Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 29 - Stora elektrostålugnar, av Per Erik Hammarlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 10. Elektrodmaster för 5 m ljusbågsugn av
svängvalvstyp under montering i verkstad.
Elektrod-masterna är sammanbyggda med elektrodarmarna
och löper i fast monterade rullar.
formad så att två vertikala anliggningsytor
uppstår. Backen trycker mot klämman med
fjädertryck, och den kan frigöras genom en
pneumatlskt eller hydrauliskt manövrerad kolv.
Klämmorna görs ur förlustsynpunkt vanligen
av ren koppar med ingjutna kylrör för vatten.
Elektrodregulatorer kan vara elektriska eller
hydrauliska. Jag vill inte döma ut den förra
typen för små och medelstora ugnar, men jag
är helt övertygad om att man för stora ugnar
skall välja hydrauliska regulatorer, eftersom
man därigenom har avsevärt större
möjligheter att nå vad man eftersträvar med en
regulator. Det visar sig också, att de allra flesta
stora ugnar, som har installerats på den
europeiska kontinenten under de senaste åren, har
med endast några få undantag försetts med
hydrauliska regulatorer. I USA visar man
också stort intresse för sådana stora ugnar.
Två nackdelar med hydraulisk
elektrodreglering brukar anges, nämligen besvärligheter
med läckning av hydraulvätska och frysrisken
i kallt klimat. Den första frågan kan helt klaras
av genom modern teknik för packningar och
tätningar. Problemet med frysrisken måste jag
erkänna är inte entydigt och helt
tillfredsställande löst. Man kan använda doppvärmare och
cirkulation av hydraulvätskan, man kan ordna
med tömning vid stillestånd då det är mycket
kallt och man kan ordna med yttre
uppvärmning, t.ex. varmluftsblåsning, runt omkring
hydrauliksystemet. Ingen av dessa lösningar
tycker jag är universellt tillfredsställande.
Det enklaste är givetvis att blanda in ett
antifrysmedel i hydraulvätskan precis som
man gör med kylarvätskan i bilar. Det pågår
lovande undersökningar om detta.
Elutrustning
En sak som alltid diskuteras mycket vid
dimensioneringen av ljusbågsugnsanläggningar är den
högsta och den lägsta sekundärspänningen på
ugnstransformatorn. Man har klart för sig, att
man inte vill gå upp för högt med den högsta
sekundärspänningen med tanke på svårigheter
med valv och väggar. Den lägsta
sekundärspänningen bestäms av huruvida man kör med
tvåslaggs- eller enslaggscharger. Man bör inte göra
reglerområdet på transformatorn större än vad
som är absolut nödvändigt, eftersom detta
fördyrar transformatorn väsentligt.
För ugnar med upp till ca 5 m diameter och
12—15 MVA transformator bestämmer
valv-och vägghållfastheten den högsta spänningen.
För större ugnar och större effekter bestämmer
däremot de elektriska lagarna den högsta
sekundärspänning man måste gå upp till. Med
stora ugnar och stora effekter stiger ugnens
reaktans. Man måste helt enkelt ha en
tillräckligt hög sekundärspänning för att genom denna
reaktans samt motståndet i ljusbågen trycka
fram tillräckligt stor ström.
Alla känner ju till att för en viss
ugnsanläggning, som arbetar på ett visst spänningssteg,
finns det ett strömvärde, som ger optimum av
effektupptagning i ljusbågen. Det är helt
oekonomiskt att ligga högre med strömmen än det
värdet, och det är det kriteriet, som ger den
högsta sekundärspänning man måste ha. Vid
en 30 MVA transformator blir det fråga om en
sekundärspänning på omkring 500 V. Ligger
man under den spänningen, kommer man förbi
maximum på verkningsgradskurvan. Det bör
nämnas att detta gäller 50 Hz. När man
jämför med sekundärspänningar använda i USA,
skall man ha klart för sig att man där har 60
Hz. Där blir därför alla reaktanser 20 % stör-
TEKNISK TIDSKRIFT 726 7 29
Fig. 11.
Elektrodarmar till 5
m ljusbågsugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
