Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 32 - Videobandspelare, av Arne Sanfridsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som uteslutande 16 mm bred film, vilket
medför försämrad bildkvalitet och framför allt
dåligt bildstillestånd. Filmremsan är endast
användbar en gång; när den väl är exponerad
och framkallad, kan den inte användas på nytt
för att uppteckna mera information.
När nu det magnetiska inspelningsförfarandet
utvecklats därhän, att även TV-bilden kan
registreras på detta sätt, har efterfrågan på
apparatur stigit lavinartat. Trots apparaternas höga
pris, ca 300 000 kr., har på ett år installerats
över 300, huvudsakligen i USA, fig. 1. Det är
ganska sällan, som en ny metod anammas så
omedelbart. Att ett så stort antal apparater
beställdes, innan ens serietillverkningen
hunnit komma igång, visar, vilket latent behov som
förelåg. Man kan nästan påstå, att TV-bolagen
var i ett desperat läge och riskerade stora
belopp inför möjligheten att få problemet löst.
Det vanliga är ju annars, att alla går och
avvaktar, att någon annan skall betala
lär-pengarna.
Metoden har emellertid ej endast positiva
drag. De pengar den sparar genom att tillåta
en mera rationell programproduktion, kan
nämligen mycket lätt försvinna igen. Vid
direktsändningar måste programmet gå på utsatt
tid, antingen det är färdigarbetat eller inte,
antingen det ser ut att bli bra eller dåligt.
Möjligheterna till omtagning och bearbetning
vid inspelade program medför lätt, att
produktionstiden förlängs. Perfektionssträvan
sätter in, och detta verkar i samma riktning som
människans oförmåga att göra sitt bästa, när
hon inte är pressad. Inoin radion har
inspelningsförfarandet medfört kanske fem gånger
längre bearbetningstid än vid direktsända
program. En sådan utveckling inom TV vore
katastrofal för ekonomin. Därför krävs mycket
sträng ransonering och övervakning av
produktionen, för att någon ekonomisk vinst skall
uppnås. Många TV-företag har än så länge
avstått från att beställa de nya apparaterna i
känslan av att något ekonomiskt utbyte av den
stora investeringen inte skulle erhållas.
Funktionssätt
TV-signalen omspänner ungefär
frekvensområde 0—5 MHz. Vid magnetisk inspelning gäller,
att man inte kan återge kortare våglängder på
bandet än vad som motsvarar dubbla
spaltbredden i avspelningshuvudet. Denna
spaltbredd låter sig av praktiska skäl inte göras
mindre än ca 5 u. Detta ger högsta
inspelningsfrekvensen, för varje given hastighet på
bandet, t.ex. ca 100 kHz för 1 in/s. Frekvensen
5 MHz skulle alltså motsvara 50 m/s. En sådan
bandhastighet är ohanterlig, spolarna blir för
stora och bandet utsätts för för stora
mekaniska påkänningar.
Man har därför valt att göra uppteckningen
tvärs över ett 5 cm brett band. Detta sker med
fyra huvuden placerade på en med bandet
parallell axel som roterar med 15 000 r/m.
Genom att bandet samtidigt rör sig åt sidan 38
cm/s beskriver huvudena sneda spår på 0,4 mm
avstånd från varandra, fig. 2. Effektiva
bandhastigheten blir 40 m/s. Varje spår omfattar
15—16 av TV-bildens linjer.
För att huvudena skall kunna komma åt
bandet måste detta kupas ocli det sker så, att en
luftpump suger bandet mot en välvd metallyta,
fig. 3. Ytterligare luftpumpar transporterar bort
det magnetstoft som avslipas under processen.
Huvudena tränger nämligen in i bandet någon
hundradels millimeter för att verklig
anliggning skall erhållas. Avslipningen på bandet blir
därigenom stor, och även huvudena blir fort
förbrukade.
Förutom de fyra roterande huvudena finns
ett fast huvud, som spelar in ljudet på
konventionellt sätt upptill på bandet, och ett
nertill, som upptecknar styr- och klippsignaler,
fig. 4. Vid inspelningen drivs såväl band som
huvud med en hastighet som är låst till
nätfrekvensen. På huvudaxeln sitter en svart-vit
skiva, och dennas rotation registreras av en
fotocell (250 Hz) och inspelas som en
styrsignal. Vid uppspelningen användes sedan
denna signal för bandets drivning. Detta sker så
att styrsignalen jämföres med den signal som
kommer från fotocellen, och avvikelserna
mellan dessa påverkar bandets drivmotor, fig. 5.
Efter varje vertikal synkpuls iir TV-bilden
Fig. 2. Inf or
millionens läge på
magnetbandet.
Fig. 3. In- och [-avspelningsenhet;-]
{+avspelnings-
enhet;+}
1 trumma med
fyra
magnethuvuden,
2 motor,
3 bandförare,
i rör för sugluft,
5 magnethuvud
för styrpulser,
G sug för
magnetstoft.
786 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
