Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 32 - Andras erfarenheter - Friktion och smörjning, av Bengt Muhr - Ytaktiva ämnen i tryckfärger, av SHl - Selenhaltigt rubinglas, av SHl - Vattenlöslig plast, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0 :•: andras erfarenheter
Friktion och smörjning
Den metalliska friktionen kan uppdelas i två delar
en del som beror på frontmotstånd och en som
beror på ihophäftning i profiltopparna.
Frontmotståndet uppkommer genom att den dragna kroppen
sjunker ned i underlaget. Deformationen orsakar en
motståndskraft som är lika stor som
nedsänkning-ens projicerade yta i dragriktningen multiplicerad
med flytgränsen för materialet. Ihophäftningen
beror på att profiltopparna på grund av
friktionsvärmet ihopsvetsas och därför ständigt måste
avskju-vas vid kroppens framdragning. Att så höga
temperaturer uppkommer får tillskrivas den ytterst ringa
anliggningsytan. Sålunda uppges, att en viss
metallyta på 20 cm" vid 2 kp belastning uppvisade en
verklig metallisk anliggningsyta som var 1/100 000 av
den geometriska, vilket beror på att endast
profiltopparna upprätthåller kontakten. Härvid uppnås
flytgränsen oberoende av belastning och geometrisk
ytstorlek.
Gränsskiktsfriktion är ett mellanting mellan
torrfriktion och fullt utbildad oljefilm, dvs.
smörjskiktet har genombrutits så att metallytorna åtskils av
oljegränsskikt av endast molekylär dimension.
Friktionskoefficienten blir lägre än vid torrfriktion men
högre än vid fullt utbildad oljefilm. Denna
synnerligen vanliga friktionstyp förekommer vid alla
maskintyper vid start och avstanning, kantpressning,
fram- och återgående rörelse, låga hastigheter och
höga belastningar. Vid gränsskiktsfriktion är
smörjmedlets egenskaper mest framträdande. Genom
tillsats av exempelvis vissa fettsyror kan lägre
friktionskoefficient erhållas. Vid mycket höga lagertryck
kan oxider i lagerytan ge lätt avskjuvbara
profiltoppar. Oxiden kan då kontinuerligt nybildas genom
tillsatser i smörjmedlet (F P Bowden & D Tabor i
"Reibung und Schmierung fester Körper". Berlin
1959). Bengt Muhr
Ytaktiva ämnen i tryckfärger
Tillgången på ytaktiva ämnen har möjliggjort
utveckling av nya metoder vid tillverkning av
tryckfärger. Av särskilt intresse är katjonaktiva och
några amfotera alifatiska aminer med långa kolkedjor
samt dessas salter och derivat.
Katjonaktiva ämnen adsorberas starkt vid fasta
ämnens yta och hålls fast vid denna genom stora
kemiska krafter. Den polära kvävegruppen binds
härvid vid ytan, medan kolvätegruppen är riktad
utåt. Vid tillverkning av tryckfärger adsorberas den
polära gruppen vid pigmentet och kolvätegruppen är
vänd mot dispersionsmediet. Pigmentet blir
härigenom lipofilt och lättdispergerat.
Katjonaktiva ämnen hindrar därför pigmentets
avsättning eller uppflytning. De används som
adhe-sionsökande medel, emulgeringsmedel,
stabiliseringsmedel samt i färgborttagningsmedel och
rengöringsmedel för penslar. I tryckfärger verkar de främst
som dispergerings- och mjukningsmedel.
Dioleatet av stearyl-n-propendiamin (Duomen TDO)
har visat sig vara det bästa dispergeringsmedlet. Vid
en tillsats av ca 1 % ger det utmärkt dispergering
och kan minska erforderlig malningstid till hälften.
Vidare hindras pigmentets avsättning, färgens
täckförmåga ökas och dess glans förbättras. Vanligen
sätter man till Duomen TDO vid målningen, men i
handeln finns "mjukade" pigment som behandlats
med ett ytaktivt ämne.
Det vattenlösliga kokosoljeaminacetatet (Armac C)
kan användas för "mjukning" av pigment. Det är
katjonaktivt, verkar utflockande i vattenlösning och
dispergerande i andra medier. Det sätts som
vattenlösning till en uppslamning av pigmentet i en mängd
motsvarande ca 2 %> av pigmentets torrvikt.
Amfotera ytaktiva ämnen har visserligen nätt och
jämnt lämnat laboratoriestadiet, men färgkemisterna
har ägnat dem stor uppmärksamhet. I
Storbritannien var det första kommersiellt tillverkade
preparatet av denna typ N-kokosoljeaminosmörsyra
(Arméen Z).
Ett av dess första större användningsområden är
mjukning av preussiskt blått som är ett
svårhanterligt pigment. Detta blir härigenom inte bara mer
lättdispergerat i olja, utan pigmentpartiklarnas yta
får också en mjukare textur varigenom
pigmentet sliter mindre på de metallytor som det kommer
i kontakt med (R J De Vries i Paint Manufacture
fehr. 1959 s. 59). SHI
Selenhaltigt rubinglas
Rubinglas, färgat med selen, är vanligen ganska
mjukt och har låg smältpunkt så att selenen kan
införas i smältan utan risk för dess förångning. Den
tillsätts vanligen som metall tillsammans med
kad-miumsulfid. Vanligen innehåller glaset zinkoxid för
att den önskade färgen skall erhållas. Denna beror
på bildning av finfördelade
kadmiumsulfoselenid-kristaller.
Genom variation av mängdförhållandet
kadmium-sulfid:selen kan man ge glaset nyanser mellan orange
och djuprött, men andra faktorer inverkar också.
Den temperatur vid vilken glaset bearbetas och kyls,
den tid bearbetningen tar, glasets tjocklek i
arbetsstycket och dess sammansättning inverkar också.
Ett glas, som är lämpligt för blåsning är sålunda
inte alltid lämpligt för pressade artiklar. Glas för
blåsning bör nämligen innehålla relativt litet selen
därför att det kyls ganska långsamt, varigenom
kad-miumsulfoselenidkristallerna kan utbildas under
relativt lång tid. Om glaset innehåller för mycket
selen, hinner kristallerna växa så mycket att färgen
blir brun.
Pressade artiklar kyls ibland så snabbt att inga
kristaller hinner bildas. Glaset blir då färglöst, men
färgen kan framkallas genom återupphettning till
600—700°C (Inco-Mond Magazine 1958 h. 9 s. 3,
Mond Nickel Co Ltd). SHI
Vattenlöslig plast
Polyetylenoxid (Tekn. T. 1958 s. 851) är nu
tillgänglig i USA under handelsnamnet Polyox. Denna
vattenlösliga plast tillverkas nämligen i tre kvaliteter
i en fabrik för 450 t/år. Den används som appretur
i textilindustrin. I lim kan den blandas med
polyvinylacetat, emulsioner av
vinylacetat-akrylat-sam-polymerisat och polyakrylsyra, varvid man enligt
uppgift får produkter med god flvtbarhet och
viskosi-tetsstabilitet.
Man kan också använda Polyox för att förbättra
latexfärgers egenskaper och för att öka kosmetiska
medels viskositet och filmbildningsförmåga
(Chemical & Engineering News 15 dec. s. 54). SHI
800 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
