Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 29 - Nya metoder - Kontinuerlig framställning av tallolja, av SHl - Regenerering av aktivt kol i fluidiserad bädd, av SHl - Termoanalys för undersökning av stoft, av G Rosenblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Ugn för
regenerering av
kornigt aktivt
kol.
varmvatten (90°C) med en doseringspump.
Temperaturen höjs i tilledningen till ca 80°C med
direktånga.
I ett T-rör av glas blandas den värmda tvålen med
en ström av utspädd (ca 30 °/o) svavelsyra (fig. 1).
Blandningen emulgeras genom kraftig omröring i en
blandare och går sedan till ett reaktionskärl på
470 1 där tvålarna hydrolyseras under svag
omröring.
Under reaktionen stiger temperaturen 3—6°C, men
den regleras så att den hålls vid optimalt värde
inom ± 0,5°C. överstiger den 90°C, oxideras
talloljan, och är den för låg, går hydrolysen inte till
slut, varvid emulsion bildas och utbytet av tallolja
minskar.
Utflödet från reaktionskärlet går till ett mellankärl
i vilket svaveldioxid samt spår av svavelväte och
merkaptaner avlägsnas genom utsugning med en
fläkt. En blandning av reaktionsprodukt och
återfört surt vatten pumpas till en centrifug som
separerar blandningen i tallolja, lignin i surt vatten och
tunga fasta ämnen i surt vatten.
Talloljan går över ett mellankärl till lagret i en
ström på 45 1/min. De båda andra faserna går till
en återföringsbehållare från vilken surt vatten går
till mellankärlet efter reaktorn. Tungt material sätter
sig i återföringsbehållaren och tas ut från den vid
periodisk rengöring. Ligninet flyter bort med surt
vatten som lämnar behållaren genom ett
överfallsrör (Chemical Engineering 9 mars 1959 s. 84, 86).
SHl
Regenerering av aktivt kol i fluidiserad bädd
Aktivt kol, som använts vid avfärgning av
dextros-lösningar, reaktiveras nu i fluidiserad bädd i en
amerikansk försöksanläggning för upp till 20 t/dygn
kol. Kolet, som är granulerad har hittills
regenere-rats i Herreshoff-ugn eller roterugn. Användning av
fluidiserad bädd uppges emellertid ha följande
fördelar:
lägre driftkostnader; bränsle behövs bara vid
igångsättningen, sedan ger förbränning av på kolet
adsor-berade föroreningar tillräckligt värme;
lägre kapitalkostnad, då ugnen är mindre än en
Herreshoff-ugn för samma avverkning;
driftbetingelserna kan ändras snabbare och lättare
än vid Herreshoff-ugnen;
intim kontakt mellan gas och kol tillåter
upprätthållande av en mycket jämn temperatur i den
flui-diserade bädden och ger god värmeöverföring.
Vid kolets reaktivering måste man bränna bort
ad-sorberade föroreningar vid 1 300—1 500°C utan att
förbränna alltför mycket av kolet. Därför fordras
synnerligen noggrann temperaturreglering. Ugnen,
som är en 12 m hög stålcylinder inklädd med
eldfast tegel, innehåller två fluidiserade bäddar, den
övre för torkning vid ca 165°C, den undre för
re-aktivering (fig. 1). Den förra är 1 050 mm i
diameter och 450 mm hög, den senare 1 350 mm i
diameter och 300 mm hög.
Vått, använt kol från avfärgningen håller 35 °/o
PLO och organiska, färgade ämnen, mest
hydroxi-metylfurfural. Det rinner från en tratt genom en
roterande ventil ned på den övre fluidiserade
bädden. Från dennas övre yta rinner torkat kol genom
ett överfallsrör till den undre bädden. Det från
denna avgående reaktiverade kolet kyls genom
be-spolning med vatten och pumpas tillsammans med
detta till avfärgningen. Kolets uppehållstid i ugnen
är ca 30 min.
I ugnens bottenrum pumpar man in 16,5 m3/min
luft och 16,5—20 m3/min returgas (0°C, 760 torr);
den senare gasen består huvudsakligen av koldioxid,
vattenånga och kväve. Gasen från cyklonen släpps
delvis ut i atmosfären och återförs delvis. Genom
ändring av dessa strömmars relativa storlek regleras
temperaturen i ugnen (Chemical Engineering 1 dec.
1958 s. 62, 64). SHl
Termoanalys för undersökning av stoft
Termoanalys användes för att i ett stoftprov
identifiera olika komponenter. De flesta kemiska
föreningar har vissa omvandlingspunkter i samband
med att de avger kristallvatten, antar en annan
kristallstruklur, smälter, dehydratiseras osv. För
varje aktuell förening kan anges bestämda
temperaturer, vid vilka sådana omvandlingar sker. Det
är vanligtvis förbundna med en viss värmetoning,
positiv eller negativ, och denna kan konstateras
genom termoanalys.
Två prov, det ena ett känt "noll-stoft" som saknar
omvandlingspunkter, det andra ett provstoft,
upptaget vid någon undersökning, uppvärmes så
likartat som möjligt. I varje prov finns ett termoelement,
och dessa är kopplade till en känslig galvanometer,
som visar eventuella temperaturskillnader mellan
dem. Sker nu en värmetoning, blir stoftprovet
tillfälligt efter eller före i uppvärmningen. Härigenom
fås ett utslag på galvanometern. Den temperatur
hos noll-stoftet, vid vilken detta sker, avläses,
varefter man i en tabell kan identifiera vilken
omvandling, det varit fråga om, och vilken förening som
förorsakat den.
Metoden har ytterligare utvecklats och förfinats.
Genom speciell utformning av termoelementen och
av stoftbehållarna kan man nöja sig med mycket
små prov, ned till 1 mg eller mindre. Apparaten
har även utvecklats så att det är möjligt att
konstatera omvandlingar inom området under 0°C ned till
temperaturen hos flytande luft (—190°C). Härige-
TEKNISK TIDSKRIFT 733 7 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
