Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 32 - Videobandspelare, av Arne Sanfridsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 4.
Schematisk bild av
band föringen
samt
magnet-huvudenas
montering.
Fig. 5.
Blockschema för en [-inspelningsanläggning.-]
{+inspelnings-
anläggning.+}
släckt ett ögonblick för att ge elektronstrålen
tid att förflytta sig till bildens övre kant.
Omedelbart vid slutet av varje sådan puls inspelas
en klippuls på bandet. Skarvar man vid en
sådan markering kommer ofullkomligheter i
skarven att döljas i de allra flesta fall.
Dessutom bibehålles de konstanta intervallen
mellan synkpulserna.
Amplitudåtergivningen är vid magnetisk
inspelning inte särskilt bra, speciellt inte vid
högre frekvenser. Detta beror dels på
ojämnheter i bandet, dels på bristande anliggning
mellan huvud och band. Huvudsakligen av
denna anledning har man valt att
frekvensmodu-lera den signal som inspelas. Bärfrekvensen är
ca 5,5 MHz, och högsta moduleringsfrekvensen
uppgår till 5 MHz. Svinget är 0,5—0,9 MHz.
Hela moduleringsmetoden avviker högst
avsevärt från vad som hittills använts, och
lösningen lär inte ens vara matematiskt
behandlingsbar.
Vid avspelningen, fig. 6, förs signalen från
de fyra huvudena till var sin förstärkare via
en borstsats. Omkopplingen mellan de olika
signalerna sker inte med exakta tidsintervall
utan så, att den alltid äger rum omedelbart
efter en linjepuls. För detta användes grindrör,
som öppnas endast under förutsättning att dels
ett huvudskifte är förestående (250
kHz-signa-len), dels att en linjepuls just har passerat.
Först efter omkopplingen demoduleras signalen
och härigenom minskas ytterligare risken för
att amplitudfel i omkopplingsögonblicket
kommer att vidarebefordras till bilden.
Maskinens signal/störningsförhållande är
ungefär 35 dB mätt över 4,5 MHz. Störningarna
består huvudsakligen av högfrekvent brus.
Apparatens möjligheter
Den magnetiska inspelningsmetodens fördelar
för TV är desamma som gäller för radion. De
ekonomiska och kvalitativa faktorerna är
härvid de viktigaste. Visserligen kostar både
apparaterna och banden stora summor, men alla
framkallningskostnader bortfaller, och bandet
kan användas många gånger. Ett 1 500 m långt
band räcker för en timmes inspelning och
kostar något över 2 000 kr. Timkostnaden blir
hög, om bandet stoppas in i ett arkiv efter
inspelningen, men sjunker till bättre värden, om
bandet användes ett hundratal gånger.
Till bandkostnaderna kommer, att
magnet-liuvudena förslites mycket snabbt; 100 h anses
som normal brukstid. Ersättningen kostar flera
tusen kronor, och detta medför en timkostnad
av storleksordningen 50 kr. Måste två
apparater köras parallellt av säkerhetsskäl, stiger
kostnaderna ytterligare. Man kan anse totala
kostnaden per timme reproducerat program
ligga någonstans mellan 500 och 1 000 kr. Det
kan därför förutsättas dröja ganska länge,
innan apparaterna blir lika populära bland
allmänheten som ljudbandspelarna.
Den återgivna bilden är mycket bra, och den
är bättre för ögat än vad man kunde vänta av
mätresultaten. Detta sammanhänger med att
varje bildobjekt omfattar flera av de 50
delbilder per sekund som TV-systemet ger. Ett
överlagringsfenomen träder in och gör, att små
avvikelser mellan de olika delbilderna blir
utjämnade. Men även med mätinstrument kan
konstateras, att TV-systemets högsta
frekvenser av uppåt 5 MHz kan återges med
någorlunda bibehållen nivå. Genom att inspelningen
sker med en frekvensmodulerad signal,
försvinner inverkan av de amplitudvariationer
som aldrig kan undvikas på grund av bandets
varierande anliggning mot huvudena. Detta
betyder, att amplitudlinjäriteten är mycket bra,
vilket visar sig i trogen återgivning av bildens
gråtoner.
Metodens överlägsenhet över filmen
kvalitativt sett ligger främst i det goda
bildstillestån-det. Genom att även synkpulserna är inspelade,
bestämmes inte den återgivna bilden på något
sätt av signalens läge på bandet. Filmbildernas
läge på filmen medför eljest att bilden blir
orolig om filmen löper ojämt. Den
bandinspe-lade bilden kan däremot vid återgivningen
ibland slingra sig i vertikalled; vertikala
linjer blir krokiga. Detta beror på att de fyra
magnethuvudena inte avlöser varandra med
exakt samma tidsintervall.
När man skall skarva bandet, går man efter
skarvpulserna. Dessa göres synliga genom
på-pensling av ett fluidum med partiklar, som
lägger sig efter bandets kraftlinjer. Det är myc-
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 7 787
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
