Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 30 - En mekanists syn på några atomkraftproblem, av Alf Lysholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torn minskas reaktiviteten med 7 % vid
höjning av moderatorns temperatur från 20 till
220° C. Detta gör, att en varm moderator
fordrar avsevärt mera bränsle och tungt vatten än
en kall. Då en sådan är olämplig på grund av
säkerhetsskäl, måste man söka andra vägar att
kompensera ökningen av de erforderliga
mängderna bränsle och D20. Några möjligheter
härtill är:
användning av en måttlig temperatur;
användning av ett minimum av
konstruktionsmaterial, t.ex. med uranmetall utan ledrör;
minskning av mängden D20 i rör,
värmeväxlare, ventiler och pumpar. Detta kan uppnås,
om man monterar värmeväxlarpumpaggregat
—• i likhet med generatorerna för en
Ljungströms-turbin — direkt eller med korta
anslutningsdelar på tryckkärlet. Man slipper då
också från besvärliga expansionsproblem. Man
kan även undvika fjärrmanövrerade ventiler
för att hastigt kunna stänga av en
värmeväxlare och nöja sig med enkla backventiler utan
öppna spindlar. Backventilerna kan tätdras,
när man önskar demontera en värmeväxlare.
Man kan då helt undvika läckning i
kylkret-sens stora ventiler;
genom användning av ett lågt tanktryck. Detta
minskar även läckningen. Vid Savannah River
har man en läckning vid atmosfärtryck av 3 %
per år, vilket nästan är acceptabelt. Läckningen
kostar 0,25—0,5 öre/kWh. Med ökat tryck får
man räkna med att läckningen växer mer än
linjärt med trycket. Särskilt över ett visst
kritiskt tryck kan läckningen ökas våldsamt. Man
bör använda sådana tryck och temperaturer,
att packningar kan användas, t.ex.
metallför-stärkta Teflon-packningar;
undvikande av kokarreaktor med direktånga
till turbinen. För en kokarreaktor uppger
General Electric, att spädvattenmängden beräknas
till 0,5 %. Detta motsvarar 1 400 t per dygn,
en fullkomligt oacceptabel siffra för D„0.
General Electrics reaktor har 70 at tryck samt
använder ångan direkt i turbinen. Med utgång
från nämnda siffra synes en kokarreaktor med
D„0-ånga direkt till turbinen vara tvivelaktig.
Turbinen måste även göras av "atomklass",
vilket ökar kostnaden;
genom användning av grafitreflektor.
Härigenom kan 25 % D20 sparas. Detta medför dock
en del komplikationer. Det förefaller troligt,
att man för närvarande måste acceptera en
tungvattenreflektor och därmed en dryg
merkostnad.
Tryckkärlet
Ett högt tryck fordrar stor godstjocklek samt
svårighet att göra tryckkärl med så stor
diameter som fordras för stor effekt. Helst bör
svetsning på platsen undvikas, och
tryckkärlet svetsas och värmebehandlas i verkstaden.
Härigenom begränsas diametern i normala fall
till 4 m eller något mera.
Enklast är ett kärl med flaskhals och ett
ku-pat, helst sfäriskt lock. I detta fall får man
finna sig i att liksom i lättvattenreaktorer först
kyla ned moderatorn till låg temperatur. Sedan
kan locket tas bort, varefter bränsleelement lätt
kan bytas. Samtidigt kan man (enligt General
Electric) använda en enkel, troligen driftsäker
anordning för indikering av kapslingsbrott.
Med den mindre diameter på locket, som man
får med en flaskhals, kan man enligt Argonne
använda metallförstärkta Teflon-packningar,
vilka är täta, under förutsättning av att
temperaturen ej är för hög. Vid 250° C har man
iakttagit bildning av "tårar" i packningen. Därför
måste temperaturen vara lägre.
• Fig. 7. Beräknad termisk verkningsgrad enligt BBC
för 50 MW tryckvattenreaktor; 1 Carnot-cykel för
våtånga, 2 överhettning till 350°C, BBC, 3 våtånga,
BBC, A erforderlig relativ utbränning för samma
bränsleförbrukning.
Fig. 6. Expansionslinje för 192 MW våtångturbin.
TEKNISK TIDSKRIFT 744 7 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
