaktligen svagströmskomponenterna vara
driftsäkrare än starkströmskomponenterna,
vilket är ett ganska orimligt krav.
Tillgången till svagströmsutbildat folk är
därför en viktig förutsättning för införandet av
elektronikapparater inom industrin. Allt fler
och fler industrier har börjat inse detta. Inom
några storkoncerner finns t.o.m. en hel stab
av svagströmstekniker, som handhar dels
service och översyn av befintliga
elektronikapparater, dels utvecklar nya apparattyper
avpassade efter det egna företagets behov. För
närvarande är dock läget fortfarande sådant, att
de flesta industrierna saknar egna
svagströmstekniker. Särskilt för de mindre industrierna
är det betungande att ha både svag- och
stark-strömsutbildad personal anställd.
nya metoder
Stolpnumrering vid flyginspektion
För att underlätta rapporteringen vid inspektion av
kraftledningar från helikopter monterar Connecticut
Light and Power ett par nummerplåtar i toppen av
sina ledningsstolpar, så att stolpens nummer kan
avläsas i båda flygriktningarna. De gulemaljerade
plåtarna har storleken 15 X 12,5 cm och är försedda
med 12,5 cm höga svarta siffror. Alla stolpar vars
nummer slutar på 0 eller 5 är försedda med dessa
skyltar och dessutom alla ändstolpar (Electrical
World 23 mars 1959 s. 54). R Gn
Anordning för stötvågsbelastning
Vid Naval Civil Engineering Laboratory, Port
Heu-neme, California, har nyligen installerats en
anordning för efterlikning av luftstötvågsbelastningar
från kärnvapen på konstruktionselement.
Belastningar med följande data uppges kunna
åstadkommas över en yta på 0,2 X 4,5 m:
maximi-tryck upp till 13 at ö; stigtid till maximitryck 0,75
ms eller längre; varaktighet T = 0,4 — 7 s samt
approximativt trycktidförlopp p(t) = p0(l — t/T)
e~’/T. Belastningsytans storlek medger prov på
balkar och bågformiga element.
Trycket alstras med Primacord, en högexplosiv
stubintråd, virad runt ett 9,5 mm kopparrör som
placeras i ett "eldrör" av 5,5 m längd och med 152
mm diameter. Genom ca 3 000 hål i väggen står
eldrörets inre i förbindelse med ett omgivande
cylindriskt rum, varifrån belastningen tages ut.
Tryckets avtagande kan regleras med 22 solenoidman-
TEKNISK TIDSKRIFT 135 7 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
