Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 29 - Nya metoder - Elektrolytisk aluminering, av SHl - Målning av metaller i trikloretenångor, av SHl - Zinkvitt genom flamoxidation av slig, av SHl - Kontinuerlig framställning av tallolja, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man genom att lösa 3,5 ± 0,2 mol/1 vattenfri
alu-miniumklorid i dietyleter torkad med natrium.
Lösningen filtreras under inert atmosfär och mättas
sedan med litiumhydrid. Efter förnyad filtrering
kan badet användas eller lagras vid 10—30°C.
Vid utfällningen kan strömtätheten vara 9,3—185
A/dm2 katodarea; anodens yta skall vara minst
lika stor som katodens. Vid 93 A/dm2 strömtäthet
utfälls 12,5 n per timme. Badet har god
ledningsförmåga; ca 1,1 V behövs vid 100 mm avstånd
mellan anod och katod för 46 A/dm2 strömtäthet.
Badtemperaturen skall vara 20—30°C; elektrolyten
sönderdelas vid högre eller lägre temperatur (J J
Utz & S Kritzer i Materials in Design Engineering
febr. 1959 s. 88—89). SHl
Målning av metaller i trikloretenångor
En metod för målning av metaller, bestående i en
kombination av avfettning i trikloretenånga och
sköljmålning, uppges vara säkrare, snabbare och
mer ekonomisk än nuvarande målningsmetoder.
Färgen innehåller trikloreten som lösningsmedel,
och metallen avfettas och målas i en maskin.
Målningskostnaden lär härigenom minskas till hälften
av den vanliga.
En stor del av besparingen uppstår genom att
översprutad färg och lösningsmedel återvinns. Härtill
kommer lägre kostnader för arbete och
hjälpmaskineri genom att arbetsstvckena rengörs, målas och
torkas i en enda maskin. Alla operationerna i denna
utförs i trikloretenånga. Arbetsstycken går in i
maskinens ena ända och kommer ut målade och fria
från trikloreten i den andra.
Används lufttorkande färg, kan de målade
detaljerna genast förpackas. Vid målning med
brännlacker går de direkt till brännugnen. Man kan
använda alla färger med bindemedel som är lösliga
i trikloreten, t.ex. vissa alkyder, epoxiestrar,
akryl-hartser, asfaltmaterial och klorkautschuk (Chemical
& Engineering News 10 nov. 1958 s. 62). SHl
Zinkvitt genom flamoxidation av slig
Enligt en ny amerikansk metod oxideras
zink-bländekoncentrat i en flamugn direkt till zinkoxid,
svaveldi- och svaveltrioxid. De båda senare bringas
att reagera med ammoniak till ammoniumsulfat.
Som slutprodukter får man sålunda zinkoxid med
ca 99 »/o renhetsgrad, som används som pigment,
och ammoniumsulfat till konstgödsel.
Den nya metoden uppges medföra 80 °/o besparing
i investering och 40 %> i driftkostnad vid
jämförelse med andra metoder, t.ex. oxidation av
metallisk zink (Tekn. T. 1957 s 914). Den lär kunna
användas för upparbetning av metallhaltig slagg,
som tidigare inte kunnat utnyttjas ekonomiskt, samt
för framställning av oxider av andra
icke-järnmetaller, såsom koppar och bly.
I en anläggning för 24 t/dygn zinkoxid och 18
t/dygn ammoniumsulfat införs torkad och siktad
(< 0,175 mm) zinkslig med 48—60 °/o Zn i en
flamugns förbränningstunnlar (fig. 1). Härvid förbränns
sulfiden, och det bildas finkornig zinkoxid och slagg
som följer med gasströmmen. De grövre partiklarna
faller ned på tunnelbottnen där de oxideras och
avger zinkoxid i form av ett fint stoft som följer med
gasströmmen. Den på zink utarmade slaggen
smälter och rinner ut på ugnsbottnen där största delen
av den återstående zinken avges som oxid till
gasströmmen innan slaggen tas ut.
Temperaturen i förbränningszonen skall hållas vid
1205—1315°C för att zinkoxiden skall få lämplig
form och färg. Är temperaturen för låg, bildas
zinksulfat som alltså också kan framställas i ugnen.
Är temperaturen för hög, blir zinkoxiden gulaktig
i stället för rent vit.
Den slagg som följer med gasströmmen, har större
täthet än zinkoxiden. Största delen av den slås
därför ned när gasen passerar ett antal skärmar i
ugnens bakre del och det kylda gasutloppet. Efter
ytterligare kylning till ca 200°C passerar gasen en
cyklon, där resten av slaggen skils från, och en
filterkammare där zinkoxiden samlas.
Därefter bringas gasens svaveloxider att vid 370—
425°C reagera med ammoniak till
ammoniumsulfat som samlas upp i en filterkammare. Den vid
reaktionen använda katalysatorns natur
hemlighålls. Ungefär 80 °/o av svaveloxiderna utnyttjas
(Chemical Engineering 15 dec. 1958 s. 78, 80).
SHl
Kontinuerlig framställning av tallolja
Vid hydrolys av de harts- och fettsyratvålar som
skummas av från svartluten i sulfatfabriker,
till-lämpas kontinuerliga metoder vid ca 10 av de 50—60
amerikanska företag som sysslar med denna
process. Härigenom kan reaktionen genomföras
snabbare än vid satsvis drift, den kan regleras bättre;
man sparar vidare arbetskraft och får en produkt
med högre kvalitet.
I en fabrik går den avskummade produkten först
till ett avsättningskärl där den koncentreras till en
halt av minst 50 °/o tallolja. Vid lägre halt förbrukas
nämligen för mycket syra vid hydrolysen, och det
är svårare att erhålla en tallolja av god kvalitet.
Råvaran förs sedan in i hydrolysapparaten vid 60—
70°C i en ström på 95 1/min, utspädd med 7,5 1/min
Fig. 1. Fly t
schema för
tillverkning av zinkvitt
och
ammoniumsulfat ur
zink-sulfidslig.
Fig. 1.
Flytsche-ma för
kontinuerlig framställning av
tallolja.
TEKNISK TIDSKRIFT 732 7 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
